Bra vibrationer?

Mina grannar har ett hemmabiosystem och förutom att det hörs så känns det. Igår kväll vibrerade jag och hela lägenheten. Soffan vibrerade, soffbordet vibrerade så mycket att det killade i hela foten som jag hade mot kanten på bordet och min säng vibrerade när jag gick och la mig. det var inte Kicki-Danielsson-bra-vibrationer utan det var ytterst irriterande vibrationer. Men ett snäpp högre på grannarnas bas och min lägenhet hade säkert förvandlats till den där nya träningsmaskinen där man står och vibrerar.


Färdigtentad

Nu börjar tiden av grym ovisshet. Men det kändes som att tentan gick bra - peppar peppar ta i trä. Det var nästan exakt samma frågor som på de gamla tentorna vi fick öva på...

Men jag är nu i alla fall färdigtentad och nu väntar jag bara på att mötet med Karine ska börja så att jag kan bli färdigmötad också så att jag kan kravla mig hemåt med mina marmeladburkar och därefter kollapsa på soffan. Jag ska hem och gömma mig för hösten. I helgen var det ju galet varmt och idag har det slgit om helt och blivit sibirisk vinter känns det som.

Jahopp, jahopp. Är ett tag kvar tills mötet börjar så jag ska väl vara duktig och försöka reda ut min framtid.


En timme kvar

sedan ska jag bosätta mig i tentasalen i ett par timmar och skriva tenta i norska och danska.

Om det kommer gå bra? På en skala 1-10?

Ingen aning, förmodligen skitdåligt eftersom pluggmotivationen legat på botten. Till råga på allt så glömde jag bort att göra det ENDA jag behövde komma ihåg att göra i söndags förutom att ta mig tillbaka till Uppsala. Jag glömde att skicka in hemuppgiften i norska så jag vaknade svärandes i måndagsmorse och satte mig direkt vid datorn. Hoppas att Per-Arne inte blev allt för sur över den sena inlämningen.

Pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp!


På pluggfronten intet nytt

Idag har jag varit världens sämsta student. Tenta imorn. Och knappt något plugg idag. Noll motivation till att plugga. Det känns som att jag kan det hela så jag inbillar mig att det inte finns någon anledning att plugga mera. Jag vet heller inte vad jag ska plugga på som jag inte redan har pluggat mig igenom 518 gånger.

Även om pluggeriandet inte varit supereffektivt så har jag inte bara legat på sofflocket. För att undvika plugg måste man ju ha en bra ursäkt.

Dagens ursäkter:

  • Göra iordning kaffe så att man orkar plugga.
  • Måste tala om för världen - de få personer som läser min blogg - vad som händer just nu i mitt liv.
  • Viktiga samtal - mamma, Jenny, Mattias, Happy Hair, Kreditor.
  • Varva ner efter ilskan annars kan jag inte koncentrera mig.
  • Göra upp månadsbudget.
  • Handla mat för veckan.
  • Göra mer kaffe för man har gjort så mycket annat att ingen ork finns kvar till plugg.
  • Laga middag. Äta bör man annars dör man.
  • Kolla mailen.
  • Uppdatera världen igen på vad som händer.
  • Fylla i ansökan om Ica-kort. Många fina erbjudanden som jag kan gå miste om annars.
  • Kolla om tv:n funkar. Bara för att.
  • Nytt försök för att se om tv:n funkar. Ja den funkade ju inte förut.
Jag tror att jag ska göra mera kaffe och göra ett sista ryck med pluggandet. Sen ger jag upp och det får gå som det går. Eller kanske att jag går och plockar ögonbrynen... I stunder som dessa önskar man att man vore lite schizo så att man kunde säga: Näe Julia nu går du banne mig och pluggar, plocka ögonbrynen kan du göra imorn!

Lite mindre arg

Miffoföretaget är omhändertaget. Faktura borta. Julia lugn. Typ. Nu plugg plugg plugg. Imorn tenta.

Ur vägen för jag är riktigt jävla förbannad nu!

När jag kom hem i somras möttes jag av en massa konstiga fakturor på hårförlängningar. Arg mamma som ringde runt och liten Julia som gick till farbror polisen för att ordna upp det hela.

Igår när jag kom hem från en helg hos Mattias ligger det ännu en faktura från kreditbolaget. Obetalt postförskott med förseningsavgift för det paket med hårförlängningar som jag inte alls har beställt. Så nu har jag ringt till kreditbolaget som säger att jag måste prata med happy hair senast fredag eller återkomma till kreditbolaget. Och happy hair svarar inte. Snart skickar jag ett fult mail till dem. det hela skulle ju ordnas då när vi ringde i augusti. Det skulle vara finito, borta, puts väck.

Jävla företag som fakturerar hejvilt utan någon som helst liten koll.

Ursäkta franskan, nu ska jag lugna ner mig med en varm och skön dusch.

Bortglömd?

Jag tror för övrigt att min lilla mamma och resterande familj har glömt bort mig lite.

Jag skickade ett sms till mamma imorse och meddelade henne att jag kunde sticka ut huvudet från tåget vid 6-tiden om hon ville se min nya hårfärg, annars fick hon vänta tills runt min födelsedag om ca 2 veckor. Vid 16-tiden ringde mamma upp mig för att säga att hon hade blivit orolig av mitt sms och trott att hon hade lovat att komma till mig när jag fyllde eller om jag hade sagt att jag skulle komma hem då och hon hade glömt det.

Mamma: "Jaha så om vi vill fira dig så får vi komma till dig. Men vi ska på släktgrej hos moster Ingela den helgen. Du hade väl inte tänkt komma hem till din födelsedag va?"

Jag: "Släktgrej??? Ehm nej jag tänkte nog inte komma hem den helgen. Men..."

M: "ÅH VET DU VAD HUMLE HAR GJORT..."

Så fortsatte samtalet om Humles senaste bravader. Och så avslutades det hela med att jag ju bara fyller 21.

Bara 21. Jo tack. Men vad hände med tårta och att vara familjens huvudperson för en dag?


Vad är det med folk...

...och det tourettesliknande tvånget att föra en massa konstiga/äckliga ljud ute bland annat folk?

Folk
  • silar saliven mellan framtänderna.
  • övar för nästa VM i vissling.
  • tuggar tuggummi så frenetiskt att de skulle kunna få gnistor att slå ut från munnen.
  • tror att det är coolt att tugga tuggummi med öppen mun.
  • gör ploppande ljud med munnen.
Snälla söta rara medmänniskor SLUTA. Det är inte coolt. Ingen kommer ta ditt tuggummi ifrån dig så du kan tagga ner antalet tugg per sekund. Tystnad är inte läskigt. Tycker du det så går det att bota.

Tack på förhand.


Sista minuten

Att hålla på och pendla fram och tillbaka till Linköping blir ganska dyrt. Men nu efter nästan ett år har jag och Mattias upptäckt detta med sista-minuten-biljetter. Det är ju jättebra. Om man är ungdom eller student eller pensionär. Är man bara helt vanlig dödlig medelålders människa får man tydligen inte köpa billigt i sista minuten. SJ-logik när den är som bäst.

Men men än så länge så faller jag ju under 2 av 3 kategorier så jag får ju köpa billiga biljetter och slipper SJs hutlösa priser. För varför betala runt 300 kr enkel resa när tur och retur sista-minuten kostar det?


Note to self:

Är det SÅHÄR min foundation ser ut när den är ny??? Den ska alltså inte vara grynig och väldigt fast i konsistensen. jag har haft den så länge så jag har glömt bort hur den var när jag först köpte den.

Byt foundation oftare! Annars kommer väl de läskiga Rent hus-tanterna hem till mig och tar bakterieprover.

Pb&j igen!

Kommer du ihåg att jag sa att jag bara ville ha EN macka med pb&j?

Scratch that.

Jag har snart tagit mig igenom halva burken på 3 ynka dagar. Pb&j-sandwich är det bästa.

Fast jordnötsmör är lite som välling. Det tyckte jag var jättegott i nappflaska. Men i vanlig mugg då smakade det...välling jöh! Pb&j-sandwich är jättegott. Men jordnötsmör för sig smakar ju jordnötter. Som är lite sisådär. Med sylt - simply fabulous.


I smell gooooood!

Ville bara upplysa världen om att jag luktar för jäkla gott numera sedan jag införskaffat nya Hugo Boss Orange!



Inte för att jag tror att jag luktade sådär superäckligt innan...eller?


Fotopub

Ikväll ordnar vi i fotoföreningen en liten fotopub i mörkrummet. Och tro det eller ej men det kommer faktiskt folk! Det är alltså inte bara min lilla styrelse som vill umgås. Vi blir över 10 personer...på typ 4 kvadratmeter. Trångt men fantastiskt trevligt.

Vi håller tummarna för att det fortsättningsvis kommer komma såhär många och ännu fler när föreningen ordnar något mer i framtiden. För det skulle ju vara roligt att lämna efter sig en något mer stabil fotoförening när detta läsår är slut.


Perfekt tajming

Vaktmästaren kom precis när jag hade ställt mig i duschen för morgontvagningen. Hopp ur duschen, slet åt mig morgonrocken och hann precis knyta den innan jag öppnade dörren efter andra påringningen. Puh!

Men nu funkar lysknappen på fläkten och det går att se matlagningsprocessen i ugnen, vi slipper med andra ord gissa vad det blir för mat och om den är färdig eller inte.

Det höll på att bli en bränd vaktmästare när han höll på med sladdar. Tydligen har någon tagit bort en säkring eller vad det heter ur proppskåpet så det var egentligen bara en tidsfråga innan någon i denna lägenhet blev elektrikuterad.

Stort tack till vaktis. Men det syns att han har varit här. Knappen som man vrider igång fläkten med ligger bredvid spisen för tillfället, för han tappade bort någon del som var viktig. Han skulle komma förbi senare och lämna delen så att vi själva kan sätta dit fläktknappen. Och så är det en massa hack och bucklor på plattan som lysknapp och fläktknapp sitter på. Men jag är tacksam. Tack tack.

I väntan på vaktmästaren

Sitter här hemma i sunklägenheten nummer ett. Visst den ser ganska så hygglig ut med möbler och gardiner. Men: tapeterna är mossgröna eller mintgröna eller aprikosorange, det är hål i vissa dörrposter och saker går sönder titt som tätt. Som nu efter sommaren, då hade listen runt lysknappen på spisfläkten bestämt sig för att lossna och några veckor senare ramlade hela knappen bort. Välkommen att laga mat i mörkret! Fast det har vi ju gjort i ett par månader nu i ugnen. Där gick lampan sönder i våras och när vi bad om hjälp att byta den fick vi till svar att vi skulle kolla om det inte var så att vi själva kunde byta den. Men nä det kan vi inte, för den sitter fast på något konstigt vänster. Så för tredje eller fjärde gången har vi nu mailat och ringt om att få det fixat. Hoppas att vaktmästaren kommer idag annars blir det fortsättningsvis ett äventyr att laga mat.





Måndag 21 september = tentapluggsveckan har verkligen startat. Ingen återvändo, ner med näsan i böckerna. Så nu ska jag sluta söla med frukosten och ta mig in i duschen!



Morgonpromenix bland fårskallar

Jag kände mig starkt inspirerad av Lilla My och hennes morgonpromenader och eftersom jag lider av svår tristess och sömnproblem så pallarade jag mig ut efter frukosten. Jag proppade min lilla galna katten-väska full med musik, nycklar, mobil och kamera. Sedan ut ut ut i det fria för att inviga mina nya converse - det var ett jäkla tjat om de vita conversen, lovar att sluta nu.



Om än så väldigt lockande så brast jag inte ut i "Lilla snigel akta dig..." utan jag nöjde mig med att fota den lilla äckelbobban i motljus.

Sedan vandrade jag vidare bort mot okänd mark och hittade några söta små får.



Också där motstod jag impulsen att sjunga "Bä bä vita lamm".

Sedan stod jag en stund och såg lite vilsen ut. Fast det var jag ju inte egentligen.






Skor skor skor!

Det är dags att sluta ljuga för sig själv och inse att jag ÄR ett skomonster, en skofetishist. Så efter en tur till stan där jag inhandlade ett par nya vita converse drog jag fram alla mina skor för att faktiskt räkna dem.



24 par skor. Fast 3 par får gå till skohimlen. Sedan jag flyttade till Uppsala har jag köpt cirka 20 par nya skor. Totalt har 6 par kastats.

För övrigt var det lite jobbigt när jag skulle betala de nya conversen. Senast jag var hemma så hade pappa sett en annons där en tjej sålde vita converse i storlek 39, helt nya för 200 kr. Jag tänkte då, ajdå vad synd att det bara var 39:or eftersom jag alldeles säkert har så pass stora fötter att jag måste ha 40. Nu visade det sig ju då att jag hade mindre fötter än jag trodde och 39:or satt som en smäck. Synd att jag inte visste det då, då hade jag kunnat spara 500 kr.

Shit happens eller hur?



Mördad. Låg död i 20 dagar.

Den lokala gratistidningen stoltserar med denna tjusiga rubrik. Visst väcker den intresse? För vad tusan hände efter dessa 20 dagar? Reste sig människan upp och började leva igen?


En hint?

Jenny lämnade precis en hel drös med disk i köket och gick därifrån med orden "det finns en ny diskborste i städskåpet".

Exakt vad betyder det? Var det en hint om att JAG ska ställa mig och diska? Jag tror bestämt att det var det. Eller så kanske det var en upplysning i största allmänhet, bara liksom sådär helt appropå ingenting.

Fast kommentaren fungerar väl egentligen mest som "Brrr" vilket i klarspråk betyder "Ge mig en filt" eller "Stäng fönstret". Så det blir nog till att diska för jag kommer inte klara av att se kökskaoset en längre stund. Dessutom ger diskandet mig en anledning att inte plugga riktigt än.

Mot köket iklädd nya vita converse, strumpor som det står renhållningen på, svarta tights och gult linne. Oh yes, ett under av sexighet är jag i denna outfit.

4 år och sedan då?

Såg en liten fin rubrik när jag plödje igenom alla sidor på aftonbladet häromdagen: Sex bäst efter 4 år.

Jaha. Så min teori efter denna rubrik är att man de tre första åren experimenterar men har ganska så dåligt sex. Ju längre tid som går desto bättre snits får man på det hela. Under det fjärde året blir man farbror Melkers raka motsats, dvs man FÅR in rätta knycken. Men sedan då? Ja sedan följer min teori som så att man kommer in i rutinen. Peta där, pussa här. Samma tid nästa månad? Great, it's a date!


Idol-Nils

Idol-juryn måste ha fått en rejäl kortslutning i kvällens program eftersom de skickade denne lille man vidare IGEN.



Vad tänkte de med? Han var med förra året. Totalslaktade The Ark och gick vidare till slutaudition där han slaktade några fler låtar. Som tur var kom han inte längre. Allt var frid och fröjd, världsordningen var tillbaka men så kommer jäkeln tillbaka. Jag höll på att sätta vinet i halsen och blev än mer chockad över att han återigen gick vidare.

Idol-Nils gå och dra något gammalt över dig och släpp fram de riktiga talangerna!

Peanut butter & jelly sandwich

Ah jag är så sugen på en pb&j-macka! Idag stod jag och stirrade en lång stund på den blå burken och var sååååå nära att köpa den. Men då blir den väl stående för jag vill ju bara ha en ynka liten macka. Snälla jordnötsmörstillverkaren kan du inte göra portionsförpackningar för oss som drivs framåt i livet av cravings?




Jag kan också nöja med denna macka med jornötssmör och banan. Bara jag får mitt jordnötssmör! Tur till Ica igen? Nä jag får nog hålla mig till helgen...

Syden er ein annan plass

"Det som slår meg når eg les Syden-katalogar, er at mange av reisemåla som er skildra, liknar veldig på den vesle tettstaden Moldtustranda i Møre og Romsdal.
Ein gresk ferieby kan for eksempel bli omtalt slik i katalogane: 'Den lille fiskerlandsbyen Spinatos ligger idyllisk til helt ute ved havet. Her forhaster man seg ikke. Her er det som om tiden har stått stille.'
Moldtustranda ligg heilt ute ved havet. Moldtustranda har fiskarar. Ein forhaster seg definitivt ikkje der. Og eg kjenner fleire som meiner at i Moldtustranda er det som om tida har stått stille. Lenge.
Men det er ingen som vil finne på å legge familieferien eller bryllupsreisa dit av den grunn.
Det er ikkje det at eg har noko imot Moldtustranda. Slett ikkje. Eg kjenner fleire hyggelige folk frå Moldtustranda. Det er berre det at det er ikkje ein plass ein reiser på ferie til. Det har sjølvsagt samanheng med klimaet. det har også samanheng med tilgangen på overnattingsplassar og med Moldtustrandas heller smålåtne restauranttilbod. Men det har ikkje berre samanheng med slikt. Det har også samanheng med at Syden er ein annan plass. Ein plass der det gjeld heilt andre reglar enn heime, der det er heilt andre ting som er romantiske, eksotiske og idylliske.
For eksempel fisk.
Sei ordet fisk mange ganger etter kvarandre.
Fisk fisk fisk fisk.
Det du høyrer, er ikkje lyden av ferie. Du høyrer ikkje lyden av noko eksotisk eller idyllisk. Det du høyrer, er det motsette av ferie. Det motsette av fridom, luksus, fest og hygge.
Fisk fisk fisk fisk."


Jag kommer från en småstad vid kusten. Det är en ganska långsam, liten stad. Fiskare och fisk är precis som författaren till texten skriver ovan inte särskilt exotiskt i min hemstad. Men alla vill åka till en grekisk fiskestad vid havet. Där får tiden mer än gärna stå stilla. Där är vindarna från havet charmiga medan havsbrisarna hemma är jobbiga: "Kan det aldrig sluta blåsa".

Författaren skriver också att på de kort som man ser av fiskebyar så sitter det alltid en liten farbror. Och han är ju så galet söt att vi bara vill nypa honom i kinden och ta med oss honom hem och ge honom en köttbullemacka. Men granngubben hemma är bara en skinntorr tråkmåns som ska in på hemmet fort som tusan. Typ.

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Osmaskig upptäckt

Nu när kylan börjar komma krypandes här i Norden så får man ta till alla knep för att hålla sig varm. Nu har jag frusit i två dagar trots min kopiösa mängd kläder så då kom jag på den strålande idén att jag skulle värma upp mig inifrån och ut med varm choklad och vispgrädde.

Nu blev det inte riktigt så i slutändan. Med en härlig kopp varm choklad bredvid mig och flaskan med vispgrädde i handen satte jag mig vid bordet och skulle precis till att börja bygga mitt gräddtorn i koppen när jag ser att det är luddigt och grönt på flaskan. MÖGEL!


GOTT! OSMASKIGT!




Och egentligen så är ju enda anledningen till att jag dricker varm choklad för att det serveras med grädde. Hutlösa mängder grädde om man så vill. Denna gång blev det ofrivilligt den smala varianten utan grädde. Även om det bara var mögel på utsidan... Jag får komma ihåg att sanera flaskan bättre nästa gång innan den ställs in i kylen.

Stelfrusna fingrar

För att värma upp mina stelfrusna fingrar har jag nu suttit och knappat på datorn i drygt en timme och jag satt där lite på måfå efter att ha gått igenom alla vanliga grejer på nätet och kollade jobbsituationen. Simsalabim hamnade jag inne på Academic Work och någon sekund senare hade jag skaffat mig en egen profil och skickat iväg en ansökan till ett jobb som engelskalärare 2 dagar i veckan. Hjälp! Vi får se hur det går.

Där ser man vad som kan hända när man har stelfrusna fingrar!

Lilla My, ringer dig senare så kan du få storasystra mig så ska jag lillasystra dig!!!

Mammasympati efterlyses

Jag mailade till mamma och beklagade mig över den dumma studievägledaren som förstör min planering. Tror du att jag fick någon härlig mammasympati? Icke sa Nicke! Mammas lösning var att jag, om jag nu så himla gärna vill bli lärare, skulle plugga OCH jobba samtidigt - då blir det ju inte så dyrt att plugga längre än planerat. Hon tyckte också att det var på tiden att jag fick känna på lite motgångar eftersom det hitills flutit på ganska bra i livet för mig.

MEH! var min första reaktion. Vad hände med gamla hederliga "men lilla gumman, vad tråkigt, finns det något jag kan hjälpa dig med"? Om det är såhär det är att vara vuxen så tackar jag artigt men bestämt nej till vuxenlivet.

Jaja nu har jag fått tänka på det hela i över ett dygn och jag har hunnit sova på saken. Och efter så mycket betänketid så har jag kommit fram till att jag söker allt: jobb, påbyggnadsprogram och litt.vet. Då får jag fram till i sommar på mig att bestämma mig hur jag vill göra med livet.

Dumma studievägledare som förstör min framtid!

I mitt huvud hade jag gjort upp min fantastiskt braiga 5-årsplan typ. Efter språkvetarprogrammet skulle jag läsa påbyggnadsprogram i Linköping för att bli gymnasielärare i både engelska och svenska. Great! Men så hittade jag någon liten hemlig sida där det stod att man var tvungen att ha läst litteraturvetenskap för att få bli svenskalärare. Okej tänkte jag, det löser sig eftersom jag har 15hp över i vår att lägga på vad som helst. För säkerhets skull skickade jag ett mail till studievägledaren för programmet och frågade om det räckte med 15hp.

Svar nej. Dessutom är det bara höstantagning. Så om jag nu måste läsa 30hp litt.vet. går hela nästa höst åt till det OCH jag måste sedan hitta på något att göra under våren 2011 för att sedan till den hösten kunna börja på påbyggnadsprogrammet. GAAAH!

Vad göra? Bli bara engelskalärare? Det blir galet svårt att få jobb då eftersom det är mer eftertraktat att ha flerämneskompetens. Skita totalt i att vidareutbilda mig och istället börja jobba? Skulle kunna funka. Jag är ändå ganska trött på det här med pluggandet. Bli kvar i skolan till 2013? Usch! Men då blir jag ju det jag vill vara. Dock mer än ett år senare än planerat. Vilket betyder mer dumma skulder till CSN.

Många funderingar kommer det bli detta år.

Dumma studievägledare!

Att vara eller inte vara blondin

Min ömma moder finner stor glädje i att skicka blondinskämt till mig. Jag är naturligt tokblond. Folk utgår oftare än vad som är okej från att jag är korkad pga min hårfärg. Så den stora frågan som jag har  tampats med är huruvida jag ska vara eller inte vara blond. INTE-sidan segrade. Så för tillfället är jag mörkblond/rödbrun och vi får se hur länge jag behåller den här färgen. För det kanske visar sig att blonds have more fun trots allt!

Här kommer en egobildkavalkad med både före- och efterbilder.


Inglorious Basterds

Jag och Mattias hade inget att göra i lördags kväll så istället för att sitta hemma och dega framför tv:n gick vi på bio och degade där. Valet av film föll på Inglorious Basterds. Mycket bra val! Jag är ju ingen beundrare av Brad Pitt men i denna film är han faktiskt rolig att se på. Fast Tarantino är inte den som väjer för blod och annat omysigt. Men jag gillar sättet som filmen berättas på och den är absolut så bra som alla säger att den är. Dock är jag en riktigt vekling och blir nästan rädd för min egen skugga. Jag råkade slå till killen bredvid mig ett par gånger när jag ryckte till och jag satt många gånger och kikade mellan fingrarna. Stor, stark och modig det är jag det!


J + M

Det här med att pendla fram och tillbaka suger verkligen. Så jag frågade Mattias vad han tyckte om att flytta ihop när jag är färdig med detta läsår och därefter bojkotta SJ. Han tyckte det var en strålande idé!!! Så om mindre än ett år blir jag Linköpingsbo!

Fredag 11/9

Fredagens erfarenheter blir att jag inte vill gå in i en kyrka om det inte gäller något trevligt såsom ett bröllop. Jag fick hjärtklappning och svettiga händer bara vi steg innanför dörren till kyrkan. Jag har en massa läskiga kusiner som jag aldrig tidigare träffat. Det kom fram en stor man med rakat huvud och vilt skägg och sa "Hej Julia", jag svarade "Hej...?" och stod och tittade honom så länge i ögonen att han till slut fick lov att tala om vad han hette, "Pelle", "Jaha" svarade jag då. Det var alltså en kusin. många kom också fram och talade om hur söt jag hade varit som bebis och hur stor jag blivit nu. "Tack" eller vad säger man?

Höjdpunkten var att likbilen redan stod framkörd när vi kom ut efter att ha sagt hejdå till farmor i kyrkan. Finkänsligt. Kunde de inte ha väntat fem minuter så hade vi ju inte varit på kyrkbacken utan nere i församlingslokalen för begravningsfika?

Höjdpunkt #2 var farbrors fina vinröda kostym.




Säg hej till farfar, farmor <3

Mer pengar i SJs kassa

Om några timmar ska jag åka med mitt favoritföretag - SJ - hem till Nyköping. Blev lite förvånad över att det fungerade felfritt med leveransen av sms-biljetten denna gång eftersom jag ett flertal gånger inte fått delar av biljetten eller bara bokningsbekräftelsen. Hoppas bara att inget annat strular. Allt strul som mina tågresor brukar innehålla borde sammantaget ge mig förstaklassbiljetter över hela Sverige för ett helt liv. Det är alltid något som är fel. Tåget kommer inte på utsatt tid. Tåget verkar ha åkt vilse. Tåget ställs in i sista minuten. Tåget står stilla mitt ute i den svenska ödemarken. Kort och gott: SJ är fantastiskt trevligt att nyttja för att ta sig någonstans.

Det blir bara en kort visit i Nyköping. Till fredag kväll. På fredag är det dags att säga hejdå till farmor. Träffa en massa människor som jag inte känner. Och säga hejdå till farmor som jag inte har träffat på minst två år och som jag nog faktiskt heller inte kände egentligen.

Efter Nyköping blir det lite mer pengar i SJs kassa eftersom jag åker ytterligare en bit söderut till Mattias för att vara där resten av helgen.

Hörs efter helgen. Jag - lite  pankare, SJ - lite rikare.


Klikli på lilltån

Jag vaknade med ett gigantiskt myggbett på lilltån. Jag misstänker att det var den abnormt stora myggan som inte fick bita mig häromnatten som kom tillbaka och bet mig för att hämnas. Jag skulle ha dödat honom när jag hade chansen.





Väderpojken

Tittade på nyhetsmorgon en snabbis imorse men slutade tvärt efter väderleksrapporten. Väderpojken gjorde mig irriterad med sitt språk.

"Å dårå blire" var allt som kom ur munnen på honom var och varannan mening.
Å dårå blire sol. Å dårå blire molnigt i norra Sverige. Å dårå drar ett regn förbi.

GAAAAAH! Det blev för mycket.

För att få ut min frustration skrev jag vad jag tyckte om väderpojken i min statusrad på ansiktsboken. Två sekunder senare kommenterar en vän det: Väderpojken är ju min vän, jag ska hälsa till honom från dig ;).

Oooopsiedaisy och sedan ett Homer Simpson-läte.

Men äsch, väderpojken var fruktansvärt irriterande. Rent tekniskt sett så använde han ju förstås bara helt vanligt vardagligt tal och det är farligt lätt att hamna i ett överanvändande av småord som och å. Men när man har chansen varför inte ta den och byta ut några å dårå mot något annat.

Bättre lycka nästa gång väderpojken!

Vikten av att äta frukost VARJE dag.

Frukost är min favoritmåltid. Frukost är gott. Det är enkelt att göra. Det är dagens viktigaste mål. Och varje gång som jag inte är sugen på frukost blir jag lika besviken. Idag var jag väldigt osugen på frukost så jag tänkte att då får jag väl göra något så att jag blir hungrig. Så upp på cykeln och ut till Ica Maxi och veckohandla.

Dumt gjort.

Turen ut till Maxi blev en kamp mot den ständiga storm som tycks råda här i Uppsala. Det blev ett väldigt flåsande på minicykeln. Väl därute började jag mitt handlande. Mitt i handlandet började världen snurra och svartna lite och det värsta blodsockerfall jag någonsin varit med om kom över mig. Så det var bara att slita till mig resterande grejer och ut i friska luften och hem och äta något snabbt. Känner mig fortfarande groggy fastän det är flera timmar sedan och fastän jag ätit.

Det gjorde ju inte saken bättre att jag stod vid köttdisken när det började snurra i huvudet. Rått kött får mig att må illa i vanliga fall och ökade bara på känslan yrsel.

Så nästa gång jag är osugen på frukost får jag väl tvinga i mig något i alla fall. Detta får vara dagens läxa.

Tre olidligt långa veckor

Mattias har varit här hela helgen - helt fantastiskt underbart. Vi har inte setts på tre veckor och efter att ha bott ihop halva sommaren har det varit tre olidligt långa veckor. Det är absolut inte samma sak att prata i telefon och skicka sms som att träffa den man älskar och prata ansikte mot ansikte. Sommaren gick alldeles för fort och jag vande mig ännu snabbare vid att få en godnattpuss och en godmorgonpuss och att hela tiden ha Mattias där. Förhoppningsvis är det bara ett drygt halvår innan jag får mina pussar varje morgon och kväll permanent.

Otroligt jobbigt varje gång någon av oss måste sätta sig på tåget. Fast jag ser ju hellre att vi skiljs åt för att snart ses igen istället för att aldrig mer ses.

Och nu till nästan något helt annat! Skadeglädje är inte ett vackert drag hos en människa men jag kan inte hjälpa det så jag fick Mattias att sitta med mig och se på reprisen av Vem vet mest? idag för att återigen se min gamla spanskalärare när hon svarar fel på en fråga gällande spanska. Med skadeglädjen som en värmande filt satt jag åter bänkad framför tv:n och riktgt mös när hon svarade fel. Gör det mig till en mindre god människa? Förmodligen. men ack så bra det kändes!

Till slut kan jag meddela världen att jag och Mattias varit tillsammans i 9 månader och en dag nu!

Vem vet mest? Inte Camilla!

Zappade runt på det oändliga antal kanaler som jag har - 5 om man räknar barnkanalen och svt24 - och fann att en repris av Vem vet mest gick på tv. Hurra! Frågesport, det är bra underhållningen tänkte jag och lutade mig tillbaka bara för att snabbt luta mig fram igen, skrika till chockat och ta på mig glasögonen för vem var med på tv om inte min gamla spanskalärare Camilla från högstadiet...

Hujedamig! Hemska flashbacks rullade innanför pannloben på mig och golvet gungade. Lite överdrivet men snudd på sanning. Snabbt fram med mobilen och smsa till Maria som också fick tampas med Camilla på högstadiet. Och sedan ivrigt kolla hur det gick för Camilla i delfinalen av Vem vet mest?.

Fråga: Camilla vad heter romantiteln Cien años de solidad på svenska?
Svar: Tusen år av ensamhet. -självbelåtet leende, för hon VET att hon har svarat rätt-
TUT!
Richard Sjögren: Nej det var fel. Camilla var inte du spanskalärare, vad ska dina elever säga nu? Hundra år av ensamhet betyder det.
Annan fråga: Ämnet är grammtik.
Camilla har spelet, Camilla säger: Oh grammatik är ju inte riktigt min grej...

Spanskalärare. Svarar fel på översättning från spanska till svenska. Försöker uttala något på spanska men misslyckas. Grammatik är inte hennes grej.

Gaaaah! Förstår du hur högstadiet var med henne som lärare?

Tack!

Jag har hittat min kära vita kebabsås :) äntligen kan jag sluta leta och skriva blogginlägg om vit kebabsås. Skrämde Jenny och diverse andra som befann sig på Ica när jag skrek till av förtjusning när jag hittade såsen.

Tack herr Rydberg som har vit kebabsås i sitt såssortiment. Men banne dig som kom på att ställa såsen på en så ologisk plats som vid köttet istället för vid de andra såserna!

Anticimexa mera

Försökte städa idag. Uppenbarligen är det inte meningen att jag ska städa. I alla fall inte utan stålhätteförsedda fötter. Jag har precis krossat ena stortån i ett försök att handskas med dammsugaren. Not good. Det gjorde ont. Julia blev arg. Således skadade jag mig på andra benets fotknöl. Dammsugare är onda varelser.

För övrigt tycker jag att hela sträckan från universitetet och hem till mig borde anticimexas å det grövsta. Annars överväger jag starkt att helt gå emot mina principer och ta på mig gasmask, mc-hjälm med visir eller goggles. Jag står hellre ut med helmet hair och uppseendeväckande huvudbonader än att ha dessa små äckliga flugor i alla slemhinnor och hål som finns i ansiktet. Med glasögon på så låter det smatter smatter smatter när man cyklar och flugjäklarna slår mot glasen. Utan glasögon sitter man på sadeln och blinkar värre än någon med tics.

Usch.

Brødre i blodet

Har börjat läsa norskaromanen. Den är helt galen. Bara knasig.

Elling och Kjell Bjarne är blodsbröder. Fast det var inte meningen.
Kjell Bjarne ringer samtal till en sextelefonlinje mitt i natten när han vaknar och är rädd.
Elling är rädd för allt som har med det sociala att göra.
Nu har de skaffat varsin katt.
Och kanske kanske kanske ska de våga sig ut bland folk. För där ute finns ju damerna. Och Kjell Bjarne vill ha sig en liten dam.

Detta är handlingen bara i de första två kapitlen. Hur ska det gå i resten av boken? Den kommer ju bli helknasig till slut.

Sitter och aktar mig för vissa norska ord.

Har nu kommit fram till kapitel 2 i den oerhört spännande boken Norsk som nabospråk och får nu lära mig vilka ord på svenska som jag ska akta mig för att säga i ett rum fullt av norgemänniskor.

Pular är exempelvis INTE ett bra ord att säga. Ta bort p, lägg till kn i början och sätt dit ett extra l bredvid det sedan tidigare redan existerande l:et så får du betydelsen av pular på norska. Det blir minsta sagt lite tokigt att säga till en norrman att man håller på och pular lite. Norrmannen rodnar och undrar varför du är så burdust öppen med ditt privatliv. Och du tror att du menar att du vattnar blommorna eller städar eller allmänt fiffilurar omkring...för det gör du ju - på svenska.

Sedan kan ju norrmannen framstå som en riktig skitstövel fastän han egentligen är lika hövlig som vilken annan människa.
Takk, men jag har dessverre ikke anledning til å komme. Aj, där fick värden sig en riktig knäpp på näsan. Eller? Nä, faktiskt inte. Meningen lyder på svenska: Tack, men jag är tyvärr upptagen. Norrmannen är alltså inte fisförnäm och menar absolut inte att vara nedlåtande och säga att det inte finns någon anledning att umgås med dig.

Knas knas knas kan det bli om man inte aktar sig. Nu ska jag gå och fortsätta akta mig för ord.

RSS 2.0