Syden er ein annan plass
"Det som slår meg når eg les Syden-katalogar, er at mange av reisemåla som er skildra, liknar veldig på den vesle tettstaden Moldtustranda i Møre og Romsdal.
Ein gresk ferieby kan for eksempel bli omtalt slik i katalogane: 'Den lille fiskerlandsbyen Spinatos ligger idyllisk til helt ute ved havet. Her forhaster man seg ikke. Her er det som om tiden har stått stille.'
Moldtustranda ligg heilt ute ved havet. Moldtustranda har fiskarar. Ein forhaster seg definitivt ikkje der. Og eg kjenner fleire som meiner at i Moldtustranda er det som om tida har stått stille. Lenge.
Men det er ingen som vil finne på å legge familieferien eller bryllupsreisa dit av den grunn.
Det er ikkje det at eg har noko imot Moldtustranda. Slett ikkje. Eg kjenner fleire hyggelige folk frå Moldtustranda. Det er berre det at det er ikkje ein plass ein reiser på ferie til. Det har sjølvsagt samanheng med klimaet. det har også samanheng med tilgangen på overnattingsplassar og med Moldtustrandas heller smålåtne restauranttilbod. Men det har ikkje berre samanheng med slikt. Det har også samanheng med at Syden er ein annan plass. Ein plass der det gjeld heilt andre reglar enn heime, der det er heilt andre ting som er romantiske, eksotiske og idylliske.
For eksempel fisk.
Sei ordet fisk mange ganger etter kvarandre.
Fisk fisk fisk fisk.
Det du høyrer, er ikkje lyden av ferie. Du høyrer ikkje lyden av noko eksotisk eller idyllisk. Det du høyrer, er det motsette av ferie. Det motsette av fridom, luksus, fest og hygge.
Fisk fisk fisk fisk."
Jag kommer från en småstad vid kusten. Det är en ganska långsam, liten stad. Fiskare och fisk är precis som författaren till texten skriver ovan inte särskilt exotiskt i min hemstad. Men alla vill åka till en grekisk fiskestad vid havet. Där får tiden mer än gärna stå stilla. Där är vindarna från havet charmiga medan havsbrisarna hemma är jobbiga: "Kan det aldrig sluta blåsa".
Författaren skriver också att på de kort som man ser av fiskebyar så sitter det alltid en liten farbror. Och han är ju så galet söt att vi bara vill nypa honom i kinden och ta med oss honom hem och ge honom en köttbullemacka. Men granngubben hemma är bara en skinntorr tråkmåns som ska in på hemmet fort som tusan. Typ.
Gräset är alltid grönare på andra sidan.
Ein gresk ferieby kan for eksempel bli omtalt slik i katalogane: 'Den lille fiskerlandsbyen Spinatos ligger idyllisk til helt ute ved havet. Her forhaster man seg ikke. Her er det som om tiden har stått stille.'
Moldtustranda ligg heilt ute ved havet. Moldtustranda har fiskarar. Ein forhaster seg definitivt ikkje der. Og eg kjenner fleire som meiner at i Moldtustranda er det som om tida har stått stille. Lenge.
Men det er ingen som vil finne på å legge familieferien eller bryllupsreisa dit av den grunn.
Det er ikkje det at eg har noko imot Moldtustranda. Slett ikkje. Eg kjenner fleire hyggelige folk frå Moldtustranda. Det er berre det at det er ikkje ein plass ein reiser på ferie til. Det har sjølvsagt samanheng med klimaet. det har også samanheng med tilgangen på overnattingsplassar og med Moldtustrandas heller smålåtne restauranttilbod. Men det har ikkje berre samanheng med slikt. Det har også samanheng med at Syden er ein annan plass. Ein plass der det gjeld heilt andre reglar enn heime, der det er heilt andre ting som er romantiske, eksotiske og idylliske.
For eksempel fisk.
Sei ordet fisk mange ganger etter kvarandre.
Fisk fisk fisk fisk.
Det du høyrer, er ikkje lyden av ferie. Du høyrer ikkje lyden av noko eksotisk eller idyllisk. Det du høyrer, er det motsette av ferie. Det motsette av fridom, luksus, fest og hygge.
Fisk fisk fisk fisk."
Jag kommer från en småstad vid kusten. Det är en ganska långsam, liten stad. Fiskare och fisk är precis som författaren till texten skriver ovan inte särskilt exotiskt i min hemstad. Men alla vill åka till en grekisk fiskestad vid havet. Där får tiden mer än gärna stå stilla. Där är vindarna från havet charmiga medan havsbrisarna hemma är jobbiga: "Kan det aldrig sluta blåsa".
Författaren skriver också att på de kort som man ser av fiskebyar så sitter det alltid en liten farbror. Och han är ju så galet söt att vi bara vill nypa honom i kinden och ta med oss honom hem och ge honom en köttbullemacka. Men granngubben hemma är bara en skinntorr tråkmåns som ska in på hemmet fort som tusan. Typ.
Gräset är alltid grönare på andra sidan.
Kommentarer
Trackback
