Har nu kommit fram till kapitel 2 i den oerhört spännande boken Norsk som nabospråk och får nu lära mig vilka ord på svenska som jag ska akta mig för att säga i ett rum fullt av norgemänniskor.

Pular är exempelvis INTE ett bra ord att säga. Ta bort p, lägg till kn i början och sätt dit ett extra l bredvid det sedan tidigare redan existerande l:et så får du betydelsen av pular på norska. Det blir minsta sagt lite tokigt att säga till en norrman att man håller på och pular lite. Norrmannen rodnar och undrar varför du är så burdust öppen med ditt privatliv. Och du tror att du menar att du vattnar blommorna eller städar eller allmänt fiffilurar omkring...för det gör du ju - på svenska.

Sedan kan ju norrmannen framstå som en riktig skitstövel fastän han egentligen är lika hövlig som vilken annan människa.
Takk, men jag har dessverre ikke anledning til å komme. Aj, där fick värden sig en riktig knäpp på näsan. Eller? Nä, faktiskt inte. Meningen lyder på svenska: Tack, men jag är tyvärr upptagen. Norrmannen är alltså inte fisförnäm och menar absolut inte att vara nedlåtande och säga att det inte finns någon anledning att umgås med dig.

Knas knas knas kan det bli om man inte aktar sig. Nu ska jag gå och fortsätta akta mig för ord.