Vem kommer egentligen på alla dessa gatunamn?
Igeldammgatan?
Usch.

Varför vill man framhäva att dammen innehåller iglar, blodsugande små äckliga sniglar?
Usch.

www.dn.se skriver på sin förstasida: "Bara sju månader efter sin senaste skiva och lagom till årets sommarturné överraskar bandet med en skiva bara sju månader efter den senaste."

Var det sju, 7, månader sedan förra Kentskivan släpptes sa'ru?

Imorgon efter jobbet ska jag åka hem. Hem! Hem som i Linköping. Hem till älskling. Hem!!!
För första gången ska jag inte åka till min pojkvän och hans lägenhet utan hem till vår lägenhet.
Så gött.
Jag har packat en stor väska för Mattias har lovat att jag ska få flytta in de första grejerna i garderoben denna helg :)

Hem. Förstår du? HEM.

Min arbetsplats finns ganska nära toaletten. För att komma till toaletten måste man passera mig. Jag vet alltså hur ofta mina arbetskamrater går på toaletten. Ett par gånger om dagen försvinner också tidningen från sin plats i det bortersta hörnet av mitt skrivbord. Detta försvinnande brukar följas av ljudet av att toalettdörren låses. Konsekvent vägrar jag att frivilligt vidröra tidningen efter kl 10 (det är då försvinnandena brukar börja). Jag finner det högst motbjudande att 3-4 personer har tidningen som toalettlektyr. Tyvärr tror många på jobbet att jag är deras bitch (i brist på bättre beskrivande ord) och kastar därför skräp, papper OCH tidning på mitt skrivbord som därmed blir för mig att städa upp.

Kan man inte ta sin egna tidning istället för jobbets allmänna, gemensamma prenumeration?

För övrigt vill jag bara meddela världen att jag numera har en kandidatexamen. När jag får tillgång till ett fungerande internet - dvs inte det här skitinternet som hela tiden stänger ner sig för att jag befinner mig halvomhalvt i bushen med crappy telia - så ska jag lägga upp en liten bild på mitt fina examensbevis.

Jag vill påpeka att jag inte riktigt gillar den nya examensordningen som började gälla 2007 som säger att man ska ha 180hp, varken mer eller mindre, eftersom jag nu till min examen var tvungen att plocka bort 15hp för att få ta ut min examen.

Anyway, kalla mig kandidaten för jag har minsann en kandidatexamen!
Fy fan vad jag är bra.

Här kommer ännu ett inte så värst positivt inlägg.

Sedan jag flyttade hemifrån för 3 år sedan har min familj kapsejasat. Verkligen kapsejsat. Utåt sett är det fortfarande en trevlig tvåbarnsfamilj med hundar, bil och villa. Men på insidan ser det lite annorlunda ut. Om det fanns en tävling skulle min familj med stor säkerhet vinna priset som Sveriges mest dysfunktionella familj och Sveriges bästa skådespelare. Mamma sliter som ett djur: hon tvättar, diskar, lagar mat, stryker, tar hand om två hundar etc. Pappa sitter i sin fåtölj och läser tidningen.

I lördags när jag och pappa kom hem efter att ha flyttat mina grejer från Uppsala bröt freden samman och ett mindre krig utvecklades. Pappa sa att min Uppsalasäng skulle ställas i lilla sovrummet och att den lilla 90-sängen måste flyttas därifrån och eventuellt säljas eller kastas. Mamma och Josse påpekade då att pappa så sent som häromdagen hade sagt att Uppsalasängen inte kunde stå någon annanstans än i källaren. Pappa började då skrika om att man visst inte fick lov att ändra sig i denna familj och att han hädanefter aldrig mer skulle säga något för det skulle bara komma att vändas emot honom. Pappa gick till sin fåtölj och mamma blev kvar i köket och försökte dölja sina tårar. Middagen avnjöts sedan i en tryckande tystnad med sallad som växte och svämmade över i munnen och jag med min rädsla för konflikter satt där vid middagsbordet och babblade desperat för att slippa tystnaden som ändå vägrade ge med sig eftersom ingen svarade mig i min nervösa svada av ord.

Söndagen började bra och hölls sig fram till middagens mitt. Då bröt allt ihop igen. Denna gång hamnade lillasyster i pappas korseld. Lillasyster tog studenten för en dryg vecka sedan och för en exakt vecka sedan skrev hon in sig på arbetsförmedlingen. Pappa tycker dock att hon inte gör tillräckligt och ser hennes framtid undergång alldeles runt hörnet. Mitt nervösa babblande kom tillbaka, pappa försvann till fåtöljen, mamma gick till sina cigaretter, jag dukade undan och fick trösta min gråtande lillasyster.

Jag kräks på det här.

En sak som jag har funderat på sedan i fredags är: när jag tog studenten fick min lillasyster en mobil för att hon inte skulle bli avundsjuk på alla presenter som jag skulle få på min student som var samtidigt och för att hon slutade nian.

I fredags tog lillasyster studenten. Jag tog min kandidatexamen i torsdags. Lillasyster fick en massa presenter i fredags. Jag fick hjälpa till att göra iordning undr dagen och serva under kvällen. Jag fick en present av min kusin men ingen från mina föräldrar. Jag undrar om de två ballongerna och visselpipan (som lillasyster för övrigt krävde att få ha på sin student) var min present för min kandidatexamen? Jag funderar på att fråga mamma vad jag fick när jag slutade nian. När jag tog studenten fick jag 40000 kr av mina egna fonder som jag sedan också fick skatta för följande år. Lillasyster fick också en present av mig på studenten. Jag fick ingen av henne - varken student eller examen.

Mycket gnäll från min sida. Men jag vill påpeka orättvisan. En orättvisa som jag förmodligen inte kommer påpeka för mamma.

Inte mycket.

Jag jobbar mellan 8 och 17. Jag dör lite smått när jag kommer hem. Dagtid blir jag idiotförklarad: jag är blond och ung och tjej på ett grabbföretag. Jag utför arbetsuppgifter som en schimpans skulle tycka var sådär måttligt intellektuellt avancerat. Idag har jag vikt kartonger och lagt in papper i dem. Jag har bockat av papper mot ett annat papper. Bara 31 dagar kvar.

Kvällarna svischar förbi. Laga mat med mamma och Josse, gå ut med hundarna med mamma, prata med älsklingen och sedan dags för sängen. Lyssna på allt beröm som lillasyster får. Skryta lite om mig själv för att få lite beröm jag med. Ta emot några gliringar från pappa. Typ.

Bara 31 arbetsdagar kvar sedan kan jag återgå till mitt och umgås med familjen på avstånd.

Idag hade jag tydligen fått min första Linköpingspost. Älsklingen fick läsa högt i telefon: en patientbricka från Landstinget i Östergötland och så ett välkomstbrev till masterutbildningen i höst (har inte kommit in ännu men det var lite allmän info).

Men anyway, min FÖRSTA post till älsklingen :)
Adressändringen funkade alltså! Mitt namn står på dörren och brevbäraren var inte analfabet så min post hittade till den nya adressen.

Jag känner mig materiellt splittrad. Jag är materiellt splittrad. Jag bor i en väska och två necessärer hemma hos mamma och pappa. I ett hus som luktar lite annorlunda och som inte ligger där det borde ligga. Mamma och pappa har ju flyttat. Mina grejer i Uppsala är nedpackade och staplade. I Linköping skapas det rum för mina saker. Jg har saker i tre olika städer i tre olika landskap. På lördag börjar första förflyttningen. Då ska den nordligaste staden elimineras. Sedan dröjer det några veckor innan det flyttas från den mellersta staden. Men det dröjer massor med veckor innan jag kan sluta leva i väska och necessär. Åtta veckor. Ungefär.

Sådär sista slurken av drickyoughurten glider ner i halsen nu och jag ska snart resa mig från golvet och göra mig iordning för avslutningsceremonin. Jag passar på att be en morgonbön till skogudarna att jag slipper skavsår av mina nya skor, för jag måste ha hela fötter till morgondagens nya skor!

Tjingtjing!

Imorgon är det avslutningsceremoni. Tre härliga år på Språkvetarprogrammet har kommit till sin ände. Min Uppsalatid är över. Imorgon börjar min Linköpingstid enligt adressändringen. Min Nyköpingssommar börjar också.

Jag har lärt mig mycket här, både akademiskt sett och livserfarenhetsmässigt. Jag har gått från tonåring till vuxen. Jag har gått från elev till student till språkvetare. Jag är färdig språkvetare. Jag känner mig också färdig med Uppsala: jag har gått på de fester man ska, jag har haft ett ämbete på en nation, jag har en examen (snart) och jag har träffat en massa underbara människor. Nu byter jag studentstad och blir sambo med min älskling. Det känns bra. Väldigt bra faktiskt!

Tack alla språkvetare och snerikingar för tre fantastiska år!

9.30 började jag dagens städning. 20.10 drog jag sista draget med Skotska Brittan. Jag luktar rengöringsmedel. Jag är smutsig. Men köket är rent. Så skinande rent som ett kök i en studentlägenhet kan bli.

Jag misstänker att jag är aningens hög på skurmedel. Jag har sprejat på ytor och haft ansiktet lite väl nära ibland. Jag tror att jag kommer kunna sova ganska gott i natt.

Att städa kök...att flyttstäda kök. Usch jag kräks. Det finns så mycket äckligt i kök som man inte tänker på till vardags när man bor i det hela. Jag har nyss torkat bort FETTdroppar från filtret i fläkten. Note to self: rengör filter oftare. Det luktar gammal mat. Fettdrypande äcklig mat. Jag hade ju precis börjat planera vad jag ska äta till middag efter att ha städat klart kök från tak till golv. Men det vetesjutton om jag någonsin kommer äta mat igen. Men filtret är med stor sannolikhet inte det värsta: jag har fortfarande kvar rören under diskbänken att tömma. Mumma. Det är väl bara att köra upp två tändstickor i näsborrarna och bränna bort luktsinnet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag valde att använda gula plasthandskar under städandet. Första anledningen var att jag inte ville förstöra naglar och fingrar av allt vatten och rengöringsmedel, men nu är det främsta skälet att kök är äckliga!

Men det blir fint.
Gud nåde roomie om hon försöker laga mat i det köket när vi kommer tillbaka hit nästa helg för att städa undan resten! Gud nåde!

Lagom till det att jag bestämde mig för att gå och lägga mig igår kväll började frysen komma igång ordentligt med sin avfrostning. Långt in på småtimmarna låg jag och lyssnade på ett evinnerligt droppande i en ekande lägenhet. Stundtals droppade det långsamt, droppe för droppe, men så intensifierades det hela och då lät det som melodin till Bron över floden Kwai. Sjukt irriterande och jag vinkade hejdå till den goda nattens sömn än en gång.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan ska jag ställa mig på alla fyra i köket och skrubba. Skrubba för kung och fosterland.

Idag är rikedomens dag för mig! Jag sålde mitt köksbord - 500 kronor som klirrade till i kassan. Och så såg jag nu att skatteåterbäringen också hade kommit in. Jag slipper leva som en fattig kyrkråtta i två månader!

Jag trodde att det fanns någon sorts vett och etikett vad det gäller att meddela betyg. Tydligen finns det inte det. Jag fick precis ett massmejl från min lärare på sista litt.vet.kursen där han mejlade till samtliga som fått samma betyg att de härmed hade fått betyget G på den kursen. Jag kunde alltså vilka andra på min kurs som också fick G. Så fruktansvärt dåligt och opersonligt. Och ingen förklaring till betyget heller.

Kunde inte läraren ens ta sig tid att skicka ut ett mejl till varje person på kursen? Det borde inte ta lång tid men det skulle kännas bra mycket bättre och som att den enskilda studenten var viktig.

Ruttet.

Rumskompis skulle tydligen flytta idag. Hon hade tänkt flytta i torsdags redan, tydligen. Men det blev idag. Så soffan är nu borta. Och jag sålde precis mitt köksbord och tillhörande stolar. I vardagsrummet finns nu alltså en TV, ett soffbord och en matta. Det ekar. Jag ska vara här till torsdag. Om jag pratar tillräckligt högt kommer det verka som att jag har en konversation med iaf en person fast det blir en ganska ensidig konversation som jag måste leda och som aldrig får något riktigt bra svar.

Nytt nöje: Big Bang Theory

Sheldon är för underbar! Jag är lite kär i honom. Intellektuell underhållning i sitcom-format :)

Efter att ha stressat sedan i januari har jag nu svårt att varva ner och är därför lite lätt uttråkad efter ungefär 3 dagar med total ledighet. Därför satte jag mig i söndags och pysslade ihop ett litet kort till lillasysters studentpresent. Någonstans måste jag ju få utlopp för all min energi och rastlöshet.

Presenten är något så originellt som ett smycke! Men med finessen att jag tror att det är ett smycke som hon faktiskt kommer använda till skillnad från den drös med andra smycken som hon lär få på fredag. Och eftersom hon inte läser bloggen/vet om att den finns så kan jag tala om att det är ett flätat läderarmband från Guldfynd. Mycket snyggt, enkelt och väldigt Josse-aktigt!

Till det ganska så tråkiga paketet vägrar jag ha ett tråkigt köpt kort så jag gjorde mitt egna. I like to pyssla!

 

Det är en karikatyr av henne. Men jag misstänker att hon kommer gå med mössan så långt nerdragen som möjligt och ducka för släkten på fredag. Det är därför jag har med mig Mattias så att han kan ta lite kindnyp istället att jag och Josse får dem från fastrar och dylikt.

 

 

Jag har lyckats fånga mina fräknar på bild nu. Det är liksom inte så som man normalt föreställer sig fräknar. Små söta tydliga prickar på näsan eller kinderna. Nej. För mina fräknar är som ljusa suddiga fläckar över HELA ansiktet. Just nu har jag också ett kluster av fräknar på vänster kind. Väldigt snyggt. Inte.

Återigen: tack pappa!

Det är ju tur att jag just nu är inne i en period av sömnsvårigheter för det innebär att nu när klockan är 08.35 har jag hunnit tvätta 3 maskiner och torktumla det som torktumlas ska. Allt detta innan dagen ens har börjat.

Great!
Vad ska jag göra nu då?

Vad har jag egentligen gått och oroat mig för?
Pff!
Jag är världens bästa c-uppsatsskrivare.

Opponeringen är avklarad.
Jag fick börja opponera på killens uppsats. Jag hade massor att säga men jag fick begränsa mig till det viktigaste och fick bara 20 minuter till det. Så stressad fick jag ta mig igenom hela hans uppsats och försöka hitta det viktigaste att kommentera på. Jag slaktade honom. När jag var färdig fortsatte de två lärarna slakten och rev hans uppsats till små strimlor av i princip värdelös skit. Stackaren. Jag fick beröm för att jag hade tagit mig an hans uppsats så bra och jag uppmanades att ge honom mina anteckningar eller sitta ner med honom och hjälpa honom rätta uppsatsen. En av lärarna sa att detta inte var en uppsats som borde ha skickats in för opponering. Ouch.
Så var det då min tur att sitta och lyssna. Killen kom av sig totalt. Han hade kanske inte väntat sig så hårda ord från alla håll. Han hade inte mycket att säga om min uppsats. Och det han hade att säga bröt jag ner med goda argument. Lärarna var på min sida. Ett minus från handledarens sida var att jag hade skrivit ett för långt abstract och jag saknade lite info på framsidan. Han slaktades i drygt 20 minuter, jag dyrkades i 20 minuter. Nästan.

I'm on top of the world!

Dagen med stort D är här. Om knappt två timmar ska jag placera mig i skolbänken för opponering. Lägligt nog kom jag imorse på att jag nog faktiskt inte vet riktigt vad man gör på en opponering. Ska jag ta upp varenda litet petfel? Eller får jag bara hålla mig till texten som sådan? Det är tur att mina anteckningar innehåller både och, även om det mestadels är petfel.

Önska mig lycka till, ett brutet ben etc.
Själv ska jag nu svepa en kopp kaffe och kanske sätta in en intravenös kaffelina för att balansera upp min sömnbrist.

Min svarta bläckpatron är slut. Jag har tänkt köpa en ny i ett par månader nu. Ungefär sedan i januari. Men jag har prioriterat glass och fina nya kläder istället.

Jag har färgpatron kvar. Mina anteckningar till opponeringen imorgon är alltså i färg. Varje nytt stycke eller vad jag ska säga har en ny färg. Det ser väldigt fint och trevligt ut.

Men kanske inte särskilt seriöst.

Äntligen lite härligt, soligt och varmt väder! Idag har jag legat ute ett par timmar och kråmat mig i solens sken. Tyvärr är det inte längre lika bekvämt, eller rättare sagt min kropp klarar inte, att ligga några längre stunder platt på backen. Att ligga på mage går än så längre hyfsat bra. Det är när jag lägger mig på rygg för att sola kroppens framsida som det blir jobbigt. Efter ungefär 5 minuter känner jag hur det klickar till neråt svanken och hela ryggen samt höfterna låser sig. En lite smygande smärta börjar stråla ut från svanken och efter ungefär 20 minuter får jag ge upp denna position. Dock kommer då eländet att försöka gå över i en annan kroppsställning. Så om ni hör någon som ger ifrån sig konstiga ljud utomhus eller om ni ser någon som med stor möda och med stor osmidighet försöker vända på sig, så är det bara lilla jag och inte en valross som rymt från Kolmården.

Uppsöka en kiropraktor eller naprapat? Javisst, om du ger mig pengarna!

Språktidningen har en liten seriestrip i varje nummer som brukar vara lite smårolig och ibland lite klurig. Stripen i det senaste numret fick mig att skratta högt och är definitivt bäst hittills.

Satt i sängen igår - eftersom skrivbordet är sålt - och förberedde för opponeringen på måndag förmiddag. Jag kämpade mig igenom uppsatsen som jag ska opponera på, men halvvägs igenom var jag tvungen att stanna för en fnissattack.

Ibland är det svårt att hålla isär ord. särskilt sådana som ser så lika ut men genom sina prefix är varandras motsatser. Precis ett sådant fel är det i uppsatsen...och det återkommer flera gånger.

"This sentence is a part of a dialogue between the antagonist and his friend..."
"Next example leaves out a small story-telling detail about the antagonist and his friend..."

Efter att ha läst texten ett par gånger har jag slutit mig till att han egentligen menar huvudkaraktären, the protagonist. Han kom väl ihåg att det var ett ord med nånting-tagonist! För så vitt jag vet är inte Mikael i Män som hatar kvinnor antagonisten utan protagonisten.

Av någon underlig anledning tyckte inte Mattias att det var skojigt när jag berättade det för honom i telefon på kvällen. Man kanske måste vara lite nördig för att uppskatta detta.

En vinflaska, en god middag, cocoschoklad och Grey's Anatomy. Det är vad jag kallar en perfekt fredag! Jag åt tills jag höll på att spricka, jag drack mitt vin i de inte allt för glamorösa dricksglasen från Indiska och så bölade jag till Grey's. Det var en bra kväll.



Det var godare än det kanske ser ut: fiskgryta med saffran- och tomatcreme fraiche med bulgur och broccoli.



Effis: vit choklad med cocos, björnbär och såklart mera rosé!

För tillfället är jag rik. Jag la ut mitt skrivbord och min bokhylla på Blocket för en dryg vecka sedan och sedan i fredags har skrivbordet varit reserverat av en tjej. Idag kom hon och köpte det. 500 kronor i handen. Tack så mycket, pleasure doing business with you!

Nu befinner sig alltså alla mina skrivbordsgrejer och böcker från bokhyllan på golvet. Och jag är lite förundrad över hur mycket som egentligen fick plats i den lilla Billybokhyllan och den lilla hurtsen till skrivbordet. För jag har MASSOR med böcker och annan skit.

Men nu är jag tillfälligt rik. Jag antar att den 500-lappen kommer flyga sin kos väldigt snart. Typ som jättesnart: jag ska iväg och köpa lite tvättmedel så att jag kan tvätta det sista innan flytt och så ska jag unna mig en bit fin choklad till min flaska med för-jag-är-snart-färdig-språkvetare-rosé.

Jag är tillsammans med världens finaste och underbaraste!

Jag har börjat känna mig lite nedslagen av att alla mina jobbsökningar slutar med ett "Tack, du är nästan precis exakt vad vi söker, men inte riktigt". Idag fick jag ännu ett avslag. Och det verkar inte finnas några jobb i Linköpingsområdet. Men så säger världens finaste och underbaraste pojkvän att jag ska söka jobb där det finns - Stockholm exempelvis - och så löser vi det. Kanske får vi börja pendla igen. Men han är också beredd att flytta dit. Om jag får jobb där. Han skulle faktiskt kunna tänka sig att lämna sitt jobb och sin hemstad för min skull.

Och så avslutar han med de tre finaste orden: Jag älskar dig!

Det är kärlek.

02.54 i natt fick jag den c-uppsats som jag ska opponera på. Hjälp. Den är 42 sidor lång och verkar vara så välstrukturerad och fin och bra och intressant och bara helt perfekt. Så där vid en första titt på den.

Just nu undviker jag den. Imorgon och resten av helgen ska jag umgås med den och riktigt läsa den. Hoppas bara att han inte sitter och hånskrattar åt min c-uppsats.

Det var faktiskt ett riktigt roligt seminarium. Om man bortser från en deltagare som alltid får mig att sitta och himla med ögonen och desperat leta efter något att sysselsätta mig med när hon ska prata.

Ett tag satt jag och skrattade så mycket för mig själv framför datorn så att jag höll på att ramla av stolen. Ea vräkte ur sig något om att tidningen Tara är en tidning för klimakteriekossor. Tre av fem av deltagarna på seminariet är redan eller på väg att bli klimakteriekossor. Ea spädde sedan på med: "Klimakteriekossa är ingen ålder, det är en livsstil!"

Därefter spårade allt ur i den lilla chatrutan. Alla satt och skrev som galningar där under tiden som någon höll sitt föredrag. Stackars Sven måste ha tyckt att vi var helt ointresserade av vad som sades i föredragen.

Mot slutet av seminariet visade Sven äntligen på lite humor. Han är inte helt knastertorr alltså :) Annonsen i Tara-tidningen handlade om smink från Max Factor och då kom vi in på om vi använde smink eller inte och om det var ett sminkmärke förbehållet rika kvinnor. Svens inlägg i diskussionen blev: "Jag använder inte smink". Var på det i chatrutan kommer upp ett "Nähä Sven!!!"

Ett frekvent förekommande ord under dagens seminarium var diskurs. Det visade sig vara ett svårt ord för de flesta.

Nu har jag precis haft min muntliga examination på sista delkursen i litteraturvetenskapen! Detta innebär att min helvetestermin faktiskt nästan helt och hållet är över. Jag har min opponering kvar men på det stora hela har jag klarat av mina 150% with flying colors!

Jag gillade nästan min munta. Jag analyserade Du & jag döden av Kent i 10 minuter. För att uttrycka mig som dagens ungdom så var det en ganska soft munta!

Nu ska jag unna mig en liten tur ut i solen och bort till Ica och sedan ska jag göra absolut nada resten av dagen :)

Nu är min c-uppsats ivägskickad till snubben som ska opponera på den. Min handledare har också fått sin version. Mina fingar, min hjärna, min kropp har nu dött den stora uppsatsdöden. Jag känner mig helt tom.

35 sidor fullklottrade med ord. På engelska.

Mina fingrar, min hjärna, min kropp måste återuppstå snabbt för imorgon har jag muntlig examination på litt.kursen. Och nej, jag har ännu inte börjat skriva på det 12 minuter långa föredrag som jag ska hålla imorgon.  Jag har 24 timmar på mig.

Förutom kolmårdstroll har Östergötland tydligen Norrköpingsnäsor. En helt vanlig uppnäsa. Det lärde jag mig av Tova nyss.

Frågan är nu om uppnäsa är alldeles särdeles vanligt i Norrköping. Typ att alla med uppnäsa härstammar från Norrköping.

Jag har inte uppnäsa så jag är inte från Norrköping. Men mamma och lillasyster har...

Jag håller på med det absolut sista på c-uppsatsen. Pet, pet, pet.
Jag ska förklara min metod lite bättre och så ska jag skriva an abstract. Men vad tusan är an abstract egentligen? Jag har sökt runt på uppsatser på nätet och jag tror att jag har kommit fram till att det är en sammanfattning av uppsatsen på cirka 200-300 ord. Sjukt onödigt kan jag tycka. Det innebär att uppsatsen kommer se ut såhär i korta drag: framsida, abstract, innehållsförteckning, introduktion och själva avhandlingen med slutsats.

Det känns liksom som kaka på kaka att ha både abstract och introduktion för att sedan komma till själva grejen.

Sjukt onödigt. Men jag gör min handledare till lags.