Min familj är en trasslig familj. Utåt sett ser vi ut som vilken vanlig svenssonfamilj som helst: mamma pappa och två barn. Och två hundar. Men utsidan speglar inte insidan, inte alls.

I lördags ringde mamma för att berätta att hon och pappa skulle skiljas. Hon såg inte längre någon utväg och hade redan en ny egen lägenhet på gång dit hon skulle flytta med lillasyster och hundarna. Hon sa att hon kände ångest så fort klockan började närma sig 17 vilket innebär att hon måste gå hem till pappa. Det har länge varit såhär, men allt blev värre när jag flyttade hemifrån. Hon bad om ursäkt för att hon är en så dålig mamma. Men hon lovade att hon skulle försöka bli bättre, hon måste bara ta sig bort från pappa.

Igår skickade jag ett mejl till mammas jobbmejl så att hon skulle få en trevlig start på måndagsmorgonen: Ville bara säga att du är världens bästa mamma. Du har alltid varit det och kommer alltid vara det.

Som svar på det fick jag ett långt mejl där mamma bad om ursäkt för all smärta hon orsakat mig, men hon och pappa ska försöka en gång till för de har ju varit tillsammans så länge och de har ju familj tillsammans och de har ju upplevt så mycket ihop. Hon skrev att hon inte var lika stark som jag, att hon aldrig har bott själv. Hon är inte kär men hon hyser en varm känsla. Och familjen kommer inte se ut som vanligt utan det kommer vara enny sorts familj.

Nu tittar de på hus tillsammans igen.

Jag är så förvirrad, arg och besviken att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Om man inte älskar någon vad är då meningen? Jag och lillasyster är ju vuxna och behöver inte mamma och pappa på samma sätt. Jag orkar inte mer. Den hemlängtan jag hade är som bortblåst och julen kommer ju bli en fantastiskt trevlig familjehögtid i år. Om det inte vore för alla skuldkänslor som jag och lillasyster känner så skulle vi fira jul ensamma.

FÖRVIRRAD ARG BESVIKEN

Så var det dags igen för hemtenta. Jag är nu inne på heldag 2 med tentan i språksociologi. Mastodonttenta. För det första så har vi haft en 2 A4-sidor lång kurslitt-lista på en tre veckor lång kurs och mycket av det kommer igen i tentan. Många tråkiga undersökningar - såsom misstroendesekvenser i polisförhör eller deltagarperspektiv i hemtjänstsamtal eller flyttares sätt att ändra sitt språk. Faxinerande så det förslår. NOT.

Nåja det går ganska snabbt att svara på frågorna. Typ. Efter 11 timmar igår hade jag gjort nästan halva tenta som består av 18 frågor. Vi får se hur det går idag. Är dock inte särskilt motiverad. Orken kanske tryter för att jag ätit macka till varje måltid i snart 3 hela dagar. Inte särskilt näringsrikt och ingen bra hjärnmat, vi få hoppas att Mattias överraskar med något gott ikväll.

Men imorn blir det skoj! Då kommer Vonkan in till Linköping för att leka lite med mig och fika med mig på eftermiddagen. Sedan blir det myskväll för hela slanten! Tänkte passa på och fira Mattias och min ettårsdag lite i förskott eftersom jag är i Uppsala nästa helg. Så då får det bli mys denna helg!

Jag lovar och svär att toaletten ska få känna toalettdöden snarast!

Toaletten gick sönder imorse. Jag felanmälde. Vaktis kom lite senare. Nu är toaletten sönder igen.

Great. Just great.

Toaletten är en död toalett. Bort ska den.

Jag skickade ett fint mejl till Studentstaden:

Tack för att ni lagade toaletten idag! Dock har den gått sönder nu igen och jag vill därför att ni snarast kommer och lagar den IGEN. Alternativt att ni byter ut toaletten så kanske vi slipper det här ständiga felanmälandet - för detta är 5-6 gången i år som vi felanmäler en och samma toalett - uppenbarligen funkar det inte att laga toaletten.

Samma fel som vanligt: spolningsfunktionen är borta och det rinner konstant i toaletten.

Och som vanligt, tack på förhand.

Vaktis kan uppenbarligen inte laga toaletten. Han är inte toa-expert, men så mycket borde han vid det här laget veta att den här toaletten är bortom räddning. Plåster kommer inte göra så att den blir hel. Jag vet att det är svårt men vi måste låta den gå - det finns inget mer vi kan göra för toaletten.

Mitt 200:de inlägg här på bloggen tänker jag tillägna min otroligt fantastilösa, och näringsfattiga, middag. Den kulinariska upplevelsen kommer bestå av pasta - spaghetti - och ketchup. Antagligen kommer lite orange paprika och tomat att dekorera tallriken för dessa måste ätas upp innan jag åker härifrån imorn. Smaklig måltid! Tack tack.

Nu är jag färdig med mina dödssynder till utställningen och de är alla utskrivna. Jag är galet nöjd med resultatet!

Och det bästa av allt: Förste kurator på Snerikes har okejat utställningen så 5-6 december kan just du komma och se fotoföreningens utställning med tema De 7 dödssynderna, vernissage kommer hållas i mörkrummet på fredagen! Helt galet, trodde aldrig att det skulle bli något!

Här kommer iaf några bilder på de sista dödssynderna:

Avund



Lättja




Frosseri






Lust

Jag har sovit helt otroligt dåligt inatt. Kvart över elva var jag svinigt trött och tyckte att det skulle bli så skönt att krypa ner under täcket. HAH! Vilken luring. Det tyckte inte huvudet och följden av detta blev att jag har vridit och vänt mig fram till 4-snåret då jag äntligen somnade. Sedan sov ytterst dåligt fram till 8. Låg kvar i sängen till strax efter 9. Gick upp och började på morgonrutinen. Upptäcker att toahelvetet inte går att spola. IGEN. Avbryter morgonrutin och sätter igång datorn för att felanmäla toan. Lösenord för nätuppkoppling godtas ej. Ringer Jenny för att få hennes inloggningsuppgifter. Som inte heller funkar. GAAAH. Stänger av datorn. Återupptar morgonrutin och duschar. Kommer på att jag ju har ett telefonnummer och ringer sedan och felanmäler. Börjar hoppas på att vaktis kommer idag. Slår igång datorn för att pröva lyckan. Kommer ut på nätet men inte på min studentmejl. BLÄ. Äter frukost. Ägget har knappt koagulerat - misslyckades alltså med att koka ägg idag. Skriver av mig irritationen i detta blogginlägg. Väntar fortfarande på vaktis och lyssnar till den skvalande toan.

På onsdag ska jag åka till Mattias. Eller jag skulle åka då. Men eftersom båda två har tjatat om hur mycket vi saknar varandra ända sedan Mattias klev på tåget förra söndagen så åker jag redan imorn. Det är väl onödigt att sitta på var sitt håll när man kan göra något åt saken.

Idag förvandlades mitt rum till en fotostudio för en stund.

Fotograf: jag
Modell: jag
Sminkös: jag
Frisör: jag
Assistent: jag

Jag har ägnat nästan 2 timmar åt att leka med smink och fotoinställningar och självutlösaren för att fixa bilder till fotoföreningens utställning med temat De 7 dödssynderna. Här kommer några exempel på hur jag tänkt kring temat:

Girighet




Vrede




Högmod



Nu återstår bara att skriva ut bilderna och fixa inspiration till de resterande synderna!

Mitt blonda jag är tillbaka.

Resolut gick jag till Ica efter skolan idag och köpte en förpackning extrablond slingfärg för att göra något åt det tragiska tillstånd som mitt hår har befunnit sig i sedan Jenny färgade mitt hår senaste gången. Det blev ojämnt och flammigt och utväxten täcktes inte alls.

Jag är lite smått yr i huvudet av att ha stått inne i vårt väldigt varma badrum och lagt i färg men nu är jag blond igen i alla fall. Det är lite petigare att slinga sig igenom håret men det blir en jämnare effekt om man vill ta sig tillbaka till sin naturliga hårfärg - fick jag lära mig av en hårfrisörska för ett par år sedan.

Det var dock kul att vara rödhårig/brunett!

Bilder på mitt nygamla blonda jag kommer senare.

Jag visar återigen prov på min tekniska genialitet och har lyckats byta färgpatron i skrivaren! Mycket stolt. Jag är med andra ord så pass begåvad att jag kan läsa och följa instruktioner. Bra det! Men det är nog inget att ta med i CV.

Nu sitter jag och tittar på skrivaren när den skriver ut foton som jag ska använda i utställningen och till mamma i julklapp. Det går väldigt sakta. Inte särskilt spännande. Men nu är jag snart färdig.

Don't you just love lediga förmiddagar när man kan sitta och äta frukost i godan ro? Man hinner bli hungrig och tänka ut smaskig frukost. Frukost är det bästa jag vet men det brukar ganska ofta bli hetsig och tråkvanlig frukost för antingen ska jag rusa iväg till universitetet eller så sätter jag mig direkt vid datorn och pluggar samtidigt som jag äter.

Men idag no such thing. Idag sitter jag här och bara njuter av min frukost. Det är trevligt.

Snart ska jag gå in till stan och hämta rättad tenta och köpa färgpatroner till skrivaren (får se om jag lyckas byta dem) och fotopapper. Och så ska jag införskaffa Mattias julklapp!

Jag satt och bläddrade igenom min pärm med viktiga papper och tittade på olycksfallsförsäkringen och den hutlösa summan som jag betalar varje år - 631 kronor. Galet!

Så bläddrade jag vidare. Hittade papper från DIK. Ögonen fastnar på orden olycksfallsförsäkring. Som jag tydligen har gratis genom DIK. Tillbaka till den hutlösa summan hos trygghansa. Tillbaka till DIK.

Jajamensan här sitter jag med TVÅ olycksfallsförsäkringar varav den ena är gratis. Varför i hela friden har jag det kan man ju då fråga sig. Det gjorde jag. Virrpanna blev svaret. När jag tecknade den hos trygghansa hade jag glömt bort den som jag har hos DIK. Simsalabim, här sitter jag med två försäkringar. Men hur mycket olycka kan jag drabbas av som gör att jag behöver två?

Nä fram med mobilen och samtal till trygghansa för att säga upp försäkringen. Telefonisten talade då om för mig att jag skriftligen måste säga upp den. Så det blir till att slösa porto på det hela istället för att telefonisten tryckte på några tangenter. Men men jag slipper i alla fall betala mer med omdelebar verkan. Så nu sparar jag 631 kronor varje år. Känns bra när man är student. Känns bara jäkligt onödigt att jag har gått i drygt ett år med dubbla försäkringar.

Tänkte lägga upp några bilder som jag har tagit med systemkameran.

Jag ska segerdansa resten av kvällen för jag fick VG på textanalyshemtentan!

Det kändes som skit när jag såg lärarens rättningsformulär på nätet och tänkte att aldrig i helvete att jag klarade tentan.

Men jag är ett VG-barn! Tydligen!

Jag fick en extremt försenad koffeinkick precis när jag skulle gå och lägga mig. Givetvis valde jag att ignorera den enorma energin so hetsade i kroppen och gick och lade mig i alla fall. Följden blev att jag hetsläste och blev tvungen att läsa om eftersom jag läste så snabbt att jag egentligen inte tog in något. Jag vred och vände mig. Hjärnan gick på högvarv och försökte formulera en slutsats till pm:et - det blev väldigt jobbigt till slut eftersom jag inte hade något papper till hands och jag inte orkade gå upp och hämta det så det blev till att snabbt som tusan skriva ner allt i mobilen där jag nu har ett antal sparade saker som sms-utkast. Jag ska snart ta fram mobilen och se efter om det verkligen var några vettiga tankar eller om jag bara kom på en massa fina ord utan betydelse.

Jag kanske skulle lyda Mattias råd och ta det lite lugnare med kaffet. Men en kopp till ska jag väl klara idag...jag har ju bara druckit två koppar än så länge.

Så fort jag ska plugga seriöst så får jag facebook-mani och bara måste kolla facebook var tredje minut. Idag har jag haft superduperseriös pluggdag - pm om språk och kön, tjohoo - och jag har givetvis kollat facebook var tredje minut. MEN! Jag har faktiskt pluggat superduperseriöst däremellan och jag är nu snart färdig med pm:et.

Det var allt. Nu tillbaka till pm.

Lillasyster och pojkvän gjorde slut. Nu har lillasyster ny pojkvän. Singeltid? Drygt en vecka.

För övrigt tror jag att jag ska bli privatdeckare eftersom jag på nolltid klurade ut att lillasyster var tillsammans med någon ny. Eller man kanske inte behöver vara värsta Einstein för att fatta det eftersom hon skrev: Saknar dig <3. Och det stod att hon var i ett förhållande. Det var kanske lite uppenbart.

Nu har jag i alla fall terroriserat lillasyster i flera dagar på facebook för att få reda på allt om den nya pojkvännen. När jag kommer hem till jul då är det stängd dörr, lillasyster och jag, kanske hundarna, och godis som gäller och ALLT om den nya pojkvännen!

Vi i min familj är informationsbenägna så till den milda grad.

Jag hade ganska tråkigt under min väldigt improduktiva förmiddag idag i väntan på att klockan skulle bli 13 och lektionsdags. Så efter att ha kollat det vanliga - mail, facebook, blogg, facebook, blogg, mail -  hoppade jag in på Aftonbladets hemsida för att se om det fanns någon spännande läsning där. Väldigt lite hade hänt sedan jag senast var inne på sidan och läste för ett par veckor sedan. Men så hittade jag något spännande.

Saker som män finner avtändande hos kvinnor. Röda läppar hamnade nära toppen. Och figurklippning av könshår toppade det hela.

Men rätta mig om jag har fel. Brukar inte röda läppar ses som det mest sexiga vad det gäller sminkning? Sensuella, fylliga röda läppar...?
Figurklippning fattar jag att det är oattraktivt för det är inte snyggt på något hårigt ställe på kroppen. Figurklippning kan hålla sig till riktiga buskar och träd.

Jag gjorde ett tappert försök att få Mattias att se en film som JAG verkligen vill se och tycker om. Rocky Horror Picture Show är ju en av de största kultfilmerna som man borde se!

Jag började med att presentera filmen som något alldeles extraordinärt och häftigt. Jag gick över på "men snälla..."-taktiken. Jag började tjata lite mer och påminde om att jag faktiskt tittar på alla filmer som han vill se. Till slut fick jag igenom min vilja. Mattias sa att vi väl kunde se den eftersom det ju ändå inte var något bra på tv.

Filmen börjar med eftertexterna och halvvägs igenom dem frågade Mattias om detta var filmen. Nej det är det inte fick jag förklara, filmen kommer strax. Fem minuter in i filmen började det komma lite suckar. Ännu fler suckar när han förstod att det var en musikal. Efter 20 minuter tröttnade jag och frågade om han ville se Postkodmiljonären istället. Det ville han. Så det blev Postkodmiljonären, Körslaget och Die Hard istället för kultfilmen Rocky Horror Picture Show.

Så bra gick det med att se en film som jag väldigt gärna vill se. För en gång skull. Jag ska banne mig protestera högt nästa gång det är dags för hockey!

Min födelsedagspresent från Mattias kom förra veckan så Mattias hade med sig den i fredags när han kom upp hit.

Grey's Anatomy säsong 5

Det har kliat i hela kroppen hela helgen efter att få börja titta på avsnitten. Efter att ha följt Mattias till tåget i söndags kväll och sedan åkt snigelbuss hem kunde jag äntligen bädda ner mig med datorn och börja titta. Fyra avsnitt blev det på raken innan jag släppte ifrån mig datorn.

Det är så mycket som klarnar i serien eftersom jag i princip bara såg säsongsavslutningen på säsong 5 på tv. Vad det gäller säsongsavslutningen svävar jag inte i ovisshet om vad som sedan hände eftersom Nyköpings morgontidning hade vänligheten att avslöja början på säsong 6 dagen efter att säsong 5 hade avslutats.

Nu ska jag bara försöka motivera mig att plugga lite grann vid sidan om tittandet.

På väg hem från skolan gick jag bakom en kille sista biten hem. I ena handen höll han en förpackning bomullsrondeller. I andra en liter nyponsoppa och en sexpack folköl. Schysst blandning är allt jag har att säga om det. Blir det fest i helgen eller?

Nyponsoppa = näring innan festen och näring dagen efter + eventuellt nattmål efter fest
Folköl = helt okej för att bara underhålla redan skaffad fylla
Bomullsrondeller = tvätta bort smink? Torka sig runt munnen? I don't know...

Eller ja Jenny fyllde år! Igår fyllde hon 28 år och det firades på kvällen med lite folk - något färre än först tänkte eftersom en voltade med bilen samma morgon, en låg hemma med förmodad svininfluensa och andra befann sig i Sthlm - och massor med kakor och fruktsallad. Det hela toppades av med en liten titt på filmen Up som var fantastiskt söt!

Denna vecka är de i Nyköping i Halv 8 hos mig! Jag följer alltså programmet slaviskt denna vecka för att se hur min barndomsstad ter sig i tv. Jag tycker dock inte att det var de bästa representanterna som visas i rutan. Det verkar vara en seg liten hög med människor som samlas och äter varandras mat och så är de snåla med poängen!

Men! I programmet igår var de faktiskt uppe på Västerport, den gård där jag bott större delen av mitt liv och där min familj fortfarande bor. De var hemma hos en filipinsk kvinna som bor i en lägenhet där mina kompisar bodde när jag var liten - många gånger har jag varit där och lekt, ätit, kollat på Spice Girls-bilder.

Dessutom har jag upptäckt något roligt när jag tittar på avsnitten. De åker helt galet, kors och tvärs. De åker fram och tillbaka på samma gata när de åker hem och sedan så åker de ännu mera galet så man undrar ju vad de gör. Ville de dra ut på tiden så att de skulle hinna intervjua folket i bilarna innan de var framme vid sina hem efter middagen?


X: här var de på middag, då borde bilen åka så →, därefter ↑ eller ↓. Det roliga är att bilen åkte först ↓ och sedan ↓ med samma person så att bilen bara kör fram och tillbaka på samma tvärgata. Lustigt!
Dessutom åkte en av bilarna också så att föraren måste ha brutit mot någon trafikregel för det går inte att komma från X till den gatan utan passera ett ställe där man inte får köra.

Ska jag maila till Halv 8 hos mig och påpeka detta?

Hahaha jag dör av skratt! Jag klickade runt lite grann ute i bloggvärlden och hittade Ullared-Mattiaz' blogg. Det überblonda yrvädret som gick omkring på Ullared och undrade om det fanns vita jeans.

Han har gjort en musikvideo. Den är bara för mycket. HAN är bara för mycket. Jag kommer skratta gott. Länge.
Här kommer en länk till videon, klicka här för ett gott skratt!

Vill du läsa bloggen, klicka här!

Eller ja det känns som om lille Ali har använt mig som träningsredskap. Jag har en ömmande och svullen arm efter vaccineringen igår. Jag kunde inte sova på vänsterarmen i natt för att det gjorde så ont, dock bestämde sig mitt undermedvetna för att jävlas och jag har ideligen i natt vänt mig så att jag hamnat på vänstern vilket fått mig att vakna till av smärtan...

Nåja jag fick lite mammasympati i form av "stackars liten" imorse och då kändes det lite bättre.

Pappa är som sagt hemma igen från sjukhuset. De hittade inget fel.
Och pappa skämtar bort hela incidenten.

Fast han ringde till mamma idag och sa att det fortfarande kändes konstigt.

Mamma är för övrigt fruktansvärt arg på pappa för att han skrattar bort det hela. Hon frågade vad det var för fel på att ta ledigt en dag om det nu fortfarande kändes obehagligt i kroppen. Pappa svarade att han hade massor med jobb som väntade. Mamma ansåg då att om pappa hade varit ensamstående utan barn så kunde han mer än gärna gå och jobba hur illa han än mådde. Men nu har han barn och han har en fru och borde då visa familjen respekt genom att ta hand om sig själv.

Vi får se hur det blir med det hela och pappa.

Jag och Jenny tog oss i kragen idag och lurvade iväg till universitetet tidigt imorse för att vaccineras mot svinis. Vi tänkte att det finns ingen student som frivilligt går upp tidigt en måndag för att frivilligt låta sig stickas. Oj så fel vi hade där. Studenterna i Engelska parken hade gått man ur huse för att vaccineras. Jenny och jag kom till skolan 08.40 - en sisådär 20 minuter innan vaccineringen skulle börja - och då var kön helt galet lång, ca 200 meter. Efter en stund kom en man och delade ut kölappar och jag fick nummer 421... Rebecka hoppade in bredvid oss och köade och led tillsammans med oss.

Jag har idag köat i kyla och trängsel i drygt två timmar för att bli stucken med en spruta.

Det råder en konstig hysteri kring svininfluensan. Ingen vet något om den egentligen. Man hör bara att den är farlig. Fast kanske att den inte är så farlig ändå. Fast man kanske borde vara på den säkra sidan. Några stycken har ju dött av den. Fast...

Folk hade börjat köa vid 5 utanför vaccinationsbyrån nere i centrum. Här vid universitetet hade de börjat köa en bra stund innan 8. Galet.

Pappa är hemma igen från sjukhuset. De hittade inget konstigt med honom men han hade högt blodtryck.

Det hade börjat blixtra framför ögonen på honom när han körde bil häromdagen. Så mycket att han var tvungen att stanna bilen och sitta stilla en bra stund. Och idag hade han drabbats av yrsel när han satt vid köksbordet. Med tanke på alla de av mina föräldrars bekanta som drabbats av hjärnblödning de senaste åren blev pappa rädd och ringde efter ambulans. Han mötte mamma och Josse i trapphuset på väg ner till ambulansen.

Jag tycker att jag detta år blivit påmind tillräckligt om allas vår dödlighet och jag orkar inte med mer av detta. Jag bara orkar inte. Jag vill inte se insidan av ett sjukhus på väldigt länge. Inte ens en vårdcentral. Och jag tänker inte gå i närheten av en kyrka om det inte är för att någon ska gifta sig eller döpas. För det klarar jag inte.

Pappa mår bra. Jag kan andas ut.

Pappa har förts med ambulans till sjukhuset. Mamma ringde nyss. Han hade känt sig konstig och sedan bättre men nu kände han sig riktigt dålig igen och ringde själv efter ambulansen.

Pappa blir aldrig sjuk. Han får en 24-timmarsförkylning vart 5e år. Så om han ringer efter ambulans är det något som är väldigt galet med honom.

Och här sitter jag ensam.

Hoppas att mamma ringer snart igen så att jag får veta vad det är som är fel.

Som du kanske kommer ihåg från psykologilektionen - förutsatt att du har läst psykologi - så finns det något som heter betingning. Enkelt förklarat: A ger B. Man brukar använda denna teori i samband med möss och undersökningar gällande dem.

Om mössen råkar komma åt en knapp i sin bur så kommer det mat. De första gångerna blir det lika förvånade men så småningom lär de sig att det där är bra knapp och kanske kanske kanske kommer det komma mat denna gång med. Det kan också vara negativ betingning, alltså att knappen ger en stöt och efter ett antal stötar lär sig mössen att det är en dum knapp och undviker den.

Jag tror bestämt att jag med är drabbad av betingning. Varje gång jag ser på sport, framförallt fotboll med alla plingljud som kommer då och då, blir jag toksugen på chips. OLWs lättasaltade chips och holiday-dip. Toksugen verkligen.
När jag var liten satt pappa ganska ofta på lördagseftermiddagarna och kollade på tipslördag. Till det hade han alltid chips och nästan alltid holiday-dip. Ville man då ha chips fick man snällt sitta i soffan med pappa och titta på fotbollen.

Och eftersom jag nu är tillsammans med en stor sportentusiast blir det mycket sport och varje gång dyker mina chips-cravings upp. Ännu mer när det är fotboll på tv.

Kära vänner! Jag gjorde det. Jag har nu beställt en alldeles egen systemkamera!

Efter hårt sparande sedan förra hösten har jag nu äntligen kommit upp i tillräckligt mycket pengar och dessa gav jag genast bort i utbyte mot en Canon Eos digital systemkamera.

Jag glömmer bort och kommer ihåg, jag glömmer bort och kommer ihåg.

Jag började veckan med att vara allmänt förvirrad eftersom lärare Ulla kastade ut ett ton info på lektionen i måndags och det tog ett par timmar att bearbeta all info och få rätsida på det hela. Men nu har jag koll på språksociologins upplägg i alla fall. Tror jag.

Igår fick jag ett mail av redaktör Maja på nationstidningen Aktuellt där hon undrade om jag ville ha samma upplägg som förra gånger på fotoföreningens sida i tidningen och så hoppades hon att jag skulle skicka bilder så snart som möjligt. Eh...hoppsan. Det hade jag alldeles glömt bort att jag bett om en helsida i tidningen för att göra reklam för föreningen som jag är ordförande i. Bra där.

Därefter blev jag bryskt väckt ur min dementa värld när jag på facebook såg att min lillasyster hade köpt studentmössa. Fram med fingrarna och börja räkna efter hur gammal ungjäkeln är. Och ja det stämmer, hon började ett år tidigare i skolan och går därmed sista året på gymnasiet och ska alltså i vår ta studenten. Gaaaah! Hur gick detta till? Jag skickade genast ett meddelande och bad lillasyster snällt men bestämt att sluta växa upp. Nu räcker det. Tillbaka till råttsvansar och barbiedockor med dig!

Jag tror att det är dags att börja omge sig med kom-ihåg-lappar både högt och lågt!

Vilken pajas! Killen som jag skulle redovisa tillsammans med idag alltså. Jag litade inte för fem öre på att han skulle göra något så jag förberedde ett helt eget föredrag.

En halvtimme innan lektionen började kom han. Jag var lite lagom otrevlig mot honom på ett väldigt svenskt sätt...dvs jag var nog inte särskilt otrevlig. I alla fall: han hade också förberett sig, riktigt bra faktiskt och det visade sig att vi hade fokuserat på helt olika saker i kapitlet som vi skulle redovisa. Det hela slutade med att vi fick ett otroligt överarbetat föredrag som det verkade som att vi hade slitit till tusen med. Jag drog lite mer bakgrundsfakta och han tog en specifik undersökning och vi hade en tre sidor lång sammanfattning med lite analys av kapitlet och kopplingar till Sverige som vi delade ut.

Denna gång gick det bra. Men jag föredrar ju definitivt att samarbeta och planera och veta hur det hela ska läggas upp.

Och han visade sig vara en riktigt trevlig kille när vi väl hade tagit oss igenom redovisningen!

Jag har nu rensat min garderob och min byrå. Igen. En massa fula gamla kläder har jag kastat. Bland annat en tweedkjol i storlek 44. Kjolen var för stor när jag köpte den. Den var ännu större nu...jag behövde inte ens dra ner dragkedjan innan jag drog på mig den. Helt bortkastade pengar.

Sedan gick jag loss på mina pärmar och diverse annat bråte som jag har samlat på mig. Nu är det så tomt och fint på gammal skit så. Dags att fylla på med nytt!

Efter alla mina garderobsrensningar börjar jag nu äntligen får fason på den och jag börjar komma fram till den stil jag vill ha på mina kläder. Borta är mina stora tunikor. De har ersatts av mer figurnära kläder. Detta gör mamma och pappa väldigt glada eftersom de tydligen har tyckt otroligt illa om min klädstil i hemlighet...

Summa sumarum: lättare garderob och lättare till sinnes. Jag avskyr oreda och när det är för mycket saker.

Ah jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att se vad programmet Ullared var för något. Slutsats: folk är ju heeeelt galna när det gäller shopping! Spara hela året för att bränna drygt 50 000 kronor på ett bräde sedan...

Maggan och Gittan är ju alldeles sagolika. Deras asgarv ekar i huvudet!

Och det finns väl inget att säga om make-up-artisten Mattiaz och hans mamma Suzanne än...OH MY GOD! Ordförrådet där består av: hallå och åh fy fan. Jobbiga människor.

Jag har aldrig varit på Ullared och är nu avskräckt för all framtid!

Måste få tjata lite mer om den nya delkursen.

Vi har en hel hög med redovisningar. Och den första blev jag i princip tvingad att hålla redan på torsdag. Tillsammans med kursens absolut segaste person verkar det som. Jag tänkte att vi kanske hade kunnat träffas och förbereda vår redovisning typ efter lektionen i tisdags eller idag när vi ändå är lediga. Men nej det tyckte inte han att vi behövde. Utan det räckte väl om vi träffades en timme innan lektionen? Jaha okej då tänkte jag, det blir väl bra då. Sedan ändrade han sig och tyckte att det räckte med en halvtimme innan lektionen.

Jag har inte orkat tala om för honom att vi även ska skriva en A4-sida och lämna ut under vår redovisning. Jag kör mitt race så får segot köra sitt. Så det så!

Till språksociologin som håller på i 3 veckor har vi fått en 2 A4-sidor lång litterturlista. Det mesta fanns som kompendium. En mosterhög med kompendium för 144 kronor.

Anayway igår var jag en duktig student och läste en av böckerna som vi ska läsa på kursen. Den handlade om hur lärare tar upp elevers problem under kvartsamtal. Det var lätt den flummigaste texten jag någonsin läst.

Sammanfattning:
Läraren kan ta upp problemet direkt. Bara säga det rakt ut. Fats det gör läraren oftast inte för då kan föräldern bli arg. Alltså säger läraren indirekt, eller inte alls, vad eleven har för problem i skolan. Läraren kan framställa det hela som att det var ett problem, men inte är det längre fast det egentligen är det. För att hjälpa eleven med skolproblemet kan läraren ge direkta råd - fast det gör läraren oftast inte. Utan det blir indirekta råd om nu något råd alls ges. Generaliseringar är vanliga.

Känns det igen från dina kvartsamtal? Flummigt, men det är tydligen såhär ett kvartsamtal ser ut från lärarens sida.

Samtalsanalys är precis vad vi håller på med på språksociologin just nu. Det innebär att hela huvudet förstörs och man kan inte samtala normalt på flera veckor för man kommer sitta och analysera allt som sägs och hur det sägs.

Jag sa till Mattias när vi pratade igår att jag inte skulle analysera allt han sa för det blir bara jobbigt och jag ska inte utsätta honom för några experiment där jag försöker provocera honom genom att säga "fel" saker i samtalet. Två sekunder senare hade min hjärna glömt detta förbud och jag var i full gång med att analysera varje litet ord som Mattias yttrade samtidigt som jag försökte föra ett normalt samtal utan att avslöja mitt analyserande.

Och jag somnade medan jag höll på och analyserade hur min rumskompis Jenny pratar.

Bra. Jättebra.

Nu är alla affärer dekorerade i full julmundering. Jag blir knäpp på det! Det är ju inte jul än på massor med evigheter. Eller ja nu är det mindre än en månad kvar till första advent men det är ju ändå så pass lång tid kvar tills dess att man kanske inte behöver plocka fram hela artilleriet. Rätta mig om jag har fel.

Dock har jag själv börjat ladda upp lite smått inför julen men det är inga överdrifter. Jag har köpt Sunes jul och Grinchen - julen är stulen. Men dessa filmer kommer inte komma i närheten av dvd-spelaren förrän tidigast första advent! Fram till dess blir det Sunes sommar om jag känner för lite Sune.

Alla juliga saker gör mig galet sugen på glögg och lussebullar och pepparkakor med kristyr och nonstop. Men första advent it is - det är bara att hålla ut. Jag är stark, jag är inte sugen på glögg eller andra juliga smaker.

En av alla triljoner kusiner jag har har lagt ut på sin status att han ska skilja sig och bland alla kommentarerna lägger han också ut vad som föreligger skilsmässan. Han börjar det hela med "Det här är kanske inte rätt forum men..." Nej, kusin det kanske inte är rätt forum att lägga ut det hela med snaskiga detaljer i statusraden på Facebook. Han hävdar att han inte har något annat kommunikationsmedel att meddela sig med där han befinner sig just nu som är utanför Sveriges gränser. Men om nu internet finns där han är, varför inte köra på massmail till alla vänner som han anser ska få veta vad som hänt? Det är bra mycket mera privat. Även om han är arg och besviken behöver han ju inte upplysa hela världen om varför de ska skiljas.

Mycket delar vi med oss av på internet men det finns väl gränser för hur mycket?

Men: alla positiva tankar till kusin och hoppas att allt blir bra.

För den som saknat mig här - förmodligen inte särskilt många eller särskilt mycket - meddelas härmed att jag är tillbaka i Uppsala.

Det blir bara jobbigare och jobbigare att åka till Uppsala för det känns bara mer och mer som att åka bort. Inte hem. Men än så länge är uppenbarligen detta mitt hem eftersom jag har alla mina saker här och mina lektioner hålls här. Usch jag vill bara packa väskan och åka hem igen!