Fredagens erfarenheter blir att jag inte vill gå in i en kyrka om det inte gäller något trevligt såsom ett bröllop. Jag fick hjärtklappning och svettiga händer bara vi steg innanför dörren till kyrkan. Jag har en massa läskiga kusiner som jag aldrig tidigare träffat. Det kom fram en stor man med rakat huvud och vilt skägg och sa "Hej Julia", jag svarade "Hej...?" och stod och tittade honom så länge i ögonen att han till slut fick lov att tala om vad han hette, "Pelle", "Jaha" svarade jag då. Det var alltså en kusin. många kom också fram och talade om hur söt jag hade varit som bebis och hur stor jag blivit nu. "Tack" eller vad säger man?

Höjdpunkten var att likbilen redan stod framkörd när vi kom ut efter att ha sagt hejdå till farmor i kyrkan. Finkänsligt. Kunde de inte ha väntat fem minuter så hade vi ju inte varit på kyrkbacken utan nere i församlingslokalen för begravningsfika?

Höjdpunkt #2 var farbrors fina vinröda kostym.




Säg hej till farfar, farmor <3