Jag mailade till mamma och beklagade mig över den dumma studievägledaren som förstör min planering. Tror du att jag fick någon härlig mammasympati? Icke sa Nicke! Mammas lösning var att jag, om jag nu så himla gärna vill bli lärare, skulle plugga OCH jobba samtidigt - då blir det ju inte så dyrt att plugga längre än planerat. Hon tyckte också att det var på tiden att jag fick känna på lite motgångar eftersom det hitills flutit på ganska bra i livet för mig.

MEH! var min första reaktion. Vad hände med gamla hederliga "men lilla gumman, vad tråkigt, finns det något jag kan hjälpa dig med"? Om det är såhär det är att vara vuxen så tackar jag artigt men bestämt nej till vuxenlivet.

Jaja nu har jag fått tänka på det hela i över ett dygn och jag har hunnit sova på saken. Och efter så mycket betänketid så har jag kommit fram till att jag söker allt: jobb, påbyggnadsprogram och litt.vet. Då får jag fram till i sommar på mig att bestämma mig hur jag vill göra med livet.