Kvinnan i titelraden besökte språkvetarprogrammet igår och berättade om sin karriär och sitt liv som språkvårdare. Min mamma var riktigt avis på att jag skulle få se henne då Grünbaums spalter är det första mamma slår upp i sin stulna söndags-DN.

Det var en mycket rolig kvinna. Hon kläckte ur sig många sköna kommentarer, såsom att hon har läst en vid det här laget "preskriberad franska". Ja detta var det enda exemplet jag kommer ihåg just nu, men hon var mycket rolig. Hon använde språket roligt. Och hon har fått igenom en hel del språkförändringar genom att språkvårda DN.

Hon halkade in på DN på ett bananskal så att säga. Hon jobbade vid den tiden på Språknämnden (idag Språkrådet) när de där fick höra att DN skulle skaffa sig en korrekturchef/språkvårdare. Språknämnden trodde då att det skulle bli slutet för deras organisation, om jag kommer ihåg rätt. Men iaf, Grünbaum skickades över till DN för att prata allvar med dem där och förklara för dem exakt vad en språkvårdare var - för detta var på den tid då yrket knappt fanns - men det hela slutet med att hon fick jobbet.

Grünbaum är också ansvarig för att Vasa-muséet stavar med enkelt v istället för w. Muséet ville stava med w och stava skeppet med w men enligt språkhistorieforskning ska det vara enkelt v och Grünbaum vägrade skriva med w DN. Muséet blev arga och ringde upp henne, något som slutade med att Grünbaum läxade upp muséet och nu stavar de alltså med enkelt v.

Härlig kvinna med andra ord och en kvinna med bestämda åsikter!

Jag hade nästan alldeles och totalt glömt bort min lilla c-uppsats i all stress med litteraturvetenskapen, men idag har jag umgåtts med c-uppsatsen riktigt mycket. Jag har börjat med tråkgörat att sortera all fakta som jag hitintills samlat på mig till bakgrunden så att jag kan börja skriva ihop en vettig text.

Det har varit ganska så skönt att få pyssla med något så enkelt som engelska istället för att analysera dikter. Riktigt avslappnande. I alla fall just nu när det ännu är flera månader kvar tills ett färdigt alster måste lämnas in.

Nu måste jag tyvärr lämna min lilla c-uppsats för att återgå till lyriken...jag ska ta och läsa in mig lite mer på Völuspá så att jag kan komma med något bra att säga när vi senare ikväll har ett litet studiegruppsmöte.

Jag är så trött på snön. Det var jättemysigt när snön först kom i december. Det var mörkt och mysigt och man kunde sitta inne med en filt och bara gosa ner sig medan snön singlade ner utanför fönstret.

Nu är jag trött på detta eviga snöande och kylan som aldrig ger med sig. Det är inte längre mysigt att vakna till ett snötäckt landskap och sedan se att det snöar ytterligare.

Jag vill ha barmark och nätta skor. Jag vill lägga undan alla vinterkläder som får mig att se ut som en michelingubbe. Jag vill inte känna snoret frysa till is.

Är det för mycket begärt? Var är växthuseffekten när man behöver den?

Såhär har det första förseminariet på lyriken gått:

Vi ägnade först ungefär 20 minuter åt att reda ut exakt hur den här kursens upplägg är tänkt. Det finns tydligen många tolkningar till tydliga instruktioner.

Jaha, vad har vi att säga?
Jag vet inte.
Jag har inte läst så noga.
Låååång tystnad
Ehm Julia, du verkar ju ha läst allt så kan inte du förklara?
Jag sätter igång en lång föreläsning om fornnordisk poesi medan en annan antecknar till vårt protokoll.

Ungefär såhär passerade 1,5 timmar i ett chatrum på Dalarnas högskolas hemsida. Jag var lite för överförberedd, andra var lite underförberedda.

Sedan jag flyttade hemifrån har jag ändrat mig flera gånger vad det gäller vad jag ska bli i framtiden när jag blir stor. När jag flyttade var jag benhårt inne på att bli översättare, sedan gick det över i det mer praktiska valet gymnasielärare och nu de senaste veckorna har jag känt att journalist eller något annat kreativt skulle vara mycket roligare.

Och tur var väl det att jag i princip har övergett mina lärarplaner för jag kollade nyss lärarprogrammets hemsida och sett att jag ändå inte kommer ha behörighet inom svenska och att de inte kommer ha engelska till hösten heller. Surt att jag då sitter här och pluggar litt.vet. fastän jag absolut hatar det - valde ju denna kurs enbart för att få behörighet till lärarprogrammet.

Annars kan jag ju alltid kasta mig ut på arbetsmarknaden och säga Hej, jag är språkvetare, anställ mig! Nä, kommer antagligen inte funka, ingen fattar vad en språkvetare är. Knappt språkvetarna själva.

Jag tycker att jag läser och läser och läser men det tar banne mig aldrig slut det som ska göras till första lyrikseminariet imorgon. Efter tre dagar med ganska intensivt pluggande har jag nog bara kommit halvvägs.

Skojigt är också att det står "läs lämpliga avsnitt i Litteraturens historia i världen och Litteraturens historia i Sverige och Litteraturens grundbegrepp". LÄMPLIGA DELAR! Första seminariet ska behandla poesin från antiken till barocken vilket går från ca 700 f.Kr. till ca 1600 e.Kr. Lämpliga delar till en period som täcker i runda slängar 2300 år...jo tjenare.

Nu ska jag göra kaffe och sedan ta mig an instuderingsfrågorna - förhoppningsvis hinner jag få en någorlunda bra koll innan kl 10.30 imorgon då det första av dagens tre seminarier börjar! Wish me luck!

Jag har nu genomlidit två föreläsningar för att förbereda mig inför tisdagens mastodontpluggdag i lyrik (3 seminarier!) och medan kaffet stod och gosade till sig passade jag på att ta en välförtjänt kisspaus (to much info?) inför fortsatt pluggning.

Toaletten bestämde sig då för att gå sönder. Igen. Fast den har ju varit lugn och fin och fungerande i typ tre månader nu - rekord. Dock har det de senaste dagarna känts lurigt med den. Först ville inte spolningsknappen gå ända ner så den har stått lite på halv stång i ett par dagar. Så gled den ner och jag pustade ut och tänkte att lilla toaletten bara ville skrämmas lite. Men så började den bråka på fredagseftermiddagen och ville bara spola om vred spolningsknappen i vissa lägen, typ lite höger och sedan lagom snabbt uppåt. Det kan bli en hel vetenskap att försöka spola. Och nu, söndag eftermiddag, lägger fanskapet av helt och hållet. Fram med hinken.

Ska jag skratta eller gråta? Det är frågan. Jag har nu skickat iväg ett mejl så förhoppningsvis kommer vaktis imorn. Längtar tills någon annan stackare får ta över denna lägenhet och ständigt funktionsnedsatta toalett!

Ibland är Facebook riktigt bra att ha...
Som nu.
Fotoföreningens styrelse är riktigt kass på att svara på mina mejl. Jag börjar tro att de medvetet ignorerar mina mejl för nu svarar ingen längre. En av de har minsann så mycket fritid att denne kan sitta på Facebook och pyssla med Farmville... Då har man i mitt tycke INTE för mycket att göra i sitt liv. Kan man sköta om en elektronisk bondgård kan man fanimej svara på ett mejl som rör den förening som man är med och driver.

Så, Facebook är ganska bra att ha. För att spana på olydiga styrelsemedlemmar.
Stalkervarning? Nej, jag vill ju bara fotoföreningens bästa. Ju.

Jag drabbades av en lätt touch av panik såhär på morgonkvisten. Hemtentan ska lämnas in idag och jag fick en hemsk känsla i magen att jag har missuppfattat allt - ALLT! - så grymt mycket att jag kommer bli så underkänd som ingen någonsin har blivit underkänd.

Nu har jag kollat igenom tentabeskrivningen och frågorna och jag tror att jag har fatta det hela rätt. Men fortfarande en jobbig obehagskänsla i magen.

Tentan består av 3 ganska stora frågor men vi har bara 3 sidor på oss. Totalt. För läraren tycker att det är en liten hemtenta.
Eller var det 3 sidor per fråga? Eller 3 sidor och välj bara en fråga?

Hur som helst så är det väl lite sent nu att mejla och fråga läraren när jag har haft en hel vecka på mig att göra tentan...det får gå som det går. Otydliga instruktioner ogillas.

Jag får 77 kronor, 50% ersättning som plåster på såren för att tåget var så vansinnigt försenat i fredags. Tack tack!

Jag är så trött på SJ. I fredags var mitt tåg från Uppsala till Sala försenat. Alltså missade jag mitt anslutande tåg till Linköping kl 15.10. Nästa tåg gick 16.10, men bara till Norrköping. Nästa tåg som gick hela vägen till Linköping gick 17.10. Strandsatt i Sala, på en fredag. Jippi... Jaja jag tog tåget till Norrköping och fick där byta till pendeln till Linköping. 13.30 låste jag ytterdörren i Uppsala och 20.00 klev jag innaför dörren hos Mattias.

Jag ska helt klart kräva ersättning...

Efter att ha skrivit ett helt inlägg om curry så låter ordet curry väldigt roligt. Curry. Cuuurry. Currrrry.

Nej nu måste jag sluta tänka på curry.

Curry.

Det låter ännu knepigare efter att ha skrivit två inlägg om det.

Curry.

Jag är vansinnigt förtjust i curry. Det är smaksättare numero uno. De senaste dagarna har jag frossat i curry: curry i köttfärssåsen, curry i tonfiskröran, currydressing till wok.

Igår kom kronan på verket till min currygourmetvecka: kycklingcurrysoppa! Det är precis så smaskigt som det låter. Förutsatt att du förstås gillar curry. För det var mycket curry i den soppan. Mycket. Curry.

Sitter här och letar mig fram till de mest obskyra små artiklar om engelska och slang. I någon liten söt databas hittade jag en artikel där detta stod:

The use of slang and cheap generic terms as a substitute for differentiated specific expressions is at once a sign and a cause of mental atrophy.

Detta var en kirurgs omdöme om slang och dess inverkan på hjärnan. Ujuj vilken tur att forskningen har gått framåt sedan dess. Att tro att ett visst språkbruk förslappar hjärnan är ju bara fel fel fel.

Ner för ytterligare en djupdykning i nästa databas samtidigt om middag intas.

Promenaden hemåt blev ovanligt händelserik.

Först en svängom ner till Snerikes för att fotas av den nya och mycket trevliga nationsfotografen. Hot om Gollum som bild skickades till alla igår om man inte behagade dyka upp för att få sin nuna förevigad. Jag lydde genast och snällt.

Därefter påbörjade den långa vandringen hem till Flogsta. Men knappt hade jag hunnit påbörja vandringen förrän jag blev stoppad av en vän och fick två rediga kramar - härligt!

Sedan blev det en lång och jobbig raksträcka i snömodden...eller så värst rak blev den inte eftersom jag fick köra slalom mellan de idioter som vägrar kännas vid högertrafik. Gott folk, vi gick över till högertrafik 1967!

Men så kom en besynnerlig uppenbarelse på två hjul. En pojke/man kommer på sin cykel sjungandes och ansiktet är gulorange (solbränna på flaska eller gulsot på g i det ansiktet alltså) och kritvita tänder till det. Det var en upplevelse.

Promenaden avslutades med att jag mötte sandningstraktorn och fick således helt nysandad väg nästan hela sista biten hem.

Denna gång var det ju nästan roligt att gå samma gamla väg mellan centrum och Flogsta.

Såhär vid 21 års ålder har jag nu idag fått en redig genomgång på hur man hittar info på biblioteket. Det är ju passande att såhär på sista terminen på universitetet äntligen få reda på hur man letar fram lämplig litteratur och dylikt.

Bibliotekarien har korvstoppat (fastän hon flera gånger lovade att inte göra det) våra öron med en massa prat på lite lätt bruten svenska och engelska i cirka två timmar. Hon kände att hon hade kunnat prata huuuuuuur länge som helst till men tyärr var tiden slut och hennes röst höll på att försvinna. PUUUH! sa vi och lämnade raskt salen.

Dock så var det ju ganska matnyttig information men hon hade kanske inte behövt gå igenom VARENDA databas eller VARENDA artikelsöksfunktion. Jag har nu suttit och sökt lite själv och hittat fruktansvärt mycket information till min uppsats.

Very good!

och låter riktigt jäkla desperat DÅ lyssnar fotoföreningens styrelse äntligen och svarar på mina mejl. Synd bara att det måste gå så långt. Jag satt igår och tänkte ut en massa reservplaner på hur jag ensam skulle orka ta hand om föreningen och om jag hade nog med kunskaper för att ensam hålla i fotokursen och mörkrumsvisningen. Detta ledde bara till en massa ångest och fler tankar på att lägga ner föreningen. Men så känner jag samtidigt ett stort ansvar för föreningen och att jag inte kan svika de potentiellt fotointresserade som finns här i studentvärlden.

Vilken tur då att de äntligen svarade på mina mejl. Fast de svar jag fick var inte så värst uppmuntrande. De är ju så fruktansvärt upptagn hela högen.

Ja jösses hur ska det gå för fotoföreningen? En förening som ingen vill lägga ner. En föreningen som ingen vill engagera sig i.

Nervös jag? För muntlig examination?

ÄÄÄÄSCH! Det var väl inget. Tydligen hade jag en strålande analys och jag fick med så många bra saker att läraren blev alldeles och totalt imponerad.

I'm a genious, yes I am!

Nu så här en kvart innan min muntliga examination på första delkursen börjar jag få lite ångest över att det jag har att säga kanske inte är så bra. Kanske borde jag lägga till något här eller där, eller stryka något här eller där. Kanske borde jag skriva om hela skiten.

Bläh.

Stor osäkerhet.

Jag är ju inte sådär jätteintresserad av att analysera kultur. Jag tycker att alla kulturupplevelser är individuella och man kan ju inte diskutera och försöka tro att man vet vad en författare har tänkt. Kanske är det så att författaren inte tänkte, utan bara skrev vad som än föll denne i sinnet. Det är mitt standardsvar i det tysta. Men nu ska jag alltså ge mig på en analys av Roy Andersson - motvilligt - men jag måste för att få betyg i kursen.

Fråga: Om jag nu inte vill analysera böcker, filmer, pjäser, varför har jag då avlt att plugga littvet denna termin? Bra fråga och svaret är: Någon dumming har bestämt att man måste ha littvet för att få bli svenskalärare på gymnasiet. Och eftersom jag eventuellt vill bli gymnasielärare i både svenska och engelska så får jag alltså finna mig i att jag denna termin måste förstöra härliga kulturupplevelser med analyser av dem.

Åtta minuter kvar. Inte troligt att jag hinner skriva om mitt föredrag. Det får bära eller brista.
Wish me luck, mina få men tappra läsare.

Jag blev så glad när jag såg att solen hade vågat sig fram idag att jag bara var tvungen att gå ut. Lite vårkänslor fick jag fastän det ligger nästan en meter kompakt snö på marken. Men solen värmde så gott och om man tittade upp mot himlen kunde man nästan ignorera det faktum att bar mark kommer vi inte att få se förrän om flera veckor. Tidigast.

Som alltid har det roliga sitt slut och jag var tvungen att gå hem och ta mig an pluggandet. Igen. Med en redig kopp mörkrost tog jag mig an förberedelserna inför den muntliga examinationen på tisdag i distanskursens första delkurs. Jag ska prata om Roy Andersson, Du levande och absurdismen i 10 minuter. Rätt ut i tomma intet ska jag sitta och snacka för mig själv i 10 minuter. Om jag kommer ut på andra sidan som en normal människa med förståndet i behåll återstår att se. Detta blir inte bara ett prov i litt.vetenskap utan också ett test på min psykiska styrka.

Äsch det blir säkert bra. Just nu har jag cirkus 8 minuter snack förberett men jag räknar med att jag kommer prata lite långsammare och lägga till lite småljud när jag väl sitter där på tisdag.

Nu ska jag gå tillbaka till min söndagslektyr: Snabba Cash. Och så ska jag drömma om Joel Kinnaman. Pojken ser ju oförskämt bra ut och passar i rollen som JW. Det är dock stora skillnader mellan bok och film vad det gäller handlingen och personligen tycker jag nog att boken är bättre...jag blev lite förvirrad stundvis i filmen. Och för en språkentusiast som moi så är ju språket suveränt även om det finns vissa saker som jag stör mig på grammatiskt, typ våran och eran och att har/hade saknas som hjälpverb på flera ställen där det VERKLIGEN borde finnas.
Men i övrigt är språket hårt och precist och avhugget. Me like.

Somliga löser melodikrysset. Somliga äter en lång mysig frukost/brunch. Andra sover länge och ligger och drar sig i sängen fram till lunch.

Vad gör jag då en lördag?

Pluggar. Japp jag sitter här och gör mig redo för att lyssna på en föreläsning och leta fakta till min muntliga examination på tisdag. Jag har precis klunkat i mig starkt, mörkrostkaffe och känner mig lite småpepp på föreläsningen - koffeinkick, ja tack!

Som jag har sagt förut: mitt liv finns på andra sidan examen.

Jag blev ju lite sådär lagom småförbannad på fotoföreningen och har suttit och kokat lite grann inombords hela eftermiddagen och tänkt nedläggningstankar om föreningen. Men jag masade mig iväg själv till reccemottagningen utan någon av de där andra så kallade fotoentusiaster. Dock kände jag att jag inte orkade stå och prata med reccarna vid ett infobord efteråt så när jag presenterade mig lämnade jag ut mejladressen och nämnde att vi också finns på facebook. Och med några snälla ord från 1q Erik vandrade jag hemåt igen.

Belöning: ett stort paket med apelsinchokladglass och lyxchoklad. För finns det något som kan bota dåligt humör så är det en stor skål med glass. Glass, choklad och WallE, jag är mindre arg nu.

Men jag tänker fortfarande nedläggningstankar. Varför ska jag bry mig när ingen annan gör det? Möööh.

Fotoföreningens styrelse slår till igen. Smsade M för att påminna honom om reccemottagningen i eftermiddag. Svar blev att det hade kommit något emellan för hans del så han kunde inte hjälpa mig. Nu har jag smsat J och hoppas att han svarar snart. Jag vägrar göra detta själv. Jag har annat - plugg - som jag hellre kan göra än att försöka få totalt ointresserade människor att vilja gå med i vår förening. Och jag har definitivt bättre saker för mig än att sitta och hoppas att styrelsen också ska prioritera föreningen så som jag. Ännu roligare saker kan jag göra också istället för att slösa pengar på att hålla på och påminna vuxna människor om saker de har lovat att göra.

En djup frustrerad suck får avsluta detta inlägg. Suuuuck.

Vilken otrolig tur att jag tittade på webbschemat igår kväll innan jag gick och la mig. Dagens lektion visade sig vara inställd.
Jag hade fokus helt inställt på att det skulle bli en sen kväll för att ta igen det plugg som jag inte kunde packa med mig när jag var ute på vift, för att sedan gå upp i svinottan för att plugga lite till och packa ner ett pluggberg och gå till lektion vid 10 och därefter fördriva tid fram till reccemottagning vid 16.
Men vilken tur att jag har enormt kontrollbehov och därmed kollade för säkerhets skull var vi skulle ha lektionen. Nu kunde jag ju sitta uppe och plugga sent och sedan sova en timme längre på morgonen...Ja vad bra!

Fast det hade ju varit bra med lektion. Fast det här är ju bra det med. Det funkar för mig liksom.

Det finns så många modebloggar nu för tiden så man vet ju knappt själv vad man ska ha på sig längre utan att först kasta ett öga på någon sida på nätet...

Nä nu överdrev jag. Eller inte.

Jag tänkte härmed göra ett litet men tappert försök till att modeblogga själv. Men istället för dagens outfit blir det veckans outfits eller random dagars samlade outfits eller det jag fick ner i väskan när jag åkte till Mattias eller egobildskavalkad. Kalla't va du vill!

Troligtvis är detta inget som kommer bli en stående tradition i mitt bloggande. Jag tycker om egobilder, men detta föll mig ändå inte riktigt på läppen.





Nu har du väl fått nog av mitt ansikte. Mitt infall att bli modebloggare är över. Jag är bara en wannabe, en härmapa. Jag kan nöja mig med att kolla på andra modebloggare.

Detta är en av anledningarna till att jag inte vill åka från Mattias. Visst saknar jag honom galet mycket när vi är på varsitt håll men han har ju även en galet fin lägenhet. Ruskigt snygg är lägenheten nu efter renoveringarna, bara hallen kvar! Lite smågrejer kvar i övrigt...

Jag älskar te. Te och kaffe är livets dryck för min del.
Men detta ska inte handla först och främst om te utan om kokos. Ja kokos.

Jag har blivit kokosfrälst. Kanske är jag lite Robinsoninspirerad men jag har upptäckt hur fantastiskt gott det är med kokos. Nu har jag hittat något helt underbart som kombinerar något helt galet gott med något annat som är sinnesjukt gott: kokoste. Du läste rätt.
Det luktar och smakar kokos. Det luktar verkligen helt divine.

Helt utmattad efter att ha umgåtts själv med hundsingarna en halv dag. Mamma och lillasyster ska ha mycket cred för att de gör detta varje dag.

Mina två promenader med hundarna slutade båda två med "Humle Bergström Karlsson" i min allra strängaste röst. Mina armmuskler har fått sig en ordentlig omgång idag. Två * 30 minuter med konstant spända biceps. Det kommer kännas imorgon.
Humle fick ju för sig att han skulle gå åt ett håll och Center skulle gå åt ett annat håll. Alltså, 31 kg rena muskler som drar åt varsitt håll medan jag tycker att i ska gå åt ett tredje håll. Eller åt Centers håll. Center är duktig, han vet vart vi ska och var de bästa promenadvägarna finns. Humle ser en snöhög och kastar sig i den. Humle ser parken vid bryggeriet och vet att han ibland får leka där. Humle ser parken vid brandstationen och vet att han ibland får leka där. Humle ser slottet och vet att där minsann får han ibland leka. Humle tröttnar på det där aviga blonda yrvädret som håller i hans koppel och hindrar honom från att leka (dvs jag alltså) och beslutar sig för att lägga sig platt på mage mitt på trottoaren för att sedan med värsta tokrycket hugga tag i min halsduk och bita mig i händerna. Åhej vad vi leker, eller han leker och jag försöker förklara för en nio månader gammal goldenvalp att vi absolut inte ska leka för nu börjar jag få lite bråttom hem för att sedan släpa mina grejer till tåget.

Men de är för söta. Och jag saknar dem redan. Humle satt i mitt knä hela morgonen och Center kom och lade huvudet på mitt knä när jag satt i soffan. Bara för att.

Istället för att åka hem direkt till Uppsala stannade jag till i Nyköping. Lillasyster har ju fyllt år och vill därmed ha present. Dessutom var det ju en dryg månad sedan jag var hemma senast.

Visiten i Nyköping blev väl värt eftersom en ny födelsedagstårta införskaffades :) Sådant gillar vi! Nu sitter jag här och är doggysitter åt gullepluttarna - Center & Humle alltså. Humle skällde på mig när jag kom igår och Center blängde på mig när jag tog på mig mammas termobyxor igår kväll. Men nu verkar de gilla att jag är här hemma med dem. Vi får se hur det går när vi snart ska ut på förmiddagspromenad... De brukar inte respektera mig så värst mycket och tycker mest att det är lort som har hakat sig fast i deras koppel.

Snart ska jag pallra mig hem till Uppsala. Jag vill packa upp min necessär. Jag gillar inte att leva i väska. Det är dock inte många månader kvar med det förhoppningsvis!

Yes, på med termobyxor, ner med godis i fickorna och bajspåsar och sedan ut i snön med vildingarna!

Måndagen gick i fikandets tecken. Jag gick och tuggade kaka till frukost/lunch. Träffade Vonkan och tog en fika sedan på eftermiddagen - JAG FICK MIN SEMLA ÄNTLIGEN! Sedan på kvällen blev det mera fika när Mattias farmor och Gunnar kom för att se hur Mattias lägenhet ser ut nu efter renovering. Alltså, fika till middag med.

Jag gillar Mattias farmor. Mycket. Hon är sådär mysig och rund & go.Av henne får man riktiga farmor/mormor-kramar. Så som min mormor kramade mig när hon levde. Mormor var också rund & go.
Mattias farmor är rolig också. Lite grov i munnen. I somras var hon den som pratade mest och skrattade högst när samtalet vid kräftskivan gled över på sjukdomar och fisar. Vid fikat i måndags pratade vi om Robinson-Anders tuttar.

Jag vill ha fler fikadagar!

Nu ska jag snart åka till Nyköping på blixtvisit.

Jippi! Christine har - efter en evighets väntan - godkänt mitt ämne till c-uppsatsen!!! Detta betyder att jag kan använda all fakta som jag började samla redan i höstas. Och det betyder att jag har typ all fakta som jag behöver för att skriva bakgrunden till uppsatsen. Happy happy happy!

Så! Nu ska jag nörda ner mig i amerikanskt slang. Jag ska jämföra utveckling av slangets användande genom att sammanställa min egen korpus som ska bestå av Entourage och That 70s Show och kanske någon annan serie/film från tidigare 1900-tal.

Enkelt uttryckt så ska jag glo på TV för att få ihop min c-uppsats. Det blir skoj!