Till idag hade vi en väldigt nyttig skrivuppgift. Vi skulle kompetensinventera oss själva. En kompetensinventering är som ett fylligt CV. Man berättar vem man är, vad man har gjort och vad man vill göra. Skrivuppgiften skulle också redovisas muntligt idag - gärna med en powerpoint... Men eftersom jag inte är någon vidare teknisk människa försökte jag hålla sådana grejer till ett minimum men jag lyckades manövrera ett USB-minne och kunde visa mina bilder som jag hade med i en fotoutställning i vintras.

Anyway. Det värsta med denna typ av redovisningar och uppgifter är att jag för mitt liv inte kan tro att NÅGON skulle vara intresserad av att läsa 3-5 sidor eller lyssna i 15 minuter på mig där jag berättar om mitt liv. För vad har lilla jag gjort som är så speciellt och spännande?

Men i en ateljé (vi har inte våra lektioner i ett klassrum som vanliga människor) fylld med människor av de mest varierande bakgrunder så är jag tydligen spännande och rolig. Folk lyssnade idel öra på denna lilla språkvetare och de skrattade på de ställen som jag ville att de skulle. På det hela taget var det en mycket tacksam publik. Och jag har nu äntligen satt ord på vad jag är :)