Med en lite lätt luddig skalle begav jag mig till projektarbetesmötet igår förmiddag. Med luddig skalle försökte jag koncentrera mig och deltaga i diskussionen och planeringen av vårt projekt till kulturnatten. Med luddig skalle fick jag så till slut vid 14-tiden äntligen bege mig hemåt igen och i en ynklig fosterställning light satte jag mig på bussen. Fortfarande hade jag ett yogapass i tanken - med den tidiga hemkomsten skulle jag ha tid att gå på ett pass. Men nä. Ynkligheten och luddigheten tog över handen när jag klev innanför dörren så det fick bli soffan. Resten av dagen och kvällen ägnades åt nysningar, filtar och näsdukar. Min fökylning är tillbaka.