Det mest spännande med mitt program är att alla har så olika intressen och bakgrunder. Idag redovisade en kille, eller man snarare, sin kompetensinventering. Han var filosof med ett stort musikintresse. Tyst musik var något som han fann väldigt intressant. Men själv höll han mest på med improvisationsmusik och annan experimentell musik. Vi fick äran att lyssna på två saker som han hade komponerat.

Första inspelningen bestod av något som han kallade för tonala kluster. Det var en enda lång ihållande hög ton som då och då höjdes, sänktes eller exploderade i ett kluster av andra toner. Efter ett par minuter av tjutande spolade han fram till inspelningens klimax - enligt honom - och ett gigantiskt tonkluster rusade ut ur högtalarna. Det roliga är att jag när inspelningen först började inte förstod att det var det som var själva inspelningen utan jag höll instinktivt för öronen näör det obehagliga ljudet först kom. Sedan såg jag på mannens nöjda min och släppte då genast taget om mina öron för att inte förolämpa honom och hans musik.

Den andra inspelningen bestod av så kallad improvisationsmusik. Det är väl inget som jag kan rekommendera någon att lyssna på. Det var mannen på saxofon eller något sådant och så en kvinna som kompade honom på piano. Långa perioder av ihållande oljud och så ett DUNK när kvinnan slog ner på så många tangenter som möjligt på en och samma gång. Fint.

Det konstnärliga i detta? Jag vet inte. Men vår lärare tyckte att det var väldigt intressant, spännande och musikaliskt.