Hela dagen har det regnat. Verkligen hela dagen. Och verkligen REGNAT.

I detta hushåll finns det ett paraply och som den snälla pojkvän Mattias är tog han det enda paraplyet imorse. Utan att fråga. Tack. Jag frågade honom lite försynt om han skulle ta paraplyet. Mattias frågar: Vadå, ville du ha det?

Duh! Det spöregnar ute. Klart att jag skulle vilja ha paraplyet. Men eftersom han bara tänkte fula till sig paraplyet blir jag lite vrång och vägrar ta emot paraplyet. För vad ska jag egentligen säga? Ja jag vill ha det så DU får gå i spöregnet. Nä så taskig är inte ens jag. Men han hade kunnat fråga, faktiskt.

Så jag sätter mig på cykeln och cyklar de 20 minuter som det tar till busshållplatsen i ett spöregn som bestämmer sig för att öka. Mys. Jag har alltså sedan 8.30 fram till 16.00 varit dyngsur, blöt, fuktig och så dygnsur igen. Och ungefär nu har jag tinat upp till normal kroppstemperatur och de fuktiga kläderna hänger på tork. Men om det regnar imorn är det definitivt min tur att ha paraplyet!