Igår lurades jag iväg till Norrköping för en totalt värdelös handledning...mer än 2 timmar i restid tur och retur för 20 minuter med en handledare som knappast sa något annat än: ja...ja...ja...ja...ja...ja...du verkar ju har väldigt bra tankar...ja...ja...ja.

Det var ju konstruktivt. Och nödvändigt. Framför allt nödvändigt att lägga en hel dag på att åka till Norrköping när jag hade kunnat sitta hemma och skriva. För du ska ju inte tro att det hela bara tog tre timmar: dit - handledning - hem. Nej jag åkte ju dit vid 10 så att jag skulle vara där 2 timmar innan handledning så att jag skulle kunna sitta och arbeta lite med essän innan dess. Men så kom en tjej från programmet och satte sig hos mig. Hon var tydligen pratsugen  för vi ägnade nästan en hel timme åt att prata. Och innan denna pratstund hade jag varit på biblioteket och försökt hitta något vettigt material att ta med i essän, dock utan framgång. Så fail fail fail på den förmiddagen.

Jag åkte hemifrån strax innan halv 10 och var hemma igen till strax innan 16. Hela pluggdagen borta på ingenting. Bortslösad.

Och med det sagt ska jag nu ta mig bort från datorn och fortsätta skriva på essän. Jag har trots allt bara skrivit 1 A4 av 5...och tyvärr är det handskrivet så det är väl inte mer än strax över en halv A4 datorskrivet. Essän ska in på tisdag och i den här takten kommer jag behöva typ 3 år på mig för att skriva dessa 5 sidor.