Genren för måndagens seminarium är skräck och till det ska vi se en skräckfilm. Jag tänkte som så att film är ju en bra kvällsunderhållning. Men nu 20 minuter in i Drag Me to Hell måste jag stänga av. För jag är inte modig för fem öre. Jenny har gått och lagt sig tidigt och snart är det kolsvart ute. I filmen började den hemska musiken hetsa till sig för att något läskigt var på gång. Jag är en fegis och värnar min nattsömn. Alltså stängde jag av. Det får bli frukostunderhållning istället när det är ljust ute och alla monster har gått och lagt sig.

Jag är modig nog att erkänna att jag förmodligen är den största fegisen som gått på denna jord. Om jag sover själv i i sängen så har jag alltid en nattlampa tänd. Är jag helt ensam i lägenheten har jag flera lampor tända under dygnets mörka timmar. När jag var liten sprang jag förbi pappas toalett (bara han som använde den lilla toaletten) för att komma till mitt rum om jag var ensam hemma för jag trodde att det fanns vampyrer och mördare där inne. När kasettbandet med sagan tog slut och playknappen for upp trodde jag att spöken skulle upp vid sängänden och försökte därför tvinga mig själv att somna innan bandet tog slut.

Särskilt modig är jag inte.
Jag har alldeles för livlig fantasi för det.