Jag är ett stadsbarn. Jag är uppvuxen bland asfalt, bilar, avgaser och i lägenhet. Må så vara att det är en liten stad. Men lika fullt: jag är ett stadsbarn. Nu har mina föräldrar bestämt sig för att flytta ut till Stenkulla. Det kan beskrivas som ödeland i Nyköping. Det är ett mellanting av att bo i stan och att bo på landet. Fastän det saknar den lantliga charmen och innerstadens fart. Det är liksom mittemellan.

Fast sånt som är obehagligt med landet inkluderas i detta mellanting. Imorse när jag duschade kröp det en äcklig spindel i handfatet. Ja och så måste man duscha i källaren för att duschen där uppe har en spricka i golvet. Så i en mörkgrön grotta med rött linoliumgolv med spindlar som sällskap, får man duscha hemma hos mamma och pappa. Jag ser verkligen fram emot mina 7 veckor hemma hos dem i sommar. Jag och spindlarna. Fattas bara att mördarsniglarna ska komma fram. Och i skogen bredvid finns det säkert huggormar och andra äckliga saker.

Just nu är det också väldigt spännande hemma hos mamma och pappa eftersom de håller på och renoverar. Lillasysters rum är klart och sjukt fint. Källartoaletten och hallen i källaren är färdiga också. Just nu håller de på med entréhallen. Det är alltså stökigt, dammigt och byggrejer överallt.

En dag kvar och sedan får jag åka hem till älsklingen och planera för flytten om 3 veckor! 3 VECKOR!