Igår gick den av stapeln. Den första årliga språkvetargasquen. Det var en mycket trevlig tillställning med folk från alla tre årskullarna. Det hela tog sin början i Engelska Parken med lite lekar och egen medhavd dryck. Därefter tågade alla språkvetare ner till Västgöta nation där gasquen skulle hållas. Och som den enhetliga organism vi är stannade alla när vi mötte en annan språkvetare, Anna, på vägen, detta fastän få av gasquedeltagarna ville hälsa på Anna och visste vem Anna var. Det tog ett tag innan det gick upp för klungan att alla inte behöver stå kvar medan en eller två pratar med Anna. Samma hände vid bankomaten där alla stannade på nytt och formade en kö, alltså även de som inte skulle ta ut pengar.

Väl på plats på nationen kom förrätten in i flygande fart. Och det var den mest klockrena förrätt jag någonsin varit med om! Det var en lite uppimpad språkvetarmacka: mörkt bröd, brieost, soltorkade tomater, avocado och lite sallad. Alla språkvetare vet vad språkvetarmackor är. De är lite smått legendariska och de serveras på våra programseminarier. Så klockrent!

Varmrätten bestod av kyckling och potatis med det segaste skalet någonsin och en rödbetstsatsiki. Tsatsikin var fantastiskt god dock med en överväldigande vitlökssmak som definitivt kändes imorse. Tur att jag sov ensam!

Efterrätten erbjöd en fin avslutning på måltiden. Citronfromageliknande med lite vinbär och en bit seg kola som dekoration. Vajert serru.

Flera tal och mycket underhållning erbjöds under kvällen samt mycket sång. Kvällens höjdpunkt låg i att mitt lag vann lekarna som hölls innan middagen och som pris fick vi en fågel fylld med bubbelgum. Fågeln ska nu bli ett vandringspris som ska delas ut på varje kommande språkvetargasque.

Efter sittningen drog sig de flesta hem till Sabina och hennes vattenpipa. Jag däremot tackade för mig och vandrade hem till min c-uppsats.