Häromdagen satt jag och kikade på förlovningsringar. Bara för att. Inte för att jag tror att Mattias och jag är någonstans i närheten av att förlova oss. Mattias får i princip utslag så fort man börjar prata om framtiden. Han har ju gjort det mesta nu som man gör innan man stadgar sig och skaffar barn: egen lägenhet, fast jobb, bil, snart sambo. Och han har också sagt att han vill ha en kort förlovning på ungefär ett år när han väl förlovar sig. Men framtidsprat får honom att skratta lite nervöst och sedan byta ämne.

Men i alla fall, jag kände ett starkt behov av att drömma mig bort och fantisera lite - bort från slavandet över böckerna. Det var mysigt att få drömma sig bort och måla upp allt från himmelska hollywoodbröllop till små söta trädgårdsbröllop.

Många fina ringar finns det. Men jag insåg där i mitt drömmande att det är en fantasi som är ganska så dyr att förverkliga... Nåja, det verkar ju finnas tid att spara till förverkligandet - om jag känner Mattias rätt. Och skulle aldrig få för mig att pressa Mattias. Om vi någon gång förlovar oss så ska det vara för att han verkligen älskar mig inte för att jag har tjatat fram det.

Men det var fint att få drömma lite. Det gjorde mig glad.