Jag vet, jag vet...det var ett jäkla tjat från den här kvinnans sida om gångtrafikanter. Ja, må så vara att det är ett evigt tjat men de lyckas alltid irritera mig något så vansinnigt mycket med sin totalvägran att följa folkomröstningsbeslutet.

Idag har jag slängt mördande blickar på varenda stackars liten felgående människa, till och med en liten tant. Min åsikt är att om du kan gå för egen maskin, dvs. utan rullator, rullstol eller krycka då kan du väja om du nödvändigtvis måste gå på fel sida. Men ännu hellre skulle du ju förstås gå på rätt sida från början.

Föräldrar med barnvagnar är ursäktade också. De har nog med att koncentrera sig på det lilla knytet som de har satt till världen.

Anyway idag upptäckte jag vilka fulknep folk tar till för att slippa gå över på "rätt" sida:

• den nedsänkta blicken - kolla ner i backen och strängeligen fokusera på asfalten/snön.
• den tomma blicken - titta rakt fram men lite vid sidan om den mötandes huvud liksom för att säga "jag ser dig men jag bryr mig inte".

Jag undar om folk har någon slags uppdämt behov av att trycka sig mot väggarna eller gå så nära skogskanten som möjligt. Kanske kan de inte gå rakt utan att ha en linje att följa. Kanske lider alla av en touch av agorafobi och vill bara ta sig hem så fort som möjligt med minsta möjliga kontakt med omgivande miljö och människor.

Jag vet inte. Men lägg av med fulknepen och gå över på rätt sida!