Eller inte.

Jag vaknade tidigt. Insåg att jag fick sova några timmar till och somnade fem minuter innan klockan ringde. Hopp upp och ut i den kylslagna lägenheten. Efter diverse väl invanda morgonbestyr snabb march till skolan för att hänga på låset till biblioteket i hopp om att hinna låna ett berg med böcker på mindre än en kvart - det gick  inte alls eftersom böckerna inte behagade stå på sina platser.

Lektion.

Snabbt energiintag tillsammans med klasskompis för att sedan gå igenom några gamla tentor. Här fick lilla jag nästan ett sammanbrott mitt i vår genomgång. Klasskompis krånglade till allt å det grövsta och virrade bort sig totalt i grammatikens fascinerande värld. Resultat? Jag kämpade för att inte bli helt vrång på klasskompis och försökte trassla ut klasskompis. Det gick sådär. Men jag tror att befann oss på samma nivå när vi skildes åt.

Efter detta gjorde jag ett nytt försök till att hitta de obefintliga böckerna på biblioteket. Efter 45 minuter gav jag upp min envishet och bad om hjälp. Några minuter senare hade jag ett stort lass böcker i famnen och kunde äntligen lämna biblioteket.

Som om jag inte hade nog med att bära tyckte jag att det var en bra idé att gå in på Ica och veckohandla med alla böckerna under armen och en tung skolväska på axeln. Smart.

Väl hemma satt jag på sängen med armmuskler som vibrerade av utmattning.

Armarna har slutat att vibrera och jag kan nu skriva utan att det ser ut som att femåring har intagit min kropp.

Men jag har nu upptäckt att jag mitt i min biblioteksstress har lyckats förlägga några viktiga papper. Tillbaka till brottsplatsen imorn bitti för att se om papprena finns kvar.

Nu ska jag titta på familjer som har absurt många barn och göra absolut ingenting.