En sked för mamma, en sked för...

Jag tänkte att jag skulle ompröva mitt beslut att gröt är störtäckligt. Beslutet fattade jag i mycket låg ålder - i och med detta blev december månad en plågsam tid under skoltiden då det var och varannan dag serverades risgrynsgröt till lunch. Dessutom påtvingades jag ett än värre påfund kallat mannagrynspudding med saftsås på dagis. (Mannagrynsgröt är för den oinvigde mannagrynsgröt i puddingform, typ).

Risgrynsgröt tänker jag vidhålla är äckligt och mannagrynspudding är en ren och skär styggelse som ger rysningar och kväljningar bara vid tanken. Dock tänkte jag testa gröt gjord på bovete.

Jag har tidigare blivit positivt överraskad när jag testat diverse matvaror som jag inbillat mig vara totalt oätliga.
Sådant som överraskat mig:
  • Fisk & skaldjur
  • Sås - fast inte bearnaise för det ÄR äckligt
  • Grädde - i lagom mängd
  • Päron - döläskig konsistens men god smak
  • Mineralvatten - det är inte bara tanter & farbröder som gillar det
  • Annan läsk än cola - tyckte att läsk som päronsoda och fanta såg tråkiga ut och drog slutsatsen att de även måste vara äckliga. Fast de är ju faktiskt ganska goda.
Så tillbaka till grötandet. Det gick sådär. Eller det gick inte alls fastän jag satt med mitt mantra: det är vansinnigt nyttigt, mättande och billigt. Det funkade heller inte med: en sked för mamma, en sked för pappa, som annars var en fullträff när jag var liten. Det gick inte att lura smaklökarna eller bortse från tapetklisterfärgen och den totalvidriga konsistensen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0