Första delkursen på distansen innehåller lite filmer förutom en sjujäkla massa pjäser. Roy Anderssons Du levande stod på schemat så den lånade jag på biblioteket.

DEN var knepig. Ja jösses. Ingen handling. Bara en massa grådaskiga svenssons som lever sina liv på ren rutin. Ett medelsålders par som har sex: mannen ligger platt på rygg och pratar om sin pension med kameran och frugan fejknjuter. En man jobbar som psykolog men har slutat lyssna för folk har bara samma problem hela tiden.

Är det så vi är?
Tydligen, för det var inget extraordinärt över det hela. Bara helt vanliga människor med helt vanliga bekymmer.

Blev väldigt glad över scenen där de sjunger O gamla klang och ställer sig upp på stolarna i sista versen - studentikost så det förslår! Det var väl också filmens höjdpunkt enligt mig...sedan var det drygt en timme kvar av eländet.

Människan är människans fascination.