Tiden jävlas med mig. Det var söndag i tre dagar. Måndagen varade i en hel evighet. Nu är det tisdag och minuterna sniglar sig fram. Det kommer aldrig bli torsdag eftermiddag vilket innebär att jag ska pallra mig iväg till tåget och ner till Mattias. Tiden står helt och hållet stilla. Totalt stilla. Stilla.

Det är ren och skär lögn att tiden går lika snabbt hela tiden.