Idag hade jag bokat in ett möte för att med handledare prata om c-uppsats så att jag kan sätta igång och skriva snart. Så jag kommer dit till 11. Ingen Christine på sitt rum. Får vänta i 10 minuter. När hon väl kommer så har hon glömt bort att vi skulle ha ett möte. Ville du prata med mig? Japp det ville jag, eller egentligen hade hon kunnat svara på mejlet som jag skickade till henne. Det var hon som föreslog ett möte. Jaja, så börjar jag iaf förklara att jag ville prata om min c-uppsats och få lite hjälp med att komma på en frågeställning. Tio minuter senare kommer jag ut från hennes rum, inte så värst mycket klokare, utan frågeställning men med en bok till bakgrundsdelen av uppsatsen.

Christine hade inga bra möjliga frågeställningar på lager utan såg mest problem med mitt ämnesområde. Och så frågar hon mig om jag vet en massa om korpusar och annat material som jag kan använda. Det var ju för tusan därför som jag gick till henne för att jag inte visste!

Jag blir så trött. Men nu efter cirkus tre timmar med djup kontemplering har jag kanske kommit på något. Hej och hå, iväg med ett mejl till Christine.