Med solens strålar på mig satte jag mig på gröna faran och gav mig ut på en cykeltur med en parkbänk i Trädgrårdsföreningen som mål. Med en trevlig bok - Anders Paulruds Som vi älskade varandra - satte jag mig tillrätta på favoritbänken. Efter en liten stund kom en tant. Hon sa hej och frågade om hon fick sitta på bänken bredvid och äta sin lunch. Självklart, svarade jag. Sedan som de svenskar tanten och jag är gled artighetsfraserna över i väderprat.

Och det som förvånar mig mest gällande allt detta pratande om väder är att jag nog faktiskt är genuint intresserad. Tanten och jag pratade lite om hur dåliga SMHI är på att sia om vädret trots alla deras maskiner och hjälpmedel. Så även om svenskarna är fruktansvärt förutsägbara när det gäller samtalsämne mellan två främlingar, så är vädret ett samtalsämne som det finns mycket att säga om i ett land som Sverige. Och för mig som har varit ledig i två veckor nu har jag varje dag suttit som på nålar och hoppats på fint väder.