I natt vaknade jag av att Mattias kröp närmare och la armen om mig. Ja vad mysigt tänkte jag och skulle precis somna om när han börjar gnissla tänderna precis i örat på mig. Nooooooo.

Jag försökte vrida mig loss men det var inte helt enkelt eftersom jag låg väldigt nära kanten och varje rörelse hotade att få mig att ramla ner på golvet. Just när jag tänkte slå tll Mattias vred han sig undan. Puh! Aldrig har jag blivit så glad över att Mattias har släppt taget om mig.