I födelsedagspresent fick jag av Jenny Blindheten av José Saramago.

Den handlar om en plötslig epidemi av blindhet som bryter ut. Ett antal människor spärras in för att förhindra spridning. Förhållandena blir värre och värre allt eftersom paniken sprider sig bland de som fortfarande kan se. De som spärrats in tvingas leva tillsammans under hemska levnadsvillkor: knappt någon mat, inga fungerande toaletter vilket leder till att folk lättar sig här och var, inga duschar och inget att göra utom att sitta där i sin blindhet. Några av de blinda bestämmer sig för att ta kontrollen över de andra och snor all mat som lämnas åt de blinda och tvingar de övriga blinda att "betala" för det de vill äta. När de inte kan betala med fler värdesaker kommer banditerna på att kvinnorna kan ju få betala i natura. Kvinnorna har inget val - antingen låter de alla svälta ihjäl eller så offrar de sig själva för en matbit så att alla kan leva en dag till.

Här började jag gråta när jag läste och i övrigt har man hela tiden en klump i magen. För det är precis såhär människor skulle agera om något liknande händer i verkligheten. Människan är ett svin. Riktigt obehaglig läsning... bra men obehaglig.