Denna vecka får jag leka sambo. Mycket trevligt.

Mattias väckte mig imorse med en puss. Det gillar jag skarpt. Mera sånt!! Då gör det inte så mycket att klockan bara var halv sju och att det var måndag när man väcks av en puss.

Söndagen var faktiskt den första söndagen på evigheter som jag inte tyckte illa om. Jag behövde inte känna lite småångest hela dagen över att snart åka hem till mitt. Klockan blev 16.30 och jag och Mattias var inte tvungna att hetsa iväg till tågstationen. Klockan blev 17.05 och jag satt inte på ett rullande tåg hem till Uppsala. Klockan blev 20.07 och jag galopperade inte av tåget i Uppsala för att försöka hinna med 2:ans buss som går 20.10 för att som vanligt missa den och få vänta 20 minuter på nästa. För jag behövde inte åka hem!

Nä nu hör jag Anna Anka kalla på mig. Dags att fortsätta med den dumma hemtentan.