I vanliga fall vägrar jag att läsa tjejromaner. Jag är sådan där överpretentiös jäkel som vägrar läsa något som har lägre status än Hemingway eller Jane Austen. JAG VÄGRAR. Det är kommersiellt, det är tråkigt, det ger mig inget att läsa en bok av denna sort och det är lattemammor och så kallade självständiga karrärkvinnor som mest bara är tramsiga. Men jag ser gärna filmatiseringen för ja det är ju oftast en romantisk komedi och sådana är trevliga, lite söta.

Men så chockade jag mig själv häromveckan och köpte boken som filmen En shopaholics bekännelser bygger på. Jag har helt och hållet slukat den boken. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Irriterande? Ja. Fast den levde upp till mina förväntningar om tramsighet och så kallade självständiga singla karriärskvinnor. Ännu mer irriterande är att jag vill läsa fortsättningen. NU! PRONTO!

Kafka och Albert Camus får vänta ett tag till.