Jajamensan. Ikväll är det dags för sista nattvarden i Linköping, fast utan Judas och kors. Imorgon åker jag tillbaka till studentstaden för ännu en termins plugg. Jag vill inte åka tillbaka. Eller, jag både vill och vill inte. Mattias är inte där. Men mina vänner är där. Den utbildning som jag vill ha finns där. Men Mattias finns INTE där. Ibland önskar jag att jag bara kunde pressa ihop Sverige lite grann så att Uppsala och Linköping blev samma stad. Göteborg får gärna komma närmare också. Då skulle min värld vara perfekt. Då har jag allt jag behöver. Är det för mycket begärt?

Får hoppas att den sista nattvarden blir god.