Årets värsta oväder, mitt livs värsta oväder och möjligtvis världshistoriens värsta oväder drog förbi i Linköping igår. När jag var ute. Oförskämt.

Det hade äntligen slutat regna och solen kikade fram igen så på med kjolen och ut tänkte jag. Bort till Espresso House - nyfunnen kärlek - för att smörja kråset med en STOR mocha latte. Satt där och tråkplanerade de kommande veckorna i mitt liv. Jag har sjukt mycket att göra när jag kommer tillbaka till Uppsala så det är lika bra att göra en lista. Tittade lite för djup i kaffekoppen och såg inte hur himlen blev mörkare och mörkare. Så när jag slurpat i mig innehållet i halvlitersmuggen och åter begav mig ut var himlen kolsvart. En snabb tur in på Hemköp för att hinna köpa det sista till middagen innan skyarna öppnade sig. Väl ute igen hade det börjat droppa men som den optimist jag är tänkte att jag hinner hem och vad gör väl lite regn, det är ju bara vatten. Drygt 300 meter hann jag innan regnet öste ner. Och då var det ju egentligen bara att fortsätta eftersom det inte är så mysigt att stå blöt under tak när jag lika gärna kan ta mig hem och få av mig mina blöta kläder så jag fortsatte. Då ökade regnet ytterligare och det började hagla centimeterstora isbitar. Aj. Jag campade några minuter under ett tak med 2 tjejer tills det slutade hagla. Vidare genom regnet några 100 meter till, sedan stopp eftersom det började hagla igen med ännu lite större korn. Denna gång hamnade jag under ett litet träd som inte täckte särskilt bra. Blixtar for över huvudet på mig och hagel och regn slog i nacken på mig. Inte nice.

Efter många om och men och stora svanhopp över diverse översvämmade gator kom jag äntligen hem. Jag har aldrig varit så ofrivilligt blöt i hela mitt liv. Det kändes som att njurarna var blöta till och med. Usch och fy.

Jag får se om jag vågar mig ut idag.