Efter helgen hemma hos familjen får jag nog lägga till minst en timme hos min framtida psykolog som jag med all säkerhet kommer behöva besöka med tanke på hur min familj är.

I lördags skulle familjen upp i svinottan för att köra ner till Småland för goldenträff. I Nypan var det urdåligt väder. Det dåliga vädret var inte en del av min planering när jag packade kläder för helgen. Lördagens outfit var tänkt att bestå av shorts. Korta shorts. Så det blev till att låna kläder. Mamma och jag brukar ha samma storlek så av henne fick jag låna ett par bruna byxor. Men ojsan vad stora de var. Friskis&Svettis har lämnat avtryck på min kropp och gjort att jag tappat nästan två hela klädstorlekar. Jag fick gå och hålla i byxorna. Då kom pappa med den lysande idén att jag skulle prova hans byxor.  Jaja tänkte jag. Hämnd vill jag ju ha för att pappa en gång snodde mina byxor - det är en syn jag helst vill glömma. Fram med pappas jeans och hepp! De satt nästan bättre än mina egna jeans och betydligt bättre än mammas byxor gjorde på mig. Så i pappas jeans gick jag omkring hela lördagen i Småland.

Som dotter vill man ju inte gärna behöva gå till pappas garderob.  Men en storlek mindre både på längden och i midjan och de hade varit perfekta... Är det verkligen så det ska vara?