Det bästa med distansförhållande är att när man väl träffas så har man så många underbara, härliga timmar, minuter och sekunder att umgås på. Det värsta är att tiden går fortare än fortast när man träffas. Och mellan gångerna man träffas sniglar sig tiden fram. Nu har jag varit hos Mattias i en vecka. Tiden har gått i raketfart och imorn ska jag åka hem till mig. Men jag vill inte. Jag älskar att somna bredvid Mattias och vakna upp bredvid honom. Jag älskar att sitta och mysa i soffan och bara vara tillsammans. Laga mat tillsammans. Göra vardagliga saker tillsammans. Jag hatar att sova själv och gå genom min vardag själv.

Det värsta med distansförhållande är att jag inte kan träffa Mattias precis när jag vill. Det bästa är att det allid är nytt, spännande, roligt och extra romantiskt när man väl träffas.