Nu anser jag mig själv vara färdig med 50 minuter kvar till absolut deadline. Precis som jag skrev sista ordet började radion spela Journey's Don't stop believin' - min favvolåt liksom. Ett tecken från ovan att jag ska sluta skriva och ladda upp filen i inlämningsmappen. Yes!

Nu tar jag valborgsledigt!

Den här hemtentan är fanimej helt omöjlig! Det kommer vara ett under om jag får godkänt på den. Men tydligen är jag inte den enda som inte fattar.

Det var också stor hjälp jag fick av läraren när jag skickade ett mejl till henne och frågade om jag fick använda de böcker som jag hade haft på måndagsseminariet: "Ja det går men se upp med problemet". Jaha. Tack så mycket för ingenting.

Möh. Nu ska jag gå tillbaka och skriva klart tentan och senast 16.30 tar jag valborgsledigt!

Kaffebryggaren står och mullrar och jag har precis kikat på hemtentan och insett att det är 32 jobbiga timmar som jag har framför mig. Tur att jag gjorde i ordning 9 koppar kaffe direkt så finns det att ta liksom.

En uppsats på 3-4 sidor med inledning, analys och sammanfattning ska skrivas. En bok för vardera utav de 3 självvalda perioderna ska jämföras utifrån likheter och skillnader i narratologiska och historiska aspekter.

Det ska jag klara. Väl?
Usch usch usch. Jag vill bara ha den överstökad så jag kan få börja min och Mattias pensionärsvalborg med lagom drickande och parmiddag IGEN!

Wish me luck!

Så är känslan inför allt jag gör på litteraturkursen. Jag fattar absolut ingenting av de instruktioner som läraren ger och jag sitter där och sliter mitt hår och blir irriterad på att jag är så galet dum i bollen. Som till idag. Jag har haft lite lätt ångest över det examinerande semiariet som jag precis har haft. För under delkursens gång har jag inte fattat något. Alla bregepp bara flyger runt över huvudet och i huvudet. Men tydligen var mitt föredrag kalasbra och intressant och läraren sa "Tusen tack!" efter genomförandet och tyckte att jag hade så fina och intressanta iakttagelser.

Jag fattar inte hur jag kan fatta något som jag absolut inte fattar...fattar du?

Nu ska jag ge mig ut i solen, köpa en kaffe och läsa Fröken Smillas känsla för snö! Och vänta på att Mattias kommer hem ikväll med sin nya bil: Peugot cab!!

Lördagen tillbringades i synnerligen gott sällskap även om det var en parmiddag. Men den var så spontan så det hann inte bli stelt och tråkigt. En av Mattias grannar kom förbi på eftermiddagen och ville höra vad vi skulle göra på kvällen för om vi inte hade några planer var vi varmt välkomna på tapas på kvällen.

Det blev jättetrevligt. Och tapas är ju helt galet gott. Det blev en middag med härliga människor så min skräck för parmiddagar är nog botad iaf om jag får äta med dem. Vi får defintivt se till att bjuda igen!

Jag har en skönhetsprocedur varje gång jag ska till Mattias eller varje gång han kommer hit. Då under den tid som vi har varit ifrån varandra så har jag hunnit sunka ner mig ordentligt. Jag menar, är jag solokvist så ger jag blanka fan i att raka benen och att se snygg ut. Jag går runt i mysbyxor och håret i en slarvig knut. Mattias ser ju ändå inte hur jag ser ut via telefonen. Mattias tror för övrigt att jag är född med silkeslena ben då han blev riktigt förvånad när han kände lite stubb i somras...? Den som ändå hade den turen att födas med sådana ben!

När det är dags att göra sig presentabel återigen så tar det ju sin lilla tid. Skövlingsmaskinen åker fram för att ta bort den skog som hunnit växa fram över benen. Ögonbrynen ska få tillbaka sin påtvingade form. Krämer hit och krämer dit - till slut är man som en vandrande rutschkana (rutchkana, rutshkana, rutschbana, rutchbana, rutshbana?). Sedan ska det vackra ansiktet läggas på dvs botanisera bland alla sminkgrejer och försöka lägga en snygg make-up. Så kommer vi fram till det kritiska momentet: vad ska jag ha på mig???

Att klä sig kan vara ett kvalfyllt äventyr i garderoben. Det börjar såhär: Gaah, jag har absolut inget att ha på mig!!! Sedan tar man sig en närmare titt på de sorgliga trasorna som hänger på galgarna. Nåja, okej, kanske, tveksamt, förmodligen, någorlunda snygg. Efter en stunds velande har man så äntligen lyckats plocka ut en outfit som kan funka.

Efter att ha fixat håret är det bara lite småpiff kvar och sedan är man redo att blända sin käresta och han blir så betagen av ditt vackra yttre (och så klart din fantastiska pesonlighet) att han alltid vill vara vid din sida!

The end.

Jag hatar verkligen att köpa praktiska saker. Du vet sådana saker som man faktiskt behöver för att leva ett anständigt liv: strumpor, hygiengrejer, tvättmedel, diskmedel, städgrejer. Detta är anledningen till att jag har skjutit upp mitt köpande av tandtråd.

Men idag tog jag mig i kragen och köpte tandtråden fast jag lindade in tandtrådsköpet i en massa roligt köp: en gammelrosa blus, svarta jeans, rouge, två böcker.

Nu har jag bara ett tråkköp kvar och det är en svart bläckpatron. Den förra patronen tog slut i december. Men tro inte att det är lång tid. Jag kan hålla ut utan svart bläckpatron i flera år. Den patron, som var innan den som tog slut i december, ja den tog slut andra terminen i Uppsala, dvs våren 2008 och det dröjde ända till november 2009 innan jag köpte en ny. Men jag misstänker att min handledare inte vill ha c-uppsatsen i rosa eller grönt så därför måste jag nog köpa en ny svart bläckpatron.

Men det här med att köpa praktiska saker alltså...Jag säger nej.

Jag har precis metaforiskt talat skrivit kontrakt med djävulen. Även denna sommar kommer jag sitta i kundtjänst på samma gamla bilfirma i Nyköping. Därmed säger jag alltså nej till möjligheten att jobba i Linköping. Jobbet där som jag fortfarande är aktuell för, men kanske förmodligen inte får tack vare en viss pissnisse som inte tillåter frånvaro från utbildningen, har bättre lön och OB och fortsatt jobb vid sidan om studier i höst. Det tackar jag alltså nej till för att min mamma och hennes übertrevliga tantkollega ska kunna ha semester.

Men är man student som jag då finns det inte mycket annat att göra än att snällt tacka ja till det som erbjuds. Att jobba med mamma är ändå ganska bra: lunchkompis, en allierad mot alla de stora stygga säljarna och jag får en ganska så schysst deal med jobbtiderna.

Dock har jag de senaste två somrarna sagt att detta är den sista, den absolut sista. Men nu ska jag alltså tillbaka för en 4e sommar. (Hjälp är jag redan inne på fjärde sommaren sedan studenten????)

Lillasyster tar studenten denna vår. I onsdags ringde hon storasyster, mig, för att höra vad tusan det är man gör på valborg och hur det här med Beppemössan går till. Tydligen är det ruskigt dåligt med info från skolan och studentkommittén.

För er som inte har den traditionen så är det såhär i Nyköping att till valborg har alla studenter köpt en ful vit fiskehattsliknande mössa som kallas Beppemössa - why? don't know. På själva valborg har alla små studenter fria aktiviteter fram till ungefär 18-tiden då de ska samlas på Nicolaiskolans gård för att i ungefär en timme skriva på varandras mössor. Små hälsningar liksom till alla de som man känner, kände och som man delat tiden i skolan med. Därefter, strax innan 19 , tågar studenterna ner till slottet för att omringa majbrasan och störa de övriga valborgsfirarna. Sedan blir det fest hela natten lång för den student som vill, bl a studentfest på någon av stadens krogar.

Detta försökte jag förklara för lillasyster även om mitt minne från sista terminen på gymnasiet är lite dimmigt. Är du gammal Nyköpingsstudent får du mer än gärna kommentera ifall det är något jag har missat!

Jag var även snäll och bad lillasyster att akta sig för civilklädda poliser och neka som tusan om de vill kolla i hennes väska. Jag blev av med min alkohol precis innan jag skulle in på slottet utan en enda slurk. Surt.
Inte för att jag förespråkar att icke-systembolagetmyndiga ungar ska ha alkohol på allmän plats men man tar bara studenten en gång. Så ja jag delger min lillasyster alla mina trix.

Jag har verkligen inte en susning om vad jag ska skriva så jag skriver om...ingenting? Hade världens knepigaste dröm i natt: jag hade mig stor som en sumobrottare, man kunde inte ens se mina ögon. Det första jag gjorde imorse var att kolla i spegeln för att checka statusen på kroppen så att den inte hade svullnat till sumostorlek under natten. Dock ganska hemskt att se sig själv i spegeln direkt på morgonen för jag är inte en vacker syn med håret åt alla håll och kanter.

Jaha nähä. Det var nog allt. Nu ska jag snart ner på stan och införskaffa lite livsnödvändigheter som rouge och tandtråd. Sedan blir det superplugg och packning.

Ha det fint i vårvädret!

Idag har jag varit en riktig motvalskärring under hela seminariet på barnlitt. Vad än de andra sa var jag tvungen att ha en motsatt åsikt. Det blev en väldig diskussion till slut på seminariet. Men det är lite svårt att ha en bra diskussion när det blir rundgång så fort två eller fler har sina mikrofoner igång samtidigt så det blir en väldigt städad och sansad diskussion på detta vis via datorn.

Jag totalsänkte Tusen gånger starkare med dess platta stereotyper och fattiga handling och antiklimax. Jag höjde Vinterviken trots dess våldsamma inslag och kriminalitet och oidipala stycken. Och jag hyllade den idylliska bubbla som Eva och Adam-serien försöker upprätthålla.

Roligast var iaf att läraren verkade hålla med mig.

Mattias får komma hem imorn! Äntligen!

Igår kände jag för att utmana min laktosintolerans och jag köpte en milkshake med banansmak. MUMS!
Jag förberedde mig på att slita fram mitt kort och betala med några av de sista surt förvärvade CSN-pengarna, jag satte kortet i läsaren och betalade mina 19 kronor. Det var så värt 19 kronor tänkte jag där jag gick på stan och liknade en fisk (man får lite av en fiskmun när man försöker suga i sig lite för tjock milkshake).

Idag kollade jag mina finanser bara för att det är kul att känna ångesten över de futtiga kronorna som finns kvar. Sånt här härligt självplågeri vettu.
Men anyway, inga 19 kronor hade dragits från kontot. Det står inget om någon kommande dragning. Gratis milkshake blev det alltså. Hade jag vetat det hade jag njutit ännu mer än jag redan gjorde.

Tack tack snälla pojken på BK för gratis milkshake!



För övrigt hade jag tur. Min mage hade tydligen en bra dag och lät milkshaken passera utan bråk. Fler sådana dagar tack!

I min pågående delkurs på litteraturvetenskapen har vi nu kommit fram till ungdomsboken och för första gången i mitt liv har jag fått obehagskänslor av att läsa en helt vanlig samtidsroman. Ingen deckare eller skräckis, utan en helt vanlig roman om en helt vanlig skolklass.

Obehagskänslan ligger i att jag kunde känna igen mig ruskigt väl i berättaren. Signe, en tyst och blyg tjej. MVG. Har mycket att säga men nöjer sig med att humma. Känner panik så fort läraren ber henne svara på en fråga. Tönt. Sätter stor ära i att plugga och få bra betyg. Är rolig och pratglad hemma.

Jag kände mig som 14 år igen när jag läste den här boken, Tusen gånger starkare av C. Herrström. Ingen positiv känsla direkt. När jag var 14 var jag inte den jag ville vara och jag kände att bara jag fick komma till gymnasiet så kunde jag börja om och bli den jag verkligen var. Berättaren i boken hade lika gärna kunnat heta Julia istället för Signe.

Ih jag får rysningar bara jag tänker på boken.



(Sen var boken ganska dåligt skriven också och svår att komma in i. Dessutom, vilken skribent med någorlunda respekt för språket använder även fast? Vet hut Herrström!)

Är jag en väldigt hemsk människa som tycker om Anna Bergendahls senaste låt The Army? Ja förmodligen. Men som någon klok människa sa i en förhistorisk tid så är smaken som baken - delad.

Klicka här och lyssna du med.

Mattias är fast i Dubai. Senaste uppdateringen är att om det vill sig riktigt illa kommer han inte hem förrän den 2 maj. Det är ju jättelångt till dess... Sedan annandag påsk har vi setts ungefär 5 timmar, då när jag åkte ner på blixtvisit förra tisdagen. Och nu har vi inte kunnat prata på en hel vecka, bara några få ynka sms. Kan man bli galen av saknad?

Please, pretty please, come home!

Jag har nu fått tillbaka introductory parts på c-uppsatsen av min handledare.

Isch!

Tydligen har jag inte lyckats presentera mitt mål med uppsatsen ordentligt. Hoppsan!
Och så ogillar hon min disposition på vissa ställen - även om jag som är ett outnämnt skrivgeni tycker att det är en strålande briljant disposition...jaja jag får väl ändra för att behaga min handledare då.
Många blyertsmarkeringar är det...fast mest är det att ett kommatecken sitter fel eller fel tempus på verb. Inget allvarligt.
Handledaren kräver också fler exempel på slang...suck.

När jag har tid ska jag sätta mig ner och peta i detta. Nu ska jag ta mig an nästa moment på litteraturvetenskapen, bara 2 moment och en tenta kvar på denna delkurs - TJOHOO!

Nu finns det ingen återvändo. Nu har jag postat uppsägningen av min Uppsalalägenhet. Senast den sista juni ska denna lägenhet var tom, städad och redo för nya hyresgäster. Jag och mina grejer kommer då att befinna oss i Linköping bland älsklingens grejer.

Det känns som evigheter sedan vi bestämde att vi ska flytta ihop när jag är färdig språkvetare. Och ja, nu är jag snart färdig språkvetare - om planen håller så är det bara lite drygt 7 veckor fram till diplomeringsdagen, vilket innebär att det är lite drygt 8 veckor tills flyttlasset från Uppsala går. Iiiiih!

I ett par veckor har jag nu förvarnat Mattias om att jag snart kommer säga upp lägenheten. Jag har gett honom utrymme att ventilera eventuella tveksamheter han har och att säga nej till samboendet. Men han har varit med noterna och det får vi hoppas att han är i juni också. Jag har sagt att jag kommer flytta in vare sig han vill eller inte, så han har inte så mycket att säga i saken egentligen. Men det är ju artigt att fråga.

:)

Pausknappen håller på att bli min nya bästis. C-uppsatsandet har gått in i nästa fas som också är den mest kritiska och helt avgörande fasen. I denna fas ska jag samla ihop mina resultat och diskutera dem. Jag ska få fram revolutionerande lingvistiska fynd samt slänga ur mig snajdiga fraser. På engelska.

Kvällen har ägnats åt att se de tre första avsnitten av That 70's Show. Block lutat mot knät, en penna i handen, en kopp cocoste bredvid och ett stadigt pekfinger redo att pausa serien för att skriva ner eventuella fynd. Det tog mig ungefär 2 timmar att se 3 avsnitt och då har jag ändå bara snabbkollat. Det får nog bli fler tittningar på dessa avsnitt innan jag ska sammanställa mina resultat. Det hela blev också lite onödigt jobbigt av att det inte fanns engelsk textning utan bara de nordiska språken. Det gäller med andra ord att spetsa öronen. Som tur är pratar de ganska tydligt i serien men det känns ändå som att jag missar en del. Krävs sjukt mycket koncetration för att sitta och lyssna.

Hoppas bara att det finns engelsk text på Entourage...

Yep, de nyinköpta amerikanska flingorna är nu testade. Jag misstänkte att de skulle vara ruskigt söta så jag grundade i skålen med branflakes och müsli för att tandtrollen inte skulle bli allt för lyckliga och ivriga.

Det smakade mycket riktigt sött. Kändes inte nyttigt alls. Men det var inte äckligt så det var inte ett dåligt köp. Men kanske att jag kör de som godis istället för frukost.

Fint i skålen blev det iaf :)

Mattias åkte ju som sagt till Dubai i onsdags. Precis innan alla flygplatser stängdes ner pga askan. Mattias skulle ha kommit hem igår eftermiddag men just nu sitter han och hans kollegor fast i Dubai på obestämd tid.

Det är bäst för honom att han hinner hem till på fredag för då har jag planerat att åka till Linköping för en långvecka. Så kanske att jag ska gå ut och flåsa lite grann så kanske askan flyttar på sig...?

Maria! Jag kan meddela att resultatet blev 86 poäng till dig och 91 poäng till mig. Grattis, du vann!
Jag får ta revanch nästa gång på den svindyra minigolfen!

Helgen har tillbringats i kungligt sällskap - kungavärdigt åtminstone!

I torsdags kväll svängde bussen in vid Nils E.-terminalen i Göteborg och genom att följa strömmen kom jag fram till min kosmiska storasyster, min sköna böna, min underbara gumma, min favvo-svenskimå: Maria!

Resterande timmar av torsdagkvällen och början av fredagen pratades ihjäl. När man träffas ungefär var 3-4 månad har man mycket att ta igen.

Sedan inleddes helgen på bästa möjliga sätt: brunch på Egg&Milk. Det är en amerikansk diner. Här mumsade vi i oss cinnamon&raisin bagels, fruktsallad, american pancakes dränkta i maple syrup och till det kaffe och bananjuice! Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv eller så nöjd över en måltid. Bananjuicen var en hit och bageln var en dröm utan dess like!
Efter denna bastanta brunch rullade vi vidare genom Göteborg. Maria har varit den bästa guiden och visat mig hennes Göteborg istället för det ganska så tråkiga turiststaden Göteborg.

Strax efter den amerikanska dinern dök vi in på engelska mataffär. Och där mina vänner hittade jag amerikanska/engelska flingor som jag så länge har velat testa. Helst vill jag testa Fruit Loops men dessa duger gott. Särskilt till det hutlösa priset får de duga: 72 kronor.
Sedan strosade vi vidare genom Haga (tror jag att det hette, mitt lokalsinne hann inte riktigt anpassa sig). Där dök vi ner i en gammal barnvagn och fyndade smycken. Vi tog oss till slut bort från vagnen och vidare genom staden.

Vi lyssnade på Poseidon som skriker efter mamma och pappa. Han låter lite efterbliven när han ropar på pappa. Hm. Vi stod i en glasbur och fattade inte meningen. Men tydligen skulle det bli knäpptyst när man tryckte på stoppknappen. Jaha. Jag köpte en galet galet galet fin klänning på MQ. Vi köpte bananöl och andra annorlunda sorters öl. Vi fikade en mäktig branmuffin på Condecco. Vi dog lite lätt hemma hos Maria framför Bridget Jones med ömmande fötter.

Bananölen blev en stor sensation. I love it! För mig finns det numera ingen annan öl än bananöl!

På kvällen fick jag äntligen träffa Marias familj/vänner. Det var kul och intensivt. Sällskapet flyttades från Marias kök till Andra långgatan och ett trångt hörn på King's Head. Mycket trevligt.
Pensionären i mig började dock fälla ner ögonlocken vid midnatt men jag kämpade emot så gott jag kunde.

Jag har hört den spyende grannen. Jag trodde att Maria överdrev eller skojade. Men nej grannen kräks. Ofta. Och högt.

Lördagen blev lugn med en tur till Slottskogen. Minigolf i snålblåsten. Terroriständer som planerade hur de mest effektivt skulle döda oss. Söta små pingviner och sälar. Mean-looking svarta svanar. Lejonet&Björnen-glass: cocos, pannacotta och bananchoklad. På detta sushi till middag - MUMS! Mer bananöl. Godis. Eurotrip. Tidig kväll.

Söndag: hopp upp vid 8.30. Raggardusch. Packa ihop packning och bort till Nisse-terminalen. Frukost och sedan hejdå till världens finaste. Evighetslång busstur påbörjas.

Maria återigen: TACK FÖR VÄRLDENS MEST UNDERBARA OCH RELAXADE HELG! Tro mig när jag säger att jag kommer på besök snart igen!

Eller skithögen. För tillfället.

Jag pratade med mamma när jag satt på min bussresa tillbaka till Uppsala. Hon befann sig på Coop Forum sa hon lite nedstämt. Igår när hon höll på och fixade i lillasysters rum hade hon råkat kapa av telefonkabeln. Telefonen hade precis - i onsdags - installerats. Pappa blev fly förbannad. Sedan igår har han gått och skällt på mamma och svurit åt henne. Därefter gick han ut och söp ner sig, kom hem sent och är bakis idag. Han skäller fortfarande. Mamma gör sitt bästa för att fixa det hon hade sönder men får ingen hjälp från pappa. Han som har kunskapen.

Jag önskar att mamma hade skilt sig från pappa.
Jag vet att det är en dålig sak att önska.
Men kanske är det inte så dåligt att önska så när ens mamma suckar av uppgivenhet i telefon över pappas senaste tilltag.
Jag önskar faktiskt att hon hade haft modet i vintras och inte lyssnat på pappas fina ord.

Jag sa att mamma skulle köra ner honom till Teaterparken så kunde han umgås med de andra a-lagarna.
Där hör han hemma om han ska bete sig så som han gör.

Man gör inte som han gör mot sin partner, mot sin fru, mot sin vän. Man gör inte så. Men han gör så.

Strax efter 18 ringde min telefon igår. Jag var lite dåsig av solen som värmde upp vardagsrummet och maten i magen. Således var jag inte riktigt med i huvudet när jag svarade och pratattackerades av en skåning i luren. Han pratade så galet fort att jag först inte förstod om det var svenska eller typ arabiska som snubben snackade. I ett förvirrat ögonblick trodde jag till och med att det var mitt ex som hade ringt - varför han nu skulle göra det, men rösten var så lik hans. Så äntligen uppfattade jag något om foto och mörkrum och kopplade ihop rösten med en kille från fotoföreningen. Men fasiken vilken tid det tog och jag fick gissa mig till vad han sa. Jag lyckades så småningom lista ut att han var vid Snerikes och undrade var Triangeln låg.

Jag och skånska är inte kompatibla!

Första natten ensam är nu avklarad. Det var tufft men jag fixade det.

Mattias lämnade mig i lägenheten och Sverige vid 16-tiden och efter det blev det fria aktiviteter för mig. Jag försökte fördriva tiden med TV-tittande och pluggande och ätande. Jag såg alla möjliga serier som jag följde för ett par år sedan. Trevligt fast ensamt.

Vid 22 inbillade jag mig att jag var fasligt trött och började stöka med sängläggningsrutinen. Så med alla lampor släckta utom en som jag lyckades tända och ha som nattlampa (Mattias har någon dosa som tänder lägenhetens alla lampor samtidigt men dosan har börjat krångla och givetvis kom jag inte på Mattias knep för att få krånglet att försvinna). Hopp ner i sängen med två vanliga kuddar och en lång kudde samt två täcken. MYYYYS!

Fast jag kände mig bra liten där jag lå mitt i sängen. Utan Mattias. Jag gillar verkligen inte att vara ensam hemma när jag ska sova. Jag framförallt inte att sova ensam i en lägenhet som jag aldrig sovit ensam i förut. But I did it!

Dock sov jag allra bäst nu på morgonen med solen som kikade in. Fånigt kanske att vara mörkrädd när man är så pass gammal som jag är. Men ja, jag är mörkrädd!

Snart far jag till den söta tösabiten Maria i Götet :)

Mattias åker idag till Dubais för en långweekend med jobbet. Min buss till Göteborg går imorgon eftermiddag. Med andra ord ska jag tillbringa min första natt själv hemma hos Mattias. Jag ska sova ensam. Helt själv.

Jag har varit ensam i Mattias lägenhet förut - exempelvis sitter jag just nu ensam i hans lägenhet. Men ensamheten brukar bara vara på dagtid. Jag har aldrig sovit där själv. Mattias brukar ju komma hem framåt 18-tiden när han har jobbat klart och sedan vid läggdags kryper vi ner båda två i sängen. Men denna gång icke så.

Det känns konstigt.
Knepig är känslan.

Sedan i måndags kl 13 har jag sprungit omkring och studsat och hetsat för att hinna ner till Linköping för intervju för ett eventuellt sommarjobb på kundtjänst på en bank.

Ja så imorse var det äntligen dags för intervju. Innan klockan hann slå 9 hade all världens fjärilar bosatt sig i magen på mig och jag var toknervös när jag gick till intervjun.

Intervjun gick bra.
MEN: jag får kanske, förmodligen, inte jobbet för att jag under den 2 veckor långa utbildningen som börjar på måndag måste vara borta 1,5 dagar för tenta och examinerande seminarium.

1,5 jävla dagar är det som hindrar mig från sommarjobbet. Jag skulle egentligen behöva vara borta 3,5 dagar men var villig att pressa mig till min yttersta gräns och bara ta 1,5 dagar. Men nej det tyckte företaget var alldeles för mycket  då de andra som skulle gå utbildningen inte behövde vara borta något under denna period.

Helt otroligt. Det här jobbet passade bra med mina tidigare erfarenheter och med hur jag tycker om att arbeta.
Jag var inte rädd för utmaningen att jobba hårt nu under de sista veckorna av terminen med 150% plugg och med detta jobb 20h per vecka...alltså 200% per vecka för att sedan ha ett bra sommarjobb och extrajobb. Men 1,5 dagar till tenta kunde jag inte få fastän det i annonsen stod att frånvaro var ok för tenta.

Det är väl inte så mycket att göra. Utom att hoppas på något av de andra jobb som jag har sökt.

Men surt är det, ska jag säga dig. Surt är det.

Jag började min packning igår med att plocka fram allt som jag ville ha emd mig i klädväg. Jag provpackade. Insåg att aldrig i helvete att dragkedjan kommer gå igen över denna klädmassa. Jag plockade ur allt och lade det på golvet i väntan på en packningsuppenbarelse under min skönhetssömn. Vaknade och tittade lite bistert på klädhögen på golvet och blängde på väskan som vägrar anpassa sig efter mitt klädbehov (byta till en större väska? meh det är ju för lätt! det går INTE). Efter mycket pust och stön har jag nu slutligen fått igen dragkedjan med viss kompromiss gällande outfits.

Jeansskjortan får stanna hemma i byrålådan. Likaså för en randig grå trekvartsärmad tröja. Hygiengrejer och smink fick trängas ihop i en och samma necessär och smycken får bo i en liten portmonnä i ett ytterfack. Jeansskjortan är jag mest sur över att den inte fick plats.

Me no like stresspacking.

Nu har jag nog snart hunnit checka av allt på listan som jag gjorde upp igår. Satt och panikpluggade igår till midnatt för att slippa ta med mig alltför många böcker. Men vid midnatt fick jag ge upp om jag inte skulle bli tokdeppig: först läste jag Bröderna Lejonhjärta, som jag alltid har tyckt är sorglig och läskig, och sedan gick jag på en bilderbok där en ung flicka är dödssjuk och döden kommer och hälsar på medan brodern kämpar för systerns liv. Nä sånt kan man inte sitta och läsa för länge i sin ensamhet mitt i natten.

Jag försökte sova. Men jag har haft så mycket spring i benen och jag är så förväntansfull inför onsdagen och så längtar jag efter Mattias och såklart Maria som jag får träffa på torsdag :) <3

Nu ska jag ta mig an seminariet som börjar om 6 minuter och sedan ska jag fortsätta checka av min lista!

Höres, synes

Äntligen börjar alla mina tusentals (nåja iaf 30-tals) med jobbansökningar ge resultat och inte bara negativa! På onsdag ska jag på jobbintervju för ett sommarjobb i Linköping :)

Genast blev livet lite stressigare än jag hade tänkt mig. Nu måste jag:

• verkligen tvätta mina kläder så att jag har något att packa ner
• packa min väska
• boka biljett ner till Linköping
• åka ner till Linköping imorgon eftermiddag
• se över vilka pluggböcker jag måste ha med mig
• kolla med bus4you att det är ok om jag på torsdag hoppar på i Linköping ist för Stockholm som är hållplatsen varifrån min biljett gäller egentligen
• verkligen bestämma mig för att min bakgrund till c-uppsatsen är klar och sedan skicka in den ikväll!!!
• tänka över hur mycket kläder jag ska packa för om jag får jobbet så börjar jag en liten utbildning redan på måndag i Linköping och kan således inte hämta mer kläder i Uppsala förrän NÄSTA helg

Iiih det blev verkligen tokstressigt nu...men om jag får jobbet så lättar ju ett stressmoment: sommarjobb check då liksom. Men det vetesjutton hur jag ska få ihop tiden till helfartsplugg och jobbutbildning...nåja det behöver jag ju inte oroa mig för förrän på onsdag efter intervjun...

Ja jag är vuxen och då får jag äta muffins till frukost och lunch. Så det så!

Fast nu har jag nog ätit för många muffins...4 stycken var ungefär 2,5 för många.
Det är vid tillfällen som dessa när magen står i tjugoelva hörn som man förstår varför mamma sa att frukost ska man äta och ordentlig lunch OCH det räcker med EN muffin.

Samtidigt som det är ganska otrevligt att vakna med ansiktet deformerat till ett russin då solens strålar har letat sig förbi mina mörkläggningsgardiner in till mina ögon så blir man ju ruskigt glad för att det är sol och vår där utanför.

Det är najs.

En vacker dag, dock inte denna, ska jag sitta utomhus i solen riktigt länge och bara njuta! Men inte idag. Jag har fortfarande alldeles för mycket att göra med pluggeriandet. Och det mesta av det kräver en dator och en internetsladd så jag är fastkedjad inomhus!

Både den fysiska och psykiska skrivkrampen ökar för var ord som jag klämmer ur mig och ner på pappret. Men nu har jag nästan 7 hela sidor bakgrund + 1 sida table of contents.

Med andra ord har jag skrivit en tredjedel av min uppsats. Tjohoo!

Jag tror att det får räcka så...för tillfället. Det finns ju tid (?) sedan att rätta och lägga till om det skulle behövas för uppsatsen - da fajnal draaft - ska ju inte vara inne förrän om typ 7 veckor...det är luuuugnt.

Fast ärligt talat så är jag stolt över mig själv över att jag har haft sådan disciplin att jag orkat plugga 150% - jag har fixat VG i de två avklarade kurserna på littvet och jag klarar min deadline, verkar det som, på uppsatsen.

Så en redig klapp på axeln till mig!
Det var skönt att få skryta lite...vanligtvis brukar jag skicka skrytmejl till mamma men jag tänkte att hon kunde få slippa denna gång även om hon ger vansinnigt bra respons och nästan uppmuntrar mitt skryt :)

Ha en finfin söndag!

Ja jag tänkte komma upp till ytan och andas lite grann innan jag fortsätter. Efter 3 ganska intensiva timmar med c-uppsatsen har jag rättat en halv sida. Fasiken vilken tid det tar. Dessutom är jag helt inkörd på det svenska språket just nu efter att ha hetsläst böcker på svenska i flera veckor nu så det går ganska trögt att skriva på engelska.

Och så är det ju livsfarligt för en språknörd att sitta med en ordbok för det finns ju så många spännande, vackra, obegripliga, fantastiska ord som man bara måste slå upp, läsa, testa, smaka på.

Därutöver håller mina axlar på att sakta men säkert plåga livet ur mig. Sedan strax innan jag åkte hem till Nyköping började massiva hårda knölar samla sig där. Mamma började trycka ut dem vilket resulterade i mer smärta. Mamma ordinerade en iprenkur på 10 dagar med 6 tabletter om dagen för att få bort inflammationen men så klart tyckte jag att det var onödigt och det kändes ju bra efter att Mattias med sina jättenypor mörbultat mina axlar. Men nu är det värre än någonsin. I fredags kunde jag knappt ha väskan på vänster axel och när jag sitter för länge gör det ont i axlar och nacke. Så det blir till att göra små stretchövningar och knäcka ryggen samtidigt som jag funderar på lämpliga engelska termer.

Yes, nu ska jag göra en djupdykning igen! Blubb blubb...

Efter min mamma har jag ärvt en svaghet för ny saker och limited editions. Ser jag en sådan måste jag bara köpa den och smaka. Nu har Marabou släppt en limited edition med passionsfrukt och chili som smak. Jag var lite tveksam till chilidelen för det och salt på choklad är det värsta som finns. Lakrits i chokladen är ok men inte salt.

Men Marabou Passion Chili var riktigt god. Jag kände knappt chilismaken. Chokladen kändes fräsch och frisk med passionsfrukten. Så ja...KÖP DEN.

Det var bra att jag trotsade min olust och tog mig iväg till studiebesöket. Det var riktigt intressant. Vi fick gå in i studion och vara med om en fejkad radiosändning. Vi fick också se nyhetssändningen live. Riktigt coolt hur de på sekunden tajmar alla inslag. Det var också kul att se rösten bakom nyheterna för mestadels känns de som jobbar med radio mer som abstrakta personer, som om de bara vore rösten och ingenting annat.

Andreas Miller som skulle ta emot oss och visa oss runt visade sig ha ett ruskigt bra ansiktsminne och kunde peka ut flera av oss som hade lyssnat på hans seminarium för ett par veckor sedan. Hans ansiktminne är ruskigt bra för ingen brukar komma ihåg mig från gruppsammanhang - inte ofta iaf - men det gjorde han.

Innan vi skulle gå fick en liten present: en tygväska!

Japp, denna helg blir det megamassplugg för hela slanten. Jag ska eventuellt bryta av mina studier för lite bakning av matbröd med soltorkade tomater och getost. Men i övrigt kommer jag sitta i mysbyxor, bylsig tröja och allmän sunkighet och skriva klart bakgrundsdelen till min c-uppsats samt läsa mig vidare genom den absurt långa litteraturlistan till barn- & ungdomslitteraturkursen.

Jag slår vad om att din helg blir betydligt roligare!

Idag har jag verkligen ingen lust alls. Med någonting. Jag ville inte gå upp, jag ville inte duscha. Jag ville inte äta frukost, jag ville inte plugga. Jag vill inte gå ut, jag vill inte gå på syudiebesök på SR.

Jag har verkligen ingen lust. Jag vill hoppa i pyjamasen igen och krypa ner under täcket.

Men det får jag väl göra senare.
För jag har ju redan gått upp gjort mig i ordning, ätit frukost och pluggat lite grann. Jag får väl masa mig iväg till studiebesöket sen.

Men när jag kommer hem ska jag banne mig ha en belöning för att jag har gjort saker som jag inte haft lust till. En chipspåse får följa med mig hem helt enkelt. Kanske kan fungera som pluggmotivation...

För det mesta är Mattias en riktig kille. Du vet: actionfilmer, styrketräning, slåss med lillebror, massor med sport och allt sådant. Men så ibland kan han vara överraskande gullig och romantisk. Som igår.

Vi pratade om deklarationen som precis kommit (jättespännande ämne verkligen) och Mattias säger att han inte vill vara med i kyrkan längre då han sett hur mycket man betalar dit varje år. För jag vill ändå inte gifta mig i kyrkan, säger han sedan. Jag ser den vita klänningen flyga sin kos. Men så fortsätter han: Jag skulle vilja gifta mig på en varm strand.

Jag blev lite rörd där jag låg på sängen med en galopperande migrän. Mattias har faktiskt funderat på hur han vill gifta sig. Jag blev lite mållös och kunde inte få ur mig hur jag har tänkt mig ett framtida bröllop.

Om han tänker så fina tankar får han mer än gärna gå ur kyrkan. Men jag stannar nog kvar ett tag utifall att jag skulle vilja ha ett traditionellt bröllop.

Detta satte griller i mitt huvud och jag har drömt om bröllop hela natten!

Äntligen - efter diverse bakslag - verkar min fortsatta akademiska framtid lösa sig! Jag har precis lagt på luren efter ett särdeles trevligt samtal med herr Economou vid Linköpings universitet för masterutbildning i kultur och mediegestalning. Han tyckte det skulle vara jättetrevligt att ha en språkvetare på programmet då de flesta har media eller konst som bakgrund. Han sa också att om jag fick problem med min ansökan skulle jag höra av mig igen men de skulle också hålla utkik efter min ansökan.


Ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja!

Som sagt nu är jag tillbaka i Uppsala. Jag klev in i lägenheten och tänkt: Oj vad ljust det är här! Det måste vara våren som gör det så ljust.

Men så är jag ju ett nötpucko av oerhörda mått också. Det var ju tvärmulet igår och då brukar lägenheten vara kolsvart oavsett årstid.

Orsak till den ljusa lägenheten?
De har huggit ner träden som stod utanför vardagsrummet och mitt sovrum. Fiat lux när inga körsbärsträd hindrar ljusinsläppet. Men det tog mig ett bra tag innan jag kom på vad som var annorlunda. Faktiskt var det inte förrän jag stod vid vardagsrumsfönstret för att tända lampan och såg de små stubbarna som jag upptäckte de ickebefintliga träden.

Håller jag på att bli blind?



Nu kommer det alltså in jättemycket ljus i lägenheten. Väldigt tidigt på morgonen också. Får nog börja dra för gardinerna igen.

Efter två sekunder hemma i Uppsala och inte ens uppackad från Linkan så bokade jag en biljett ner till Götet. Sweeeet!

Om lite drygt en vecka far jag ner till Götet för att riktigt umgås med Myran! Bananöl står definitivt på schemat samt ett besök på en riktig pärla till kroggata som Myran nämnde i julas. I like.

Det kliar i fingrarna efter att få packa min väska igen :)





Yep bilden är snodd från den sköna damens blogg! Saknar saknar saknar, fast snart behöver jag inte sakna!

Jag tackar ödmjukast för det fina VG som Bo G gav mig på lyriktentan. Tack tack!

Jag skulle nu kunna kalla mig för lyrikförståmigpåare. Men jag tror att jag hellre väljer att stilla tacka och sedan glömma bort denna form av litteratur.

Tack.

Center och Humle har hanterat flyttandet riktigt bra. Center accepterar allt man gör och litar fullständigt på matte. Humle var lite tveksam till att börja med och så fort chans gavs sprang han ut och ställde sig vid bilen redo att åka hem till lägenheten. Humle tog sedan ut sina aggressioner/sin förvirring på en trasmatta som numera saknar ett hörn. Men ganska snart verkade de nöjda med att ha en helt egen gräsmatta precis utanför dörren, samt en skog 5 minuter bort och harar lite överallt.

Jag passade på att ta lite kort på sötnosarna innan jag åkte. Så här kommer lite fler bilder:


Två gånger Humle och en Center. Humle flänger omkring mycket mer än Center.
(Center är på närbilden och Humle på de andra två)

Innan jag åkte ner till Mattias för mysvecka hoppade jag av i Nyköping för att hjälpa den kära familjen att städa ur gamla lägenheten - aka lägenheten som vi bott i två gånger och den bostad jag bott längst tid i. Lite sorgligt.
Men päronen har gått och blivit villaägare på medelålders da'r och alltså köpt en gul tegelvilla från det djupaste 70-talet.

Just nu ser villan förskräcklig ut men den har potential. Mamma och pappa har jättefina idéer för hallen och köket so far så när allt är klart blir det hela säkert finfint!

Tänkte nu bjuda på lite skönhet från villan. Den som tycker att 70-talet är läskigt får blunda.




Yes detta var 70-talet. En snabbrepris av det årtiondet. Men som sagt huset kommer bli jättefint bara mamma och pappa får pyssla lite grann.

Jag har varit ultradeppig sedan igår kväll över att behöva åka tillbaka till Uppsala. Jag ville inte alls åka ifrån Mattias. Vi har haft en mysvecka och pratat en massa om vad som händer när jag flyttar ner. Vi har till och med helt seriöst kollat på sängar, sängram och sängbord och vad annat vi kan behöva för att en tjej ska kunna bo i den lägenheten.

Men som vanligt. Verkligheten kallar mig tillbaka till Uppsala. Det och bristen på rena underkläder.

Nu dröjer det galet länge tills jag får träffa min älskling eftersom han ska ut på nöjesresa med jobbet till Dubai. Jag tänkte då fördriva min tid med ett besök hos min favoritsyster Maria i Götet! Mattias är minsann inte den enda som ska ha roligt :)

Långfredagen tillbringades i östgötars goda sällskap. Det blev lunch hemma hos Mattias farmor och jag har förstått att kyckling med potatis, sås och kantareller är vad som står på menyn varje långfredag då någon av syskonen D var kräsen med mat i unga år och ville bara äta kyckling. Farmor lydde snällt och håller fortfarande benhårt fast vid kycklingen.

Men gott var det och magen stod efter all mat i fyra hörn. Hörnen fylldes ut med plockgodis och efterrätt.

Förutom att östgötadialekten är rolig bara den gjorde jag en skojig språklig upptäckt igår vid matbordet. Mitt ibland alla skorrande R och andra kolmårdstrollsljud säger Mattias farbror "hanses" som i "Det var hanses cykel". Mattias farbror gör alltså ett genitiv av ett genitiv. Spännande. Språknörden blev genast alert och jag försökte med telepati förmå farbrodern att säga "hanses" igen. Det gjorde han, två gånger till och med.

Efter intensivt umgänge med östgötar i drygt ett år förstår jag nu nästan allt men de skorrande R:en är svåra.
Här får ni några riktiga kolmårdstroll. Enjoy och glad påsk!