Jag har precis metaforiskt talat skrivit kontrakt med djävulen. Även denna sommar kommer jag sitta i kundtjänst på samma gamla bilfirma i Nyköping. Därmed säger jag alltså nej till möjligheten att jobba i Linköping. Jobbet där som jag fortfarande är aktuell för, men kanske förmodligen inte får tack vare en viss pissnisse som inte tillåter frånvaro från utbildningen, har bättre lön och OB och fortsatt jobb vid sidan om studier i höst. Det tackar jag alltså nej till för att min mamma och hennes übertrevliga tantkollega ska kunna ha semester.

Men är man student som jag då finns det inte mycket annat att göra än att snällt tacka ja till det som erbjuds. Att jobba med mamma är ändå ganska bra: lunchkompis, en allierad mot alla de stora stygga säljarna och jag får en ganska så schysst deal med jobbtiderna.

Dock har jag de senaste två somrarna sagt att detta är den sista, den absolut sista. Men nu ska jag alltså tillbaka för en 4e sommar. (Hjälp är jag redan inne på fjärde sommaren sedan studenten????)