Strax efter 18 ringde min telefon igår. Jag var lite dåsig av solen som värmde upp vardagsrummet och maten i magen. Således var jag inte riktigt med i huvudet när jag svarade och pratattackerades av en skåning i luren. Han pratade så galet fort att jag först inte förstod om det var svenska eller typ arabiska som snubben snackade. I ett förvirrat ögonblick trodde jag till och med att det var mitt ex som hade ringt - varför han nu skulle göra det, men rösten var så lik hans. Så äntligen uppfattade jag något om foto och mörkrum och kopplade ihop rösten med en kille från fotoföreningen. Men fasiken vilken tid det tog och jag fick gissa mig till vad han sa. Jag lyckades så småningom lista ut att han var vid Snerikes och undrade var Triangeln låg.

Jag och skånska är inte kompatibla!