Eller skithögen. För tillfället.

Jag pratade med mamma när jag satt på min bussresa tillbaka till Uppsala. Hon befann sig på Coop Forum sa hon lite nedstämt. Igår när hon höll på och fixade i lillasysters rum hade hon råkat kapa av telefonkabeln. Telefonen hade precis - i onsdags - installerats. Pappa blev fly förbannad. Sedan igår har han gått och skällt på mamma och svurit åt henne. Därefter gick han ut och söp ner sig, kom hem sent och är bakis idag. Han skäller fortfarande. Mamma gör sitt bästa för att fixa det hon hade sönder men får ingen hjälp från pappa. Han som har kunskapen.

Jag önskar att mamma hade skilt sig från pappa.
Jag vet att det är en dålig sak att önska.
Men kanske är det inte så dåligt att önska så när ens mamma suckar av uppgivenhet i telefon över pappas senaste tilltag.
Jag önskar faktiskt att hon hade haft modet i vintras och inte lyssnat på pappas fina ord.

Jag sa att mamma skulle köra ner honom till Teaterparken så kunde han umgås med de andra a-lagarna.
Där hör han hemma om han ska bete sig så som han gör.

Man gör inte som han gör mot sin partner, mot sin fru, mot sin vän. Man gör inte så. Men han gör så.