Essän är färdigskriven och inlämnad. Nu väntar opponering imorgon. Alltså sitter jag här nu och läser mina gruppmedlemmars texter.

De senaste 20 minutrarna har jag suttit med hakan nere mot golvet, ögonen uppspärrade och hjärnan i en knut. I min naiva tilltro till skolsystemet trodde jag att om man hade kommit ända till masternivån i utbildningen att man kunde skriva. Men icke. De senaste 20 minutrarna har överbevisat mig.

Essän som jag har läst är så katastrofalt dålig. Den är kass. Det är talspråk och grammatikfel på var och varannan rad. Författaren tror uppenbarligen inte på kommatecken. Det finns knappt något sammanhang. Det är som om texten vore skriven av en 7-åring. Jag vet att en essä är en personlig reflektion och en textform där man har utrymme att vara sig själv. Men vad fan. Inte såhär.

Alla och har förkortats till å. Men det fasta uttrycket å andra sidan har ändrats till och andra sidan. Obegripliga meningar som denna: Att publicera sina vardagsreflektioner på webbloggen är kanske en början till det moderna dagboksskrivandet som nu är öppet för offentligheten för att läsa den nya moderna självbiografin utvecklas allt mer och att webbloggen skulle kunna var en del av den utvecklingen? Jag förstår att i detta kluster av ord finns frågeställningen men jag förstår inte vad det står!!! Och såhär fortsätter det i 5 sidor. Dessutom avslutas essän med en referenslista med Internätt som källa. Jag vet inte om människan skojar eller inte.

Språklig terror är vad det är.

Jag blev så upprörd att jag var tvungen att ringa min mamma och berätta för henne om denna skandalöst dåliga essä.

Det är en himla tur att det inte är just denna essä jag ska opponera på. Jag hade inte haft ett enda snällt ord att säga om den. Det är också en himla tur att den essä jag ska opponera på verkar vara mera välskriven.