Jag sitter här och sliter mitt hår över essän som inte är en essä fastän det är en essä...ja du vet.

Om mindre än ett dygn ska pappershelvetet vara inlämnat och borde då alltså vara klart. En fördel om man säger så. Jag kämpar och kämpar med orden som sitter så extremt långt inne att det är som att leka "tusen nålar" för att få fram varje ord. Jag har en skrivkramp som inte är av denna värld. Men jag måste säga att telefonsamtalet från en klasskompis muntrade upp mig rejält och så påminde hon mig om att texten ska skrivas med 1,5 cm i radavstånd. Och tjohej, min text som precis hade snubblat över till sida 2 blev genast en bastant essä på 2,5 sidor. Det är det fina i att man får öka radavståndet. En text som är pytteliten och hånar sin skapare blir genast lite större och jag får återigen makten över de tramsiga orden.

Nu ska klämma ur mig de sista sidorna. 5 sidor är det som läraren har sagt. 4,5 sidor vore gudomligt att komma upp i. Men jag satsar på 4 och kommer nöja mig med 4 om det är så. Hellre 4 halvbra än 5 svindåliga.