Idag var det dags för fotomaraton. Fotoföreningens styrelse och en annan tapper behagade dyka upp på detta skojiga event. Jag, Lovisa och Fredrik var rejält bakis. Johan led av paltkoma efter lunchen. Magnus var den ende som verkade må någorlunda bra.

Nåja med våra kameror i högsta hugg var vi redo att ta itu med de sex teman som jag bestämt. Jag och Lovisa stapplade iväg på darriga ben mot centrum och de andra spreds åt olika håll.

Med lite mat och drygt en liter vätska i magen började min baksmälla lugna ner sig. Innan jag cyklade in till stan för fotomaraton hade jag ägnat hela förmiddagen åt kravla omkring på golvet och försökt röra min kropp så lite som möjligt eftersom varje liten rörelse framkallade ett intensivt illamående. Min rumskompis Jenny tittade på mig och fnissade åt mitt beteende. Cykelturen in till stan var lite för skumpig för min mages gillande. Men några timmar senare så känner jag mig nästan som en människa igen.

Fotomaratonet blev ett fiasko i övrigt för mig, inte bara för att jag var bakis. Fotografmisstag 1a: batteriet i min kamera tog slut. Stupid att inte kolla batterinivån innan jag åkte hemifrån. Nåja jag sprang omkring hack i häl på Lovisa istället. Jag fick posera för henne. Jag satt och såg tragisk ut framför institutionen för psykologi vilket då skulle vara tema ensamhet. Mycket bra. Sveriges nästa toppmodell? Oh yes!

Snart hem till Lovisa för att se på Eurovision. Snacks och schlager. Perfekt för en lördagkväll när man är seg i kropp och själ.

Tjingeling