Vad är det som går och går....
Ja precis, tiden är det som bara går och går. Helt plötsligt är det en ny vecka, en ny måndag och nya uppgifter och göromål på G. Plugget rullar på det med och det är nu dags för nästa projekt.
Vi ska göra en fallstudie på en kulturinstitution. Valfri sådan, fast helst en som läraren tycker om. Jag och Emma har bönat, bett och manipulerat läraren och till slut så får vi nu göra en fallstudie på Lucky You som arrangerar konserter lokalt i Norrköping och till viss del också i Linköping. Detta med kompromissen att vi skulle ta Östgötamusiken också. Fine, sa vi. Så länge vi inte behöver göra en fallstudie på ett dammigt museum eller dylikt så är vi nöjda.
Nu har jag läst allt som finns att läsa på Östgötamusikens hemsida - för att förbereda inför kommande besök på plats - och jag har översköljts av gamla minnen från grundskoletiden. Ett par gånger varje läsår kom det ju någon ensemble eller gudförbjude en teatergrupp som ville underhålla oss elever.
Det är en nobel tanke att alla ska ha rätt till levande musik. Och alla borde få lyssna på musik och inspireras. Men blåsorkestrar och brasskvintetter och teatergrupper har mest dragit in mig i en olidlig kamp mot sömnen under skoltiden. Så alla musiker och teatermänniskor borde kanske tona ner ambitionen att ALLA ska ha rätt till detta. Vänta några år eller ha med en ball gästartist eller gästskådespelare. Jag kan nästan garantera att alla ungar skulle vara klarvakna genom hela föreställningen om Rihanna knallade upp på scenen i en liten mellanstadieskola.
Yes yes, fallstudie var det, inte en långresa längs memory lane. Jag får helt enkelt skaka av mig de gamla otäcka minnena.
Vi ska göra en fallstudie på en kulturinstitution. Valfri sådan, fast helst en som läraren tycker om. Jag och Emma har bönat, bett och manipulerat läraren och till slut så får vi nu göra en fallstudie på Lucky You som arrangerar konserter lokalt i Norrköping och till viss del också i Linköping. Detta med kompromissen att vi skulle ta Östgötamusiken också. Fine, sa vi. Så länge vi inte behöver göra en fallstudie på ett dammigt museum eller dylikt så är vi nöjda.
Nu har jag läst allt som finns att läsa på Östgötamusikens hemsida - för att förbereda inför kommande besök på plats - och jag har översköljts av gamla minnen från grundskoletiden. Ett par gånger varje läsår kom det ju någon ensemble eller gudförbjude en teatergrupp som ville underhålla oss elever.
Det är en nobel tanke att alla ska ha rätt till levande musik. Och alla borde få lyssna på musik och inspireras. Men blåsorkestrar och brasskvintetter och teatergrupper har mest dragit in mig i en olidlig kamp mot sömnen under skoltiden. Så alla musiker och teatermänniskor borde kanske tona ner ambitionen att ALLA ska ha rätt till detta. Vänta några år eller ha med en ball gästartist eller gästskådespelare. Jag kan nästan garantera att alla ungar skulle vara klarvakna genom hela föreställningen om Rihanna knallade upp på scenen i en liten mellanstadieskola.
Yes yes, fallstudie var det, inte en långresa längs memory lane. Jag får helt enkelt skaka av mig de gamla otäcka minnena.
Kommentarer
Trackback