Nu har i alla fall jag hjälp klart familjen att flytta och dragit mig mot sydligare breddgrader, Linkan alltså. Idag blir det kursintro på barn&ungdomslitteratur, sedan blir det fika hela dagen lång med Vonkan!

Med andra ord: en kalasbra dag. Fast Mattias överger mig i kväll för slutspelshockey som han ska se på hos en kompis. Jag var välkommen att följa med. But I think no. Det blir tv hemma för mig, typ Dating in the Dark :P

Tentan kom 08.32 och nu är jag färdig! Tror jag iaf. Känns alltid skumt när man är färdig så tidigt med en tenta. Som om det är något lurt med det hela och man kommer faila big time.

Jaja.

Snart skickar jag in helvetet och därefter tvivlar jag på att jag någonsin kommer läsa en dikt igen, ever. Möjligtvis Sonja Åkesson för hon verkar ha varit en härlig dam med mycket attityd.

Lite senare ska jag hurta ner till stan och lämna tillbaka några tegelstenar på biblan och sedan tåga ner till familjen. Solen börjar visa sig därute nu också vilket betyder utmärkt tillfälle att använda de nya solglajerna.

Sitter här och väntar på att min lyriktenta ska läggas upp så att jag äntligen kan börja med den. Den skulle läggas upp mellan 8 och 9. Men jag vil ha den nuuuu!

Kom igen Bo!
Jag vet att du vill lägga upp tentan NU!

Jahopp då var väskan packad igen och biljetten bokad. Imorgon efter lyriktentan åker jag ner till Nypan för att träna armmusklerna. Jag ska alltså hjälpa familjen att flytta till huset. Sedan är det vidare till Mattias.

Jag börjar få en jäkligt bra snits på att packa min väska och jag har lärt mig att verkligen ifrågasätta mitt klädbehov.

Jag fortsätter min passiva aggressivitet.
Jag tvättade ju mina och rumskompis kläder innan jag åkte till fjällen. Jag sa till henne att jag var tvungen att tvätta senast onsdag. Det hade hon givetvis glömt och gick till skolan som vanligt och kom hem som vanligt utan att nämna tvättandet alls. Jag tog saken i egna händer eftersom jag behövde ha rena kläder att packa ner. Inget ord, inget tack från rumskompis över hennes rena, vikta kläder.

När jag sedan var borta i fjällen passade hon på att tvätta de kanske 5 plagg som låg i smutstvätten. Braaaa! Jag vägrade tacka henne för de två plagg som hon tvättade åt mig.

På fredag åker jag ner till Nyköping och sedan till Linköping och behöver alltså tvätta igen. Denna gång tvättar jag bara MINA kläder. Aldrig i helvete att jag tvättar åt någon som inte har vett att tacka för tjänsten. Jag är inte någons slav.
För övrigt behöver lägenheten städas, badrum framför allt. Jag har inte tid innan jag åker så jag hoppas på en skinande ren lägenhet när jag kommer hem efter påsk. Är det rent slutar jag med min passiva aggressivitet. Deal?

En av deltagarna i min seminariegrupp på distanskursen har alltid så himla långa utläggningar där hon börjar med att återberätta vad hon hört på föreläsningen - som alla har lyssnat på - eller vad hon läst i någon av kursböckerna - som alla har läst.

Hennes utläggningar börjar med "Jo jag tänkte bara..." och sedan kommer en låååång monolog. Oerhört skönt att det var sista seminariet på den här delkursen idag. Nu är det bara lyriktenta på fredag kvar sedan har jag tagit mig igenom halva litt.kursen!

Som jag har gått och oroat mig för det dyyyyra besöket hos tandläkaren och alla hål som de med all säkerhet skulle hitta nu med tanke på allt godis jag har ätit sedan jag senast var hos tandläkaren.

Pfff!

En baggis.

Jag fortsätter mitt fläck(hål)fria liv. Tandhygienisten ägnade cirka 20 minuter åt att berömma mig för mina tänder och mitt perfekta bett. Vi hade ett riktigt trevligt samtal de få stunder som hon inte hade sina fingrar eller andra grejer i min mun. Sedan fick jag den härliga nyheten att jag hade två rabatter á 300 kronor så besöket kostade bara 110 kronor. Tack tack!

Detta gottgjorde nästan för att jag fick jag ta bussen till andra sidan stan och sedan gick lite lätt vilse bland husen innan jag hittade fram till Folktandvården.

Såhär ser det ut när jag skriver c-uppsats:

Jag spanade på vägskyltar när vi åkte hem från Tandådalen i torsdags för att ha något att göra i bilen under den långa resan.

Någonstans längs inlandsvägen passerade vi en älv som hette Oforsälven. Av namnet kan vi sluta oss till att det är en älv utan fors. Men var det verkligen nödvändigt att döpa älven till det fantasilösa Oforsälven?

Förra söndagen klev Mattias och jag upp klockan 6 för att packa oss in i en bil. Vi hämtade Mattias syster och hennes sambo. Vi åkte ut till Mattias föräldrar. Vi åkte till Mattias morföräldrar. Sedan satte vi kurs norrut mot Tandådalen. 9 personer, 2 bilar, 1 husbil och en sjujäkla massa packning.

För mig innebar den här resan många nya upplevelser: skidåkning, se vad som finns norr om Falun samt familjesemester som inte är särskilt frekvent förekommande i min familj.

Att åka skidor var...intressant. Det första jag gjorde var att ramla baklänges ner mot skishopen. Bra start. Jag har även ramlat i barnliften och ståendes helt stilla på plan mark. Jag gjorde kullerbyttor nedför en halv backe: en sväng, en volt, en sväng, en volt... I söndags gick allt skit och jag var så arg efter en dryg timme i den förbannade skidbacken trots Mattias väldigt pedagogiska förklaringar. I måndags gick det riktigt bra och jag vågade mig på en lite längre backe. I tisdags gick inget som jag ville. Jag voltade, vurpade och ramlade var och varannan meter. Mattias började tjata om att jag borde åka sittliften upp till toppen och åka i familjebacken som var "sååå lätt". Jo tjenare. Fullt med folk och små irrande barn, brant och jävligt, och jag kom flaxande värre än Bridget Jones. Efteråt frågade jag Mattias snällt om jag fick ge upp nu. Det fick jag.

Skidutrustningen känns som om man vore jagad av maffian. De har gjutit cement runt fossingarna på dig och satt dit två plankor undetill och ska precis sänka ner dig i vattnet. Blubb blubb!

Efter 3 dagar i skidbacken ömmade alla muskler och blåmärken ploppade upp överallt. Men jag kan ärligt säga att jag försökt mig på skidåkning, dock ingen ny Anja Pärsson i sikte här inte.

Åka upp i lift, åka ner i backen, åka upp i lift, åka ner i backen. Not my idea of a fun time.

Jag köpte lite godis igår att ha på tågresan ner till Mattias i eftermiddag. Vem sitter nu här med en tom påse? Jo jag. Jag är en hopplös gottegris. Jag kan verkligen inte låta bli påsen om jag nu har köpt en, därför försöker jag att inte köpa sötsaker så ofta för jag vet att jag bara kommer sluka det och sedan vill jag har mer mer mer! Mattias retar mig alltid för att jag aldrig kan säga nej till sötsaker. Kakor och glass är mina värsta fiender för det kan jag proppa i mig tills jag storknar...

Jahopp då får det bli päron på tåget då.
Jag får ta och öva på disciplinen.

Om några timmar ska jag bege mig ner till älskling i Linköping (som har blivit med bil, eller går i väntans tider på att den ska levereras - major vuxenpoäng) för att på söndag åka till fjällen med hela hans familj.

Mamma önskade mig lycka till och skrev vidare:

Denna veckas språkvetarseminarium hölls av Hans Berglund, språkvårdare på regeringskansliet, och två översättare från UD.

Hans Berglund är en upplevelse i sig! De två översättarna var intressanta att lyssna på men Hans är ju den riktiga underhållningen.

Första gången han besökte vårt program presenterade han sig och sedan tog han av sig sin tjocktröja och avslöjade en t-shirt med texten Knark är bajs. Hans är en liten man i övre medelåldern. Samtliga i klassrummet tappade hakan och undrade om vi fick skratta. Denna gång skippade han den tischan men han knockade oss med lite galen humor.

Hans visade oss några exempel på regeringstexter som är ganska otympliga och konstiga. Bland annat en mening var jättelång och krånglig och det tog en evighet innan meningen kom fram till vad den egentligen ville säga. Med språkvetarterm var meningen vänstertung, alltså ett tungt fundament. Med Hans Berglund terminologi beskrevs meningen som att meningens huvudverb är bocken på vilken en bräda läggs för att göra en gungbräda och på den vänstra sidan av gungbrädan har ett stort fetto satt sig. Nu är det ju så att man inte vill ha ett fetto till vänster utan man tar gärna fettot på högra sidan för att meningen ska vara lättförståelig. Mycket roligare än att tala om fundament, vänstertung och finita verb.

Hans Berglund made my day!

Jag vet, jag vet...det var ett jäkla tjat från den här kvinnans sida om gångtrafikanter. Ja, må så vara att det är ett evigt tjat men de lyckas alltid irritera mig något så vansinnigt mycket med sin totalvägran att följa folkomröstningsbeslutet.

Idag har jag slängt mördande blickar på varenda stackars liten felgående människa, till och med en liten tant. Min åsikt är att om du kan gå för egen maskin, dvs. utan rullator, rullstol eller krycka då kan du väja om du nödvändigtvis måste gå på fel sida. Men ännu hellre skulle du ju förstås gå på rätt sida från början.

Föräldrar med barnvagnar är ursäktade också. De har nog med att koncentrera sig på det lilla knytet som de har satt till världen.

Anyway idag upptäckte jag vilka fulknep folk tar till för att slippa gå över på "rätt" sida:

• den nedsänkta blicken - kolla ner i backen och strängeligen fokusera på asfalten/snön.
• den tomma blicken - titta rakt fram men lite vid sidan om den mötandes huvud liksom för att säga "jag ser dig men jag bryr mig inte".

Jag undar om folk har någon slags uppdämt behov av att trycka sig mot väggarna eller gå så nära skogskanten som möjligt. Kanske kan de inte gå rakt utan att ha en linje att följa. Kanske lider alla av en touch av agorafobi och vill bara ta sig hem så fort som möjligt med minsta möjliga kontakt med omgivande miljö och människor.

Jag vet inte. Men lägg av med fulknepen och gå över på rätt sida!

Jag gav mig ut på promenix idag. Istället för att gå bland samma gamla tråkiga gråa hus i Flogsta vek jag av och upp i för mig okända områden i Hågadalen eller vad det nu heter. Jag hittade en fin liten stig. Jag följde stigen. Jag mötte några hundar och medföljande mattar. Ett konstant svischande hördes från alla skidåkare (dvs onödigt hurtfriska människor), fast svischandet motsvarade inte alls den lilla mängd skidåkare som jag faktiskt såg. Hm. Sedan såg jag två tanter som satt och solade. Fåglarna kvittrade och jag kom ut i en civilisation med barn och hus och jag visste inte alls var jag var. Dock visste jag åt vilket håll jag borde gå så det blev ett irrande ner bland stora höghus som väldigt mycket påminde mig om Stenkulla/Brandkärr i Nyköping. Efter en evighet såg jag äntligen något välbekant, de gamla tråkiga gråa husen i Flogsta - hurra!

Och helt ovilse gick jag hem igen och försökte dricka apvarmt kaffe.

Smutstvätt brukar jag bära i IKEA-kassar till tvättstugan. Dessa IKEA-kassar brukar jag hänga kvar på tvättmaskinens handtag medan tvätten tvättas för jag tycker det är onödigt att släpa en tom kasse fram och tillbaka hela tiden.

Tydligen kan man inte låta sin kära IKEA-kasse hänga kvar på handtaget längre. En IKEA-kassetjuv har tagit min ena kasse som hängde så prydligt på handtaget i väntan på att tvätten ska tvätta klart så att den kan torktumlas.

En IKEA-kasse kostar typ 10 spänn + en busstur om man inte orkar gå från Flogsta till Boländerna (några mil bara). Jag tror jag vet också vem det var som tog den. En kille som tvättade en trasmatta och ett par kalsonger och något oidentifierbart. Jag tog hans tvättmaskin för hans tvätt var klar men ingen kom och hämtade. Hämnades han för att jag lade hans tvätt i en korg vid maskinen?

Tvätt klar, ingen där, jag behövde maskin, jag tog maskin. Men jävligt onödigt av honom att ta min kasse. Nu måste jag gå med en tom kasse till tvättstugan när jag ska hämta de torktumlade kläderna.

Tack tack snåljåp.

Jag är barnsligt förtjust i ord. Ord är roliga, intressanta, fina, vackra, skrämmande, påhittiga.
Mitt absoluta favoritord är engelskans epiphany som bäst kan beskrivas som att man får en aha-upplevelse. Visst låter det som en aha-upplevelse bara själva ordet? Epiphany. Det ligger bra i munnen och det är roligt att säga. Epiphany.

I årets första nummer av Språktidningen listar de svenskans nyord för 2009 och mitt absoluta favoritnyord i svenskan är könskonträr. Smaka på den du! Könskonträr betyder att det går emot de förväntningar som är förknippade med ett kön. Exempelvis kan ett namn vara könskonträrt. Bland annat i Dalarna är det vanligt att till exempel kvinnor heter Sven-Eva eller att män heter Åsa-Nisse. Det första namnet blir då könskonträrt.

Andra ord som jag verkligen gillar är pamphlet (broschyr)och serendipity (ödesbestämt, om ödet vill).

Men inget slår epiphany!

Idag tog jag ett stort steg. Vi får se om det var bra eller dåligt.
Jag hoppas på bra. Men man vet aldrig.

Aha! Jag hör dig nog allt, våren!

Solen har äntligen bestämt sig för att kika fram och jag hör hur snön smälter bort och droppar ner och studsar mot fönstret. Snart får fossingarna kläs i ballerinaskor och Converse och man slipper förfrysa kroppsfettet!

Fram med grävskopan. Dags att hjälpa våren fram, tycker jag!

Det här med motion ska ju tydligen vara bra för en. Men den löpare som jag såg på vägen hem från Engelska parken var närmare döden än livet. Löpardåren hade dragit på sig något stövelliknande på fötterna och som jogginspår valde han den oplogade terrängen där snön är knähög. När jag gick förbi halvlåg han över en snövall och rosslade med lungorna.

Smaaaaart. Not.

Min knäppa föräldrar köpte hus i början av året (istället för att skilja sig som planen var i december) och helgen 27-28 mars går flyttlasset. Mamma körde mejlbombning till mig idag för att övertala mig att komma hem och bära saker. Nu håller vi på med stenhårda förhandlingar om lön för mödan. Min galna men söta mamma tyckte att jag skulle KÖPA egen flyttpizza, GÅ UT med hundarna, STÄDA och BÄRA möbler!

Hallå! Så kan vi ju inte ha det! Här kommer underbara snälla lilla jag och hjälper till att bära DERAS möbler. Dessutom får de ju äran att umgås med mig. Bara det borde vara värt en riktig lyx-flyttpizza och bara gos med voffsingarna!

Förhandlingarna ligger just nu nere efter intensivt mejlande i förmiddags.

Nästa söndag, den 14e alltså, åker jag och familjen Dahlgren till fjällen. Då far jag mot nordligare breddgrader än jag tidigare varit på...i somras ökade jag min nordligaste vistelse till Dalarna. Nu ska nordligheten ökas ytterligare, upp till någonstans i svenska fjällen ska vi bila. Mattias, jag, hans föräldrar, lillebror och lillasyster och hennes sambo.

OCH för första gången i hela mitt liv ska jag stå på ett par skidor. Min familj är inte särskilt big on familjesemester eller att göra saker tillsammans och således är fjällenvecka något som saknats i min barndom.
Jag har förberett mig för detta äventyr genom att kolla på Snowroller och jag tänker satsa stenhårt på Stig Helmer-stilen. Så klart funderar jag också på att i backen ropa "Tyngden på dalskidan, älskling" när Mattias susar ifrån mig.

I nästan 22 år har jag klarat mig undan skidåkning och bara åkt skridskor en eller två gånger varje vintersäsong när skolan tvingat mig till det. Nu ska jag alltså ställa mig på två plankor och vintersporta. Men jag tar med mig plugg så att jag inte blir helt fördärvad av sportandet.

Vi får väl se om jag klarar mig helskinnad från detta äventyr. Annars skulle jag ju kunna passa på att bryta benet när jag ändå är igång och gör saker som jag aldrig tidigare gjort.
Resultat från fjällenveckan kommer upp på bloggen efter resan: alla kroppsdelar intakta och nästa Anja Pärsson eller jag i ett litet paket. Vi får se.

Äntligen har jag fått tag i boken Precious av Sapphire! Den som de precis filmatiserat.

Handlingen är en mardröm. Språket är grovt men briljant. Jag läste romanen på bussen på väg hem från Mattias. En stor klump i magen hade jag genom hela boken för utan tvekan är detta så som livet är för en del. Det finns en otrolig och obehaglig realism i boken.
Läs den nu, idag! Pocketshop har en trevlig rea med 25% rabatt på allt så jag fick min för ca 80 kronor med både originalspråk och översättning - men läs den på originalspråket!!! Språket är fantastiskt.

Istället för dagens outfit slänger jag upp en "Fredagens outfit". Det är ju nästan skoj att terrorisera omvärlden med vad jag har på mig. För övrigt kör jag på så bekvämt som möjligt idag så dagens outfit ska absolut inte visas för allmänheten, dessutom har jag tomatsås på skjortan efter entusiastiskt storkok.

Jag har snöstorm utanför mitt fönster.
Glöm och dröm att jag går ut.
Var tusan är vååååååren?
Funderar på att köra på ett lockrop. Det kanske kan få fram nästa årstid?
Alternativt kidnappa Kung Bore och lägga honom i ett solarium.

Den här helgen hade jag tänkt fira Mattias och riktigt skämma bort honom eftersom han fyller 24 på onsdag och då sitter jag här och han långt där borta. Det var egentligen meningen att han skulle komma upp hit och då hade han fått fin studentlyxmiddag och en liten tårta. Men med detta eländiga väder vågade han inte ge sina pengar till sj och buss tar alldeles för lång tid för hans del för att det ska vara värt tiden vi får vara tillsammans så det slutade med att jag satte mig på bussen ner till honom och försökte ordna samma födelsedagsmys där som här. Dock blev det ju mindre av en överraskning...men han fick iaf en studentlyxmiddag med färsk tonfisk och sedan var han av någon konstig anledning sugen på muffins. Så det blev muffins istället för tårta - mycket besviken flickvän som hade sett fram emot att få moffa i sig ett ton kalorier denna helg...

Nåja för att komma till det som titeln antyder: Mattias är en sådan typ som talar om exakt vad han vill ha, ingen överraskning där inte. Så han hade gett mig förslag på saker som han verkligen skulle behöva. Men hur kul är det att köpa tofflor eller fleecetröja? På en skala ett till tio så ligger det väl på -52, typ. Så jag klurade lite på egen hand. Till slut blev det en ganska finurlig present. Så klart fick Mattias en mössa som han önskade sig - mest för att visa att jag lyssnar på vad han säger. MEN den egentliga presenten var ett egenkomponerat upplevelsepresentkort på 500 kronor där jag erbjuder honom en hockeymatchdejt eller en tur till Gröna Lund eller liknande.

Jag tror att han blev ganska nöjd :)
Jag är i alla fall nöjd.