En dag i början av juli kastade Mattias pappa ur sig att han och Mattias mamma hemskt gärna skulle vilja träffa mina föräldrar. I tanken brast jag ut i ett frustande gapskratt och svarade "ALDRIG!" för jag vet vad min pappa tycker om sådana möten. Min pappa ser ingen anledning att träffa Mattias föräldrar annat än om jag och Mattias gifter oss eller när våra framtida barn fyller år eller så. Men annars, nej.

I verkligheten svarade jag artigt "Javisst, det skulle vara trevligt" och "Jag ska absolut höra med mamma och pappa om det finns någon ledig helg".

Min mamma tycker att det är trevligt att träffa nya människor och hon är nyfiken på Mattias föräldrar. Mattias föräldrar är übersociala och jag är förvånad över att det har dröjt såhär länge innan de frågade om en fika. Men pappa ser som sagt inegn som helst mening med detta. Det är bara dödslarvigt.

And frankly, jag är tveksam till om pappa bör vistas bland folk. Han säger så mycket konstigt och han brukar göra det till sitt mission att skämma ut mig. Ikväll har han för övrigt ägnat aftonens alla timmar åt att tjata om zumba - den där nya träningsformen som visas på tv-shop - för han tyckte att jag borde gå på den zumbaträningen som var någonstans i Nypan idag. Därutöver har han varit allmänt jobbig och envis och oupphörligen pratande hela kvällen.

Nåväl, pappa har lyckats hitta en lucka i sitt fullspäckade schema och på söndag möts föräldrarna. Flipp eller flopp? Vi får se på söndag.

Igår var jag i utmanande närkamp med servern i datorrummet på mitt sommarjobb. En man från datorföretaget som tillhandahåller alla datortjänster ringde och meddelade att en server var nere. Jaha, tänkte jag, vad tusan ska jag göra åt det? Jag försökte slingra mig genom att vilja koppla honom vidare till den teknikansvarige i Norrköping.  Och jag försökte avsluta samtalet genom att lova att hämta någon som kunde hjälpa mig och visst skulle jag genast se till detta problem. Men icke. Som en igel höll mannen mig fast i telefonen. Där sprang jag fram och tillbaka mellan skrivbord och datorrum. Jag fånstirrade på blinkande knappar och misslyckades med att hitta utforskaren på min dator. Hela tiden med en röst i örat som försökte förklara för den irrande idioten (jag alltså) vad jag skulle trycka på och vad jag skulle leta efter. Jag hittade heller inte den stora gröna on-knappen som tydligen skulle finnas någonstans.

Till slut tror jag att servern tyckte synd om mig eller tröttnade på att vara trasig för den lagade sig själv.

Jag vs. tekniken  0 - 1

Mattias och jag har nu åter svensk mark under fötterna efter vår lilla lilla lilla semester i Danmarks huvudstad. Vi har haft det supermys men fötterna är nog dubbelt så stora efter allt promenerande och bevisen på att vi har varit i Köpenhamn är 168 bilder på byggnader. Så blir det när man åker med en arkitekt tydligen.

Vi har ätit smørrebrød och wienerbröd - bara för att jag sa att det måste man. Jag har någon fixidé om att man ska äta landets specialiteter och delikatesser annars räknas det nästan inte att man har varit där.

Mattias var en snäll pojkvän och följde med mig två gånger längs hela Ströget för att shoppa. MYCKET snäll pojkvän. Vi tog en dyr båttur och fick en snabbgenomgång av allt som är värt att veta om Köpenhamn. Jag kan nu allt om Köpenhamn eftersom all info gavs tre gånger: danska, engelska och spanska. Turen blev också dyrare för att Mattias fick myror i brallorna när vi stod vid den billgare båten och köade och därmed kastade sig bort mot den andra båten som hade kortare kö. Men som visade sig vara dubbelt så dyr.

Vi var också en kort stund på Tivoli. Men som de konnesörer vi är gällande nöjesfält blev vi inte särskilt imponerade av denna lilla anläggning. Vi åkte Dæmonen 7 gånger - den var rolig! - och så åkte vi någon sorts slänggunga men oturligt nog började det regna precis när vi satte oss  och det blev en iskall och vindpiskande tur på tok för högt upp i luften bland fulla odrägliga danskar. Efter detta sökte vi oss därifrån för att hitta något bra ställe att äta. Den kvällen slutade det på hotellets restaurang som såg fräsch och trevlig ut men som hade urdålig service.

Tisdagskvälllen blev en riktig succé när det gäller middagen. Vi satte oss på en av de många restaurangerna nere i Nyhavn. Mattias beställde in kött av något slag och jag provade kungskrabba. Suuuuupergott! Och här var servicen suverän.

Något som vi funderade kring var om vi skulle prata engelska eller svenska i Danmark. Löjlig fundering egentligen kan man tycka men i verkligheten kanske inte så löjlig. Mattias började på engelska när vi skulle checka in på hotellet men mannen i receptionen bytte till en smattrande danska när han såg det svenska efternamnet. Vi fick en hel massa info på snabb danska och vi är fortfarande lite osäkra på när frukosten slutade att serveras - 10.30? 11.30? Jag valde svenska så mycket och så ofta jag orkade men fick ofta repetera vad jag sagt och expediten på H&M hoppade till lite grann när jag frågade om jag fick använda mitt svenska kort i Danmark. Servitrisen frågade om ville spise eller drikke och jag svarade att vi ville äta. ÄTA. Äta . ÄTA.
Efter denna lilla tur är vi dock rörande överens om att danska är mycket finare än skånska och att Köpenhamn är en riktigt trevlig stad med folk som knäcker en öl från tidig morgon till sen kväll, överallt. Bästa och roligaste grejen: TAKE AWAY BEER!

Viss besvikelse kände jag när det uppdagades att den lille havfrue var utlånad till världsutställningen i Shanghai. Dåligt. Kunde de inte ha tagit en kopia så att vi som faktiskt har tagit oss till Köpenhamn på riktigt kan få se den riktiga sjöjungfrun?

Mattias och jag är nu i Köpenhamn på vår lilla minitrip. Vi har sprungit runt i staden hela eftermiddagen och nu efter en dryg timmes vila på hotellrummet väntar ett besök på Tivoli om inte plånboken skriker för högt och om inte kön är för lång :)

Mys mys mys!

Bra fråga Lovisa!

Vad är en svenskimå?
Vill du veta?
Ett enkelt svar är att en svenskimå = svensk + eskimå.
Här finns en svenskimå!