Jag har gjort en upptäckt och tycker att det borde belönas med pris och pompa och ståt! Jag stod här hemma och filurade på vad jag skulle göra för häxblandning att dricka imorn under dagen. Basingrediens: cola. Men vad mer att ha i? Jag har inte ett särskilt digert spritförråd hemma så där stod jag och tittade på min flaska med Nyköpings brännvin som smakar lakrits och på min bananlikör som - tada! - smakar banan. Och vilken kunde då tänkas vara bäst att spetsa läsken med? Fram med ett glas och testa med bananlikören bara för att det var mest alternativt. OCH! Vilken sensation! Det smakade som du vet det där banana kids-godiset!

Ett bevis för att gott+gott blir JÄTTEGOTT!

Trevlig Valborg allihopa!

Idag näst sista dagen i april drar alla festligheter i Uppsala igång. Idag är det kvalborg, uppladdningen inför valborg. Och vad ska jag göra denna dag? Jo jag ska städa, gå på systemet, plugga och göra en massa andra tråkiga saker - jag ska också sitta hemma och lyssna på alla andra studenter som kvalborgar. Ja int bitter, nä. Jag kommer vara fräschast av alla imorn i alla fall. Eftersom jag lär vara den enda som fått en god natts sömn inför valborg. Jag vill också vara ute och leka med de andra barnen men jag har en milslång lista med saker som jag måste göra innan jag åker till Nyköping på söndag för morfars begravning. Och Mattias kommer imorn så då måste allt göras idag. Äsch jag ska sluta gnälla nu coh istället börja beta av min lista så kanske jag kan få lite ledig tid till kvällen.

Den här terminen har jag varit fotograf på min nation. Det har medfört lyxen att gå gratis på alla tillställningar eftersom jag har ett jobb att utföra där. Jag har också fått leka med en digital systemkamera hela terminen - då det kommer ta tusen år innan jag har råd att köpa en egen. Men det här ämbetet har tagit det roliga ur att fota lite grann. Det är inget kreativt ämbete, förutom skapandet av en ämbetsmannatavla. Gå till festen, försöka fota så många människor som möjligt under fördrinken, fota förste kurator under öppningstalet, fota sånganförare, fota orkester, fota fulla människor, fota inspektor, fota diverse andra viktiga människor som ingår i programmet. Same procedure as last time? Same procedure every year James.

Fulla människor ser alltid likadana ut. Det är ingen större skillnad på klädsel bland gästerna och alla posar ungefär likadant. Skojigt? Njae.
Den här terminen har jag tagot drygt 1600 kort på nationslivet och igår gick jag igenom alla dessa och redigerade ungefär hälften och lade upp 255 bilder på nationens webbgalleri. Min ögon kommer förbli fyrkantiga för all evig framtid.

Igår när jag var ute och fotade med min egen lilla sony cybershot hade jag roligare än haft hittills denna termin vad det gäller foto. Nåja det är bara två events kvar - majmiddag och el grand final vårbalen - sedan får jag återgå till att fota precis vad jag själv vill!

Riktig sightseeingtur blev det idag med kamerorna i högsta hugg. Jag har gått en sväng i Stadsträdgården bland alla solande människor. En tur upp till stan för att införskaffa en stor caffe mocha på Wayne's. Vidare till Slottsbacken. In i Botaniska. Vila en stund i Barockträdgården. Vila en stund vid Swedbergslabbet. Upp till slottet. Tillbaka via Pelle Svanslös hus och Carolina Rediviva. Genom Engelska Parken och sedan hem i motvind. Efter fyra timmar av nästan konstant rörelse är benen nu ganska möra.

Imorse vaknade jag och kände mig så glad när jag såg solen kika in genom glipan i gardinen och jag kunde inte komma ut fort nog i solen och värmen. Kasta in frukosten och hopp in duschen och sen tog det ju evigheters evigheter att torka håret så jag skippade att torka det helt, slet åt mig väska, mobil, nycklar coh solglasögon och sen äntligen ut i det underbara vädret! Cykla omkring lite grann och gå lite grann, fota lite grann - både blåsippor och vitsippor hittade jag. Sedan på kvällen - grilla! Så härligt...mer av detta!

Jamaicanerna uttrycker känslan i mig så bra. Appriciate låter tydligen alldeles för mycket som hate i slutet därför säger de appriciloving. Visst låter det mycket trevligare? Och sanna mina ord så appricilovar jag detta väder!

Igår var det äntligen pengadag, vilket betyder att jag återigen kan köpa mat och göra magen mätt och glad...HURRA! Men bara för att se om jag verkligen hade fått pengar var jag tvungen att gå ner på stan och testa kontokortet på närmaste affär. Så ner på H&M och införskaffa en fin svart pennkjol - jag har faktiskt ett syfte med att införskaffandet av ytterligare en kjol, jag har inget att ha på mig på begravningen - och döm om min förvåning när köpet gick igenom! Jaja det kanske bara var beginner's luck så vidare till ännu några fler affärer.

Så dagens shopping slutade med:

Svart pennkjol
Ett par vita och svarta pumps med öppen tå
Ett par gladiatorsandaler
Fotfil
Fotsalva

Och det var ingen expedit som försökte hindra mig! Jippi!

Här kommer också min fetischism in - ja jag har en fetischism - SKOFETISCHISM! När jag betalade för mina nya skor kunde jag höra min garderob sucka och stöna. Just nu står alla skor staplade på varandra i tre våningar + en hel hög i hallen. Behov av skohyllor? JA!
     Skor gör mig glad. En outfit blir totalt annorlunda bara man byter skor. Man kan klä upp och man kan klä ner. Mycket hänger på skorna. Det tycker jag rättfärdigar MÅNGA skor! Jag älskar skor, så är det bara.

Mattias frågade igår vad jag gjort under dagen och jag började rabbla upp en masssssa saker som jag gjort och tyckte att jag varit jätteduktigt som gjort så mååååånga saker under dagen. Men så mitt i min redogörelse avbryter han med lite lätt misstro i rösten: BLOGGAR DU!? Varför då? Därför svarar jag. Jaha... kommer det sen från hans sida. Att blogga stod tydligen inte högt upp på hans lista.

Får se om han orkar leta sig fram till min blogg för att se vad det är för tramsigt nonsens jag skriver här.

Att promenera är bra. Då gör jag av med lite av min fruktsockerenergi. Är precis hemkommen från en särdeles trevlig promenix. Det är fantastiskt väder ute idag och om jag inte hade haft så galet mycket att göra (frågan blir ju då varför jag sitter här och bloggar) så hade jag stannat ute hela dagen. Jag har en stark lust att lägga mig ner på en gräsmatta och titta upp på den fina blåa himlen och känna solens värme mot ansiktet.

Jag har vandrat genom en miniskog, luktat på tallbarr och kikat på de små söta vitsipporna.

Mera tallbarrsdoft åt folket! Och mer frukt till Julia!

Att dricka två koppar kaffe på fem minuter efter halv nio på kvällen var inte det smartaste jag kunde göra igår.

Konsekvensen? Ett stycke jättespeedad Julia som var tvungen att ge upp sovförsöken vid halv ett och gå upp och göra något "vettigt".

Jag borde verkligen lyda mammas råd att inte dricka kaffe efter klockan sju på kvällen.

Dessutom får jag nog skära ner på fruktätandet för de senaste dagarnas massiva fruktsockerintag gör mig galet speedad med. Frukt till frukosten, frukt till lunch, en frukt på eftermiddagen och en till på kvällen....Räknas det som överkonsumtion? I think so!

Finns det något bättre sätt att tillbringa sin onsdag på än med ett två timmar långt programrådsmöte???? Jag kan komma på tusen andra roliga saker att göra...bland annat hade jag mer än gärna legat kvar i sängen istället för att gå upp vid den okristliga tiden 08.00 för att cykla nästan 4 km och sedan klättra uppför en tre våningar hög spiraltrappa. Å andra sidan så kom jag ju upp skapligt i tid och har hela dagen framför mig att plugga...tänk så många effektiva timmar det kan bli...NOT.

Äsch det är väl bara att ta sig i kragen och placera rumpan på sadeln igen och cykla hemåt och pluggeliplugga istället för att sitta här och glo på folk och kolla facebook för femtioelfte gången.

Som en kompis sa igår så skulle det vara bra att vara lite schizofren, för då kan man ju faktiskt skälla ut sig själv för att man inte pluggar och är dålig med disciplinen. Förutsatt att ens andra personlighet är en slavdrivare...

Cykel hem var det ju...logga ut från mailen och facebook och blogg NU Julia!

är det dags för sista hårdsatsningen inför beach (bitch!) 2009! I år är året då jag ska se snygg ut på stranden. Så fram med disciplinen och envisheten så kan det nog gå vägen...kanske.

Min kära familj upplyste mig i julas om att jag hade blivit så smal jämfört med förra julen då jag hade varit ganska så rultig enligt deras tyckte och i somras hade jag ju haft lite väl mycket mage som inte var så vackert till bikini. TACK familjen! Det är ju skönt att de väntar ett år med att tala om att de tycker att man är tjock.

Men det är inte för min familj som jag gör det utan det är för min egen skull, inbillar jag mig. Det blev några extrakilon när jag upptäckte det roliga studentlivet och framförallt den billiga ölen och spriten som fanns i dessa kretsar. Så alkohol och sedan midnight snack och bakismat ett par gånger i veckan satte sina spår och den löst sittande tunikan och tightsen blev mina bästa vänner.

Nu är jag nästan tillbaka på gymnasievikten och mitt mål är att komma ner till den innan 23 maj för då är det vårbal och jag vill ha min studentbalklänning. Så nu jäklar!

Jag ska göra en retorikanalys av Patrick Sjöbergs tal då han bad om ursäkt för att han blev påkommen med knark. Det är ett lustigt tal. Läs det en gång eller lyssna på det en gång så verkar det inte vara något märkvärdigt med det alls men så fort man börjar pilla med det lite grann så upptäcker man en massa små underligheter. Exempelvis säger Sjöberg såhär: "För att möjligen göra mediebilden av min person något fylligare vill jag gärna bidraga med följande fakta: ...Jag har inte haft förmånen att sammanträffa med Börje Salming de senaste åren...". Hur kan detta göra hans person fylligare, vad har Salming med detta att göra???? Answer please.

Det bästa med distansförhållande är att när man väl träffas så har man så många underbara, härliga timmar, minuter och sekunder att umgås på. Det värsta är att tiden går fortare än fortast när man träffas. Och mellan gångerna man träffas sniglar sig tiden fram. Nu har jag varit hos Mattias i en vecka. Tiden har gått i raketfart och imorn ska jag åka hem till mig. Men jag vill inte. Jag älskar att somna bredvid Mattias och vakna upp bredvid honom. Jag älskar att sitta och mysa i soffan och bara vara tillsammans. Laga mat tillsammans. Göra vardagliga saker tillsammans. Jag hatar att sova själv och gå genom min vardag själv.

Det värsta med distansförhållande är att jag inte kan träffa Mattias precis när jag vill. Det bästa är att det allid är nytt, spännande, roligt och extra romantiskt när man väl träffas.

Jag undrar varför påskgodis måste vara så galet äckligt. Chokladharen smakar gammalt och det är en massa andra skumma saker i påskägget. Och nej jag är inte för gammal för att fortfarande få påskägg. Det är väl bara att hålla för näsan och tugga snabbt...

Min teori är att påskgodiset är sådant som blivit över från julen. Chokladtomtarna har smälts ner och formats om till harar - typ. Men eftersom julgodis är ungefär lika äckligt så går min teori vidare såhär att julgodis är överblivet påskgodis...det är en ond cirkel alltså.

Nu har jag i alla fall fått i mig den vedervärdigt äckliga chokladharen!

Att gå i barndom är ett väldigt konstigt uttryck. Det betyder att man dör. Men i lördags förstod jag äntligen precis vad det uttrycket betyder.

Min morfar fick diagnosen matstrupscancer för drygt fem månader sedan och har med tidens gång bara blivit sämre och sämre. Han är en sann kämpe, för läkaren sa att han inte skulle överleva julen. Men dagarna blev veckor som blev månader och julen passerades. Han krympte i storlek på alla håll och kanter. När han fortfarande bodde hemma så satt han i sin fåtölj i sina numera alldeles för stora kläder och axeln som stack ut som en vass kniv från kroppen. Rösten försvann eftersom tumören tryckte mot stämbanden.
     Majoriteten av detta års avverkade dagar har han tillbringat på sjukhuset. För var dag som gick syntes han mindre och mindre under täcket. I lördags när jag var hos honom var det knappt att hans ben gjorde någon synlig nivåskillnad under täcket. Hans ansikte var alldeles slätt, inte en endaste rynka av smärta eller obehag. Men andningen lät som värsta tänkbara Sisyfosarbete med en evighets väntan mellan varje nytt andetag. Nästan inget hår på huvudet. Han såg ut som ett barn. Han sov som ett barn. Mamma var inte morfars barn längre utan han var barnet. Den som inte kan ta hand om sig själv utan är beroende av andra. Precis som nyblivna föräldrar sitter och lyssnar på sitt spädbarns andning satt mamma och lyssnade på varje morfars andetag. På söndagens morgon gick morfar i barndom.

Det finns många saker som jag gilar. Många konstiga saker.

Curry - världens bästa krydda.

Banan - man kan ha det till vad som helst nästan: glass, godis, efterrätt, kaka, paj, frukt.

Inlagd gurka - minigurka, smörgåsgurka, snabbinlagd gurka...gurka = gott!

Lakrits - min godisblandning brukar bestå av lakrits, lakrits, lakrits och eventuellt någon liten chokladbit.

Grönt - det är min favoritfärg.

Finn Crisp - det ser ut som bark och smakar lite som så men det är gott ändå!

Senap  - jag älskar senap och kan ha det som pålägg på rostad macka...dijonsenap är min senaste grej fast det får ögona att tåras så det gäller att äta det innan man sminkat sig eller bara ta yttepyttelite av den.

Fisk - jag är glad att jag vuxit ifrån mitt ogillande av fisk för det är ju faktiskt gott.

Ett litet smakprov på allt jag gillar...

Idag blir det Finn Crisp och banan till lunch :)

Tjing

Ibland går mitt förnuft och gömmer sig och vägrar samarbeta med resten av hjärnan precis som en tjurig 3-åring. Så var fallet igår och idag. Jag har alltid varit mörkrädd och så ända tills för bara några år sedan med två nattlampor tända. Jag ville inte vara ensam hemma för gubevars läskiga mördare och vampyrer kunde ju finnas bakom varje hörn i lägenheten. Fortfarande är mörker inte riktigt min grej och jag har en otroligt livlig fantasi. Men eftersom mitt förnuft satt och tjurade någon annanstans så satte jag mig och tittade på x antal ruskigt läskiga Criminal Minds-avsnitt alldeles själv då min rumskompis Jenny åkt hem till sina föräldrar och som du säkerligen kan gissa låg jag där sedan på kvällen med täcket uppdraget till nästippen och lyssnade på alla ljuden i lägenheten och med en nattlampa tänd.

Somliga ligger nog förmodligen på golvet och vrider sig av skratt över detta men det är absolut inte roligt att vara så lättskrämd eller ha en så livlig fantasi. Jag, Jenny och Mattias hyrde en thriller och medan de satt och suckade över de töntiga specialeffekterna och det dåliga manuset satt jag med en kudde för ansiktet och försökte låta bli att gråta av skräck.

Så när jag har dessa fakta varför sätter jag mig då och tittar på en serie med en massa läskiga scener i? Bra fråga, den som kommer på ett svar får gärna tala om det för mig. För tillfället tror jag att mitt förnufts humör har tinat upp och samarbetet är igång igen.

Tanken med en blogg är att man där kan klämma ur sig alla bekymmer man har i livet. Bloggen är alltså som en elektronisk dagbok. Fast med den skillnaden att här har man lämnat dagboken olåst och man har inte gömt den. Då är ju läget genast lite annorlunda. Genast känner jag pressen på mig att ha intressanta problem ungefär som dommadära ungdomarna i OC eller OneTree Hill  - där kan man snacka om spännande liv som är värda att skrikas ut i alla tillgängliga medier (meningen uttalas med en touch av ironi)! Sanningen är då den att jag är en vanlig student som försöker hålla huvudet ovan vattenytan vad det gäller studierna; jag försöker träffa min pojkvän som bor i en helt annan stad så ofta det går; jag försöker få studiemedlet att räcka till alldeles för mycket och jag tillbringar så många dagar som möjligt i mina blå mjukisbyxor. Inte det minsta glamoröst eller spännande. Men nu är du i alla fall förberedd på uttråkning så nu är det inte mitt fel om du dör av tristess...

Tjing